KI räknar med att jämviktsarbetslösheten minskar från knappt 7 procent i år till runt 6 procent år 2020. Detta kräver dock en förbättrad matchningseffektivitet, lägre tillväxt i arbetskraften och en lönebildning som tar hänsyn till en lägre ersättningsgrad i a-kassan.

Det sade Konjunkturinstitutets forskningschef Göran Hjelm när han på onsdagen presenterade KI:s lönebildningsrapport.

Han sade att Konjunkturinstitutets egna beräkningar av matchningseffektiviteten på svensk arbetsmarknaden tyder på att denna har försämrats under åren 2008-2012.

"Matchningseffektiviteten verkar ha skiftat ned de senaste 3-4 åren och ligga på en lägre nivå än tidigare. Det kan bero på att utsatta gruppers relativa arbetslöshetstal har stigit och det verkar också finnas ett ökat problem med matchning och utbildning", sade han och tillade att även andra indikatorer tyder på en försämrad matchning.

KI säger också att Riksnbanken måste sänka styrräntan, annars blir arbetslösheten högre och produktionen lägre med en lägre löneökningstakt.

Med 1 procents lägre löneökningstakt än prognos 2013-2015 i kombination med att Riksbankens sänker styrräntan till nära noll skulle arbetslösheten sjunka tillbaka snabbare än i KI:s egen prognos.

Sänks dock inte räntan till nära noll leder lägre löneökningar till en något högre arbetslöshet, eftersom realräntan då blir högre. Skillnaden i produktion blir cirka 95 miljarder kronor ackumulerat under 2013-2015.

För att scenariot med lägre löneökningstakt och sänkt reporänta ska realiseras är det viktigt med transparens och förtroende mellan arbetsmarknadens parter och Riksbanken, påpekade Göran Hjelm.

"För att parterna ska våga sätta en lägre löneökningstakt måste de känna ett förtroende att de blir belönade av Riksbanken och för att Riksbanken ska våga sänka räntan måste de samtidigt tro att det blir låga löneökningar", sade han.