Under de senaste dagarna har det flutit in några riktigt fina makrosiffror som nog i vanliga fall skulle ha gett ett mer positivt genomslag på börsen. Det tyska IFO-indexet lyckades än en gång överträffa förväntningarna och steg för fjärde månaden i rad. Indexet för februari landade på 109,6 och ligger därmed på historiskt sett mycket höga nivåer.

Dessutom fortsätter den amerikanska ekonomin att övertyga då allt fler delar av det ekonomiska maskineriet tagit fart. Gårdagens veckosiffra över nyanmälda arbetssökande landade på 351 000 och genomsnittet för den senaste fyraveckorsperioden sjönk därmed till 359 000 - den lägst uppmätta siffran sedan mars 2008.

Nästan lika glädjande är en fortsatt ökande bostadsförsäljning och som grädde på moset fick vi igår siffror som visade att bostadspriserna i USA steg med 0,7 procent. Det var andra månaden i rad som bostadspriserna steg och man kan lite försiktigt börja tala om ett efterlängtat trendbrott på den amerikanska bostadsmarknaden.

Ändå har vi inte fått se några större börslyft utan det har varit lite sidledes handel på världens börser under de senaste dagarna.

Lite lugn efter en lägre tids uppgång, fortsatt osäkerhet kring det grekiska skuldpaketet och låga förväntningar på helgens G20-möte har säkert gjort sitt till för att dämpa humöret. Men det starkaste skälet är med största sannolikhet ett högt och dessutom stigande oljepris.

Brentoljan kostar numera närmare 124 dollar per fat och så högt har den inte legat sedan maj i fjol. Den senaste tidens prisuppgång förklaras delvis av förväntningar på en starkare konjunktur, vilket i sig är positivt, men framför allt tycks det vara den ökade spänning mellan Iran och resten av världen som driver upp prisnivån och lockar fram oljespekulanterna.

Iran är ju inte bara en av världens största oljeproducenter utan är också ett av de länder med de störst kvarvarande reserverna av olja. Så även om Saudiarabien gör sitt yttersta för att fylla den efterfrågan som styrs bort från Iran så är det inte tillräckligt för att lugna marknaden. Det är därför säkrast att räkna med ett fortsatt högt oljepris med betydande potential att stiga ytterligare i takt med att konflikten mellan framför allt USA och Iran eskalerar.

Ett högt oljepris är synnerligen dåliga nyheter för en världsekonomi som istället är i behov av stimulans. Oljepriset slår igenom på i stort sett alla nivåer av ekonomin men det är framför allt två faktorer som oroar oss.

Det första är att oljepriset driver upp inflationen. Det som mest påverkar finansmarknadernas humör är om vi får se stigande konsumentpriser i Kina. Efter att den kinesiska regeringen genomfört flera åtstramningspaket började Kinas inflation äntligen dämpas under fjolårets andra kvartal. I januari i år steg däremot inflationen igen och landade på 4,5 procent. Trots detta har kineserna fortsatt att lätta på penningpolitiken men det finns en smärtgräns för när regeringen återigen måste sätta inflationsbekämpningen högst på den ekonomiska agendan. Det skulle defintivti dämpa humöret på finansmarknaderna.

Det andra, och kanske på kort sikt mer allvarliga hotet är att oljepriset slår undan fötterna på den spirande optimismen bland amerikanska hushåll. För trots en starkare arbetsmarknad är inkomstutvecklingen fortsatt svag och ett stigande oljepris stjäl utrymme för annan konsumtion. Vi har redan sett små signaler på att trenden med stigande optimism bland hushållen är på väg att brytas. Men samtidigt har exempelvis nybilsförsäljningen varit överraskande stark i början av året, så än har vi inte sett några reala negativa effekter av oljeprisuppgången.

Ändå är det givetvis av högsta prioritet att följa oljeprisutvecklingen. Redan nu i eftermiddag när Michigan-index över hushållshumöret i USA presenteras på fredagen får vi en viktig indikation på hur oljepriset kan tänkas slå. Väntat är att indexet ska stiga från 72,5 i januari till 73,0 i februari. En svagare siffra än väntat kan innebära en sur avslutning på börsveckan.

Vi avslutar med ett litet "skräckdiagram" som visar bensinpriserna i USA kontra utvecklingen på den amerikanska börsen.

I diagrammet kan man se att när bensinpriset börjar närma sig fyra dollar per gallon så har det under senare år varit ett säkert tecken på en kommande betydande börskorrektion. Och även om oljepriset i sig inte varit den utlösande faktorn till börsnedgångarna så har oljepriset fortfarande en förmåga att sätta fokus på svagheterna i världsekonomin och vara spiken i kistan på överoptimistiska framtidsscenarier. Återstår att se om det blir så även den här gången.