Den europeiska centralbanken (ECB) lämnade som väntat sin styrränta oförändrad på 1,0 procent på gårdagens penningpolitiska möte. Ändå tycks den allmänna tolkningen av gårdagens möte och presskonferens vara att nya penningpolitiska stimulanser kommit allt närmare. Den här gången valde man dock att vila på hanen, även om några av centralbanksdirektionens medlemmar ville se en räntesänkning redan nu.

Det som kanske framför allt fick riskaptiten på finansmarknaderna att stiga var centralbankschefen Mario Draghis uttalande om att ECB står berett att agera om eurokrisen fortsätter att dämpa den ekonomiska aktiviteten i EMU-området. Eftersom ett sådant scenario snarast tycks oundvikligt så börjar det allt mer luta åt att ECB kommer att behöva agera.

Observera dock att den prognos som ECB publicerade i samband med det penningpolitiska mötet var i princip oförändrad jämfört med förra gången. Detta trots att konjunkturbarometrar, inköpschefsindex och andra typer av icke-kvantitativa indikatorer entydigt pekat mot en kraftig uppbromsning i Europa.

Problemet för ECB och starkt bidragande till att man för närvarande inte tar några penningpolitiska initiativ är, som vi ser det, tudelat. Dels vill man avvakta det grekiska valet och hålla kvar trycket på politikerna att leverera andra åtgärder för att öka förtroendet för eurosamarbetet, dels är den penningpolitiska arsenal som man tycker sig ha till sitt förfogande tämligen uttömd.

Räntorna är redan i utgångsläget så låga att ytterligare nedgångar endast har marginell effekt på den ekonomiska aktiviteten. Dessutom utgår ECB från att vi ännu inte sett den fulla effekten av de 1 200 miljarder euro som de pumpat ut till bankerna i form av generösa lån (LTRO).

Vår bedömning är att ECB antingen kommer att agera om det grekiska valet leder till kraftigt ökad oro på de finansiella marknaderna eller vid nästa penningpolitiska möte den 5 juli. Det mötet hålls dessutom efter EU-toppmötet den 28-29 juni.

En räntesänkning är kanske det som ligger närmast till hands, men det som många tycks hoppas på är ett beslut om att köpa mer statsobligationer. Det skulle lätta på räntetrycket i flera krisdrabbade länder. Ett sådant beslut är dock mycket kontroversiellt, inte minst bland ECB-folket själva.

I det korta perspektivet är det fortfarande en lösning för att öka förtroendet för det europeiska banksystemet i allmänhet och de spanska bankerna i synnerhet som lär kittla riskaptiten.

Gemensamma insättningsgarantier och andra åtgärder i all ära, men det som behövs just nu är en kraftig kapitalinjektion för att rekapitalisera svaga banker. Nu förs diskussioner om hur de två krisfonderna EFSF och ESM ska kunna användas för sådana operationer.

Även i USA har de så smått börjat spekuleras i nya penningpolitiska lättnader, framför allt i form av nya obligationsköp. Detta efter att makrostatistiken blivit svagare och eftersom man befarar negativa effekter av eurokrisen. Dessa spekulationer fick extra skjuts efter Fed-ledamoten Janet Yellens tal igår kväll där hon öppnade dörren för nya lättnader.

Det man bör ha i åtanke är att Yellen är känd som en av de mer stimulansvänliga ledamöterna. Dessutom var den Beige book, som är en sammanställning av den ekonomiska utvecklingen i de olika centralbanksdistrikten, inte så mörk som befarat. Fortfarande tuggar sig den amerikanska ekonomin framåt, om än inte i önskvärd takt.

Eftermiddagens utfrågning av centralbankschefen Ben Bernanke blir högintressant och kan kasta nytt ljus över hur nära och i vilken form nya stimulansåtgärder kan bli aktuella. Räkna med att finansmarknaderna kan röra sig kraftigt i samband med hans tal och den efterföljande utfrågningen.