KPIF (KPI med fast ränta) eller HIKP (EU:s harmoniserade index för konsumentpriser) är några naturliga alternativ till KPI som målvariabel för Riksbankens penningpolitik.

Det skriver Riksbanken i ett pressmeddelande med anledning av publiceringen av en studie om för- och nackdelar med olika målvariabler och intervall.

Riksbanken skriver att ett byte av målvariabel eller ett återinförande av toleransintervall skulle kunna få konsekvenser för hur Riksbanken kommunicerar penningpolitiken och bygger förtroende för inflationen, "men det skulle inte ändra grunddragen i den förda penningpolitiken".

Eventuella förändringar behöver dock föregås av en bred och öppen diskussion. Riksbanken kommer, med utgångspunkt från studien, föra samtal om frågorna med andra myndigheter och organisationer.

I studien konstaterar Riksbanken att penningpolitiken redan i dag baseras på KPIF, som liksom HIKP inte innehåller direkta effekter av styrränteförändringar. På kort sikt, de närmast tio åren, väntas den årliga ökningstakten för KPIF marginellt överstiga ökningstakten i HIKP, men på längre sikt kommer skillnaderna mellan inflationsmåtten med stor sannolikhet att bli små.

"Ett argument för att byta till KPIF som målvariabel är att det troligen är mer välkänt i Sverige än HIKP, medan internationell jämförbarhet kan tala för HIKP. De praktiska följderna för penningpolitiken av att byta till KPIF eller HIKP kan förväntas bli små", skriver Riksbanken, och tillägger att oavsett byte av målindex måste flera mått på inflationen följas och analyseras även fortsättningsvis.

Angående "toleransintervall" konstaterar Riksbanken att det är ett sätt att illustrera att Riksbanken inte kan finjustera inflationen. Det kan också ge konkret uttryck för vilken variation i inflationen man kan förvänta sig över tiden.

"Historiska utfall visar att ett toleransintervall måste vara mycket brett om KPI-inflationen med rimlig sannolikhet ska förväntas hamna inom intervallet. Med KPIF eller HIKP kan intervallet vara smalare", skriver Riksbanken.

Ett "målintervall" innebär att inflationsmålet definieras i form av ett intervall, och inte som ett specifikt värde som dagens 2 procent. Det skulle ge större möjlighet att välja vilken nivå som penningpolitiken ska inrikta sig på, men det kan också göra det svårare att förankra de långsiktiga inflationsförväntningarna än vad som är fallet med ett punktmål.

"Att återinföra ett toleransintervall skulle kunna underlätta kommunikationen kring penningpolitiken, men skulle ha begränsade konsekvenser för den förda penningpolitiken. Att införa ett målintervall skulle kunna få mer genomgripande konsekvenser, eftersom frihetsgraderna i penningpolitiken skulle kunna öka på så sätt att Riksbanken skulle kunna sikta på vilken inflationsnivå som helst inom intervallet", skriver Riksbanken.