Grunden till det som idag är nya investeringskontot började diskuteras på marknaden redan för flera år sedan. Det ansågs behövas en sparform där spararna slipper deklarationskrångel, men där spararen kan rösta för sina aktier. Regeringen hade å sin sida incitament att införa en sparform som kunde konkurrera ut kapitalförsäkringen, där det hittills varit relativt enkelt att undfly beskattning.

I februari 2010 såddes fröet på riktigt till det som skulle komma att bli den nya sparformen. Då presenterade dåvarande finansmarknadsminister Mats Odell ett förslag på ett nytt schablonbeskattat sparande.

Samtidigt som många kanske utbrast i ett "äntligen" så kvarstod då många frågetecken kring hur den nya sparformen egentligen skulle se ut, förutom att den skulle vara schablonbeskattad.

Sparsverige fick leva i ovisshet till dess att ett fullständigt förslag presenterades i december 2010. Tyvärr blev mottagandet knappast vad den då nytillträdde finansmarknadsministern Peter Norman hoppats på. Kritiken var massiv. Remissinstans efter remissinstans påpekade brister i förslaget.

Särskilt drogs det på flera håll efter andan när det stod klart att även insättningar under året ska beskattas i ISK:n. Betydde det dubbelskattning?Det gjorde det inte, vilket så småningom stod klart för de flesta.

Men vid det laget hade ISK redan fått en stämpel som komplicerat och oförmånligt. Kritiken var extra högljudd bland de sparare som använder belåning, vilket inte lämpar sig i ISK. Beskattningen var alldeles för hård, tycktes vara den rådande gemensamma åsikten på marknaden. Och bara namnet - investeringssparkonto - gav skäl till kritik tyckte många.

Men någon namnändring blev det inte. Däremot tog finansmarknadsminister Peter Norman till sig av kritiken mot den hårda beskattningen. I september i år meddelade han att skatten på den nya sparformen skulle sänkas.

Enligt det tidigare förslaget skulle kapitalunderlaget, det som tas upp som en kapitalinkomst och i deklarationen och beskattas med 30 procent, multipliceras med statslåneräntan plus 0,75 procentenheter. Nu föreslog Norman att de 0,75 procentenheterna skulle tas bort.

Ändringen togs emot med glädje. Med ens blev skatten betydligt lägre och därmed vände opinionen till ISK:s och finansdepartementets fördel. Att statslåneräntan i november 2011, som är den ränta som kommer att användas när ISK kommer att beskattas i slutet av 2012, var ovanligt låg gav säkert sparformen en extra skjuts framåt.

Det diskuterades länge om bankerna skulle avgiftsbelägga investeringssparkontot eller inte. I december kallade Peter Norman bankerna till sig och deklarerade att han inte ville se några onödiga och krångliga avgifter på ISK. Och hans ord har uppenbarligen fått effekt, några sådana avgifter verkar vi inte behöva se.

När nu investeringskontot debuterar på måndagen, så är det fortfarande många sparare som undrar om det är värt att prova den nya sparformen. Placera.nu anser att sparformen framstår som förmånlig efter det att skatten, och därmed den så kallade avkastningströskeln, sänktes. Läs mer om vad vi anser om ISK här.

Även om du som sparare inte själv behöver göra beräkningarna för skatteunderlaget - det sköter banken eller värdepappersbolaget - så kan det ändå vara intressant att veta hur beskattningen görs. Läs här hur det den nya sparformen egentligen fungerar.

Du hittar Placera.nu:s temasida om investeringssparkontot här.