Finansiell sårbarhet behöver minska. I dag är det skattemässigt lönsammare för företag att investera med lån än med eget kapital. Det är samhällsekonomiskt osunt. Därför föreslår Företagsskattekommittén en begränsad avdragsrätt för räntekostnader och att finansiering med lånat och eget kapital behandlas lika.

Det skriver Företagsskattekommittén på DN Debatt på torsdagen, i samband med att de lämnar förslag till ett nytt system för bolagsbeskattning.

Reglerna omfattar aktiebolag och handelsbolag men inte enskilda näringsidkare. Förslaget består av två delar. I den första delen begränsas avdragsrätten för räntekostnader och andra finansiella kostnader. I den andra delen införs ett nytt avdrag - ett så kallat finansieringsavdrag. Alla företag som har skattepliktiga inkomster kommer att få göra avdraget, oavsett om de är högt eller lågt skuldsatta. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

För det första ska reglerna öka den skattemässiga neutraliteten mellan eget och lånat kapital. Företag som finansierar investeringar med lånat kapital får med dagens skatteregler dra av räntekostnader innan den beskattningsbara vinsten beräknas. Företag som finansierar investeringar med eget kapital betalar utdelning till ägarna i stället för ränta till långivarna. Utdelning till ägarna får däremot inte dras av när den beskattningsbara vinsten beräknas.

Den sammanlagda skatten på avkastningen på en investering blir därför lägre om företagen finansierar sig med lån än om de finansierar sig med eget kapital.

"En följd av detta är att företag skuldsätter sig mer än vad som är samhällsekonomiskt sunt. Detta blev extra tydligt under finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen", skriver kommittén.

För det andra ska reglerna motverka skatteplanering med räntekostnader. Riksdagen har vid två tillfällen antagit regler om ränteavdragsbegränsningar för koncerninterna lån. Reglerna, som trädde i kraft 2009 och 2013, har kritiserats för att vara oförutsebara och rättsosäkra. Att kunna avskaffa dessa regler utan att riskera en urholkad bolagsskattebas har varit en central fråga för kommittén.

Reglerna som nu föreslås innebär att finansiering med lånat och eget kapital skattemässigt behandlas i stort sett lika. Företagen kommer att få kvitta räntekostnader och andra finansiella kostnader mot ränteintäkter och andra finansiella intäkter. Kvittning kommer också att få göras mellan företag i samma koncern. Därutöver får de finansiella kostnaderna inte dras av. Den slopade rätten till avdrag ersätts med ett nytt avdrag - ett finansieringsavdrag - som är oberoende av om företagen finansierar investeringar med lånat eller eget kapital. Finansieringsavdrag får göras med 25 procent av företagets skattemässiga resultat och motsvarar en bolagsskattesatssänkning med 5,5 procentenheter.

Med de föreslagna reglerna finns det inga skattemässiga skäl för företag att placera räntekostnader i Sverige.

Som en del av reformen föreslås att det införs en schablonskatt för finansiella institut. Bakgrunden är att de finansiella företagens finansieringsval inte påverkas av den modell som föreslås, oavsett hur de finansierar sin utlåning.

Det beror på att deras finansiella intäkter alltid överstiger de finansiella kostnaderna. Därmed träffas de inte av avdragsförbudet. Med den föreslagna schablonskatten kommer den finansiella sektorn att betala lika mycket bolagsskatt som med dagens regler.

Den slopade avdragsrätten kommer att medföra högre räntekostnader för flertalet icke-finansiella företag. Det rör sig emellertid inte om en någon kraftig fördyring. Vid dagens lågräntenivå på omkring 3 procent innebär slopandet att räntekostnaderna efter skatt blir en halv procentenhet högre än med dagens skatteregler. Vid ett mer normalt ränteläge på 5 procent blir räntekostnaden efter skatt 0,82 procentenheter högre än med dagens skatteregler.

Sammantaget är reformen fullt ut finansierad. Det är inte kommitténs uppdrag att föreslå ett ökat eller minskat skatteuttag. De ökade kostnader som följer av den slopade avdragsrätten kommer tillbaka till företagssektorn i form av finansieringsavdrag. Däremot leder reformen till en omfördelning mellan företagen. Lågavkastande företag som är högt belånade får betala mer i skatt, medan högavkastande företag som är lågt belånade får betala mindre i skatt.

Sven-Olof Lodin, sakkunnig i kommittén, konstaterar på DI debatt att det för bankernas del införs en schablonskatt på cirka 4 miljarder kronor beräknad på samma bas som för deras stabilitetsavgift. Därmed får den finansiella sektorn en oförändrad skattebelastning, det vill säga lika med genomsnittsresultat för hela bolagssektorn.