Finn Johnssons omedelbara avgång från Volvos styrelse kommer mycket överraskande. Han avgår efter att ha varit styrelseordförande för fordonsjätten sedan 2004 och ledamot sedan 1998.

Finn Johnssons egen förklaring till avgången är att han behöver frigöra tid till andra uppdrag. Volvos presschef Mårten Wikforss hänvisar även till att Finn Johnsson i dag läggs in på sjukhus för att göra en knäoperation.

En fråga som väcks är varför Finn Johnsson lämnar just Volvos styrelse och inte något av alla sina andra styrelseuppdrag. I jämförelse med Finn Johnssons styrelseuppdrag i Kappahl (ordförande), Industrivärden (medlem) och Skanska (medlem) så råder det ingen tvekan om att uppdraget i Volvo är det allra viktigaste. När Volvokoncernen dessutom befinner sig i en så prekär situation på grund av lågkonjunkturen så blir det ännu mer anmärkningsvärt att han väljer bort uppdraget i Volvo istället för något annat.

Att Finn Johnsson skyller sin avgång på att han har många uppdrag och mycket jobb blir snarast komiskt när hans efterträdare blir Renault-mannen Louis Schweitzer. Fransmannen har betydligt fler och dessutom viktigare uppdrag än Finn Johnsson, han är även ordförande i AstraZeneca och sitter i styrelsen för banken BNP Paribas, transportbolaget Véolia och skönhetsbolaget L´Oréal.

Ingen av de officiella förklaringarna till Finn Johnssons avgång känns som en giltig eller trovärdig orsak till att så plötsligt lämna ordförandeposten när Volvokoncernen befinner sig i sin kanske djupaste kris någonsin.  Det mesta talar för att förklaringen till avgången är någon annan, hade det verkligen varit så att det handlat om tidsbrist och en knäoperation hade Finn Johnsson suttit kvar till stämman i vår och på ett hedersamt sätt tackat för sig efter en lång insats för Volvokoncernen.

Volvostyrelsen brottas med svåra problem. Efterfrågan på lastbilar och anläggningsmaskiner är i botten samtidigt som koncernens finansiella situation är mycket ansträngd.  Något som antagligen är högaktuellt för Volvo-styrelsen just nu är om koncernen ska göra en nyemission.

Frågan om Volvo ska göra nyemission kan vara en förklaring till Finn Johnssons avgång. Är det så att Finn Johnsson krävde att Volvo skulle göra en nyemission men fick kalla handen av huvudägaren Renault och därför avgick?  Det är en uppenbart att Volvo behöver öka sitt egna kapital, om inte annat för att vara tillräckligt starka den dag marknaden vänder upp.  Problemet är att Renault knappast har råd att ta sin andel i en nyemission i Volvo.

Både Finn Johnsson och koncernchefen Leif Johansson har en nära koppling till sfären kring Industrivärlden.  Om Finn Johnssons avgång beror på att Volvos näst största ägare Industrivärden och huvudägaren Renault har svårt att komma överens så kan man fråga sig om det kan leda till ytterligare förändringar i Volvos högsta ledning.

Något som eventuellt är ett tecken på att en ny maktstrid är under uppsegling i Volvo är att Handelsbanken fortsatte storköpa rösttunga A-aktier i Volvo i december. Handelsbanken ökade sitt innehav med 8 miljoner A-aktier, eller en procent av rösterna, till 3,6 procent av rösterna i Volvo.  Handelsbanken har en nära koppling till Industrivärden och kan mycket väl köpa aktierna på uppdrag av investmentbolaget.

Det händer mycket kring Volvokoncernen nu. Men hur man än vrider och vänder på argumenten så går det inte att komma fram till slutsatsen att Finn Johnssons avgång är positiv för Volvokoncernens aktieägare.