Det var väntat att Stefan Ingves skulle få förlängt förtroende för ytterligare en sexårsperiod. Ett skäl till att riksbanksfullmäktige tog beslutet redan nu är att två medlemmar i direktionen, Svante Öberg och Lars Nyberg, kommer att sluta i direktionen vid årsskiftet.

För att det inte skulle bli alltför stökigt i samband med detta ville fullmäktige förmodligen lösa chefsfrågan i god tid.

De flesta tycks vara överens om att Ingves gjort ett gott jobb som riksbankschef, men visst kan man efterlysa mer debatt kring en så viktig position i samhället. För inte är Ingves facit hittills som riksbankschef helt utan fläckar. Det har gjorts en hel del tveksamma ingripanden under Ingves tid vid rodret.

Det mest famösa exemplet är räntehöjningen hösten 2008, när det för i princip alla utom Riksbanken stod klart att världsekonomin var på väg in i en djup kris. Det dröjde också bara någon månad innan Riksbanken tvingades börja sänka räntan i rask takt.

Att Riksbanken sedan man började publicera regelrätta ränteprognoser också visat sig vara ganska dåliga prognosmakare, i alla fall på just detta, kastar också en viss skugga över Ingves som den högst ansvariga.

När finanskrisen fördjupades så uppstod ett likviditetsproblem för de svenska bankerna. Riksbanken löste detta genom att bland annat ge bankerna mycket förmånliga lån i tre omgångar. Det första lånet om 100 miljarder kronor var troligtvis nödvändigt men de två påföljande lånen om 100 miljarder vardera är betydligt mer tveksamma.

De var mer att betrakta som en ren subvention av banksektorn som pumpade upp bankvinsterna på ett konkurrensvidrigt sätt. Det är bara att jämföra behandlingen av bankerna med behandlingen av exempelvis Saab. Ändå har det inte andats en rad av självkritik från Riksbankens sida.

Den kritik av banksektorn som ändå kommer från Riksbankens sida är, precis som i fallet med Anders Borg, mest att betrakta som hårda slag i luften. Bankerna har återigen kunnat höja marginalerna på exempelvis bostadslån på ett sätt som är mycket tveksamt i förhållande till den risk som bostadslånen innebär.

Alla kostnader för nya, hårdare regler för finanssektorn har kunnat vältras över på kunderna. I utgångsläget var Stefan Ingves linje att kostnaderna till en del skulle tas från bankvinsterna men några sådana krav hörs inte längre.

Lägg till att Stefan Ingves är en ganska dåliga kommunikatör och att samarbetet i direktionen inte precis löper smärtfritt, även om det givetvis är upplyftande med olika åsikter i direktionen.

Direktionsmedlemmen Lars EO Svensson har kört sitt eget race och reserverat sig mot samtliga räntehöjningar hittills. Det finns en djup spricka i direktionen.

Det som räddar Stefan Ingves betyg, enligt placera.nu, är att svensk ekonomi, trots finanskris, utvecklats hyggligt under Stefan Ingves tid som riksbankschef och att inflationen som genomsnitt legat ganska nära målet på 2 procent. Makrobilden är givetvis det viktigaste men frågan är hur stor del av äran för detta som Stefan Ingves kan ta åt sig.

Placeras.nu:s betyg på riksbankschefen blir  Godkänt men med anmärkning.  Vi ser fram mot 6 nya år men hade gärna sett en bredare diskussion kring det förlängda mandatet.