Eftersom den svenska inflationen envist håller sig kvar kring nollstrecket och den svenska BNP-tillväxten under årets andra kvartal låg i Europas absoluta bottenträsk så ställdes trots allt Riksbanken inför ett dilemma när dagens räntebeslut skulle tas.

Till en makroekonomisk bild som talade för en räntesänkning tillkom dessutom den senaste tidens kritik, från bland annat arbetsmarknadens parter och Konjunkturinstitutet, att Riksbanken under långa perioder tenderat att hålla räntan för högt och därmed bidragit till att svensk inflation legat under målet på två procent samt att arbetslösheten varit onödigt hög.

Ändå var förväntningarna hos den samlande analytikerkåren att Riksbanken inte skulle röra räntan. På så sätt kan sägas att Riksbanken i alla fall inte gjorde marknadsaktörerna besvikna när de meddelade att de låter styrräntan ligga still på 1,0 procent.

Visserligen gör Riksbanken själva bedömningen att en lägre ränta sannolikt skulle skulle bidra till att inflationsmålet nås tidigare, men även där här gången gör en majoritet av medlemmarna i direktionen analysen att en lägre ränta samtidigt ökar riskerna med hushållens skuldsättning.

Så trots att regeringen tydligt markerat att makrotillsynen i huvudsak är en uppgift för Finansinspektionen så fortsätter en majoritet av direktionsmedlemmarna att ta stor hänsyn till sådana faktorer när räntan ska bestämmas. Ett skäl, som Riksbanken själva hänvisar till, är att ramverket för makrotillsynsåtgärder ännu inte finns på plats.

Riksbanken lovar att återkomma till frågor kring hur penningpolitiken påverkas när ett sådan ramverk väl finns på plats. Eftersom ett sådant ramverk lär dröja kan vi nog också utesluta en ny räntesänkning i närtid även om inflationen skulle fortsätta att ligga långt under målet.

Däremot gjordes en mindre uppjustering av räntebanan än vad som förväntades på finansmarknaden, vilket troligen är det huvudsakliga skälet till att kronan tappat lite efter räntebeskedet. Men som tidigare aviserats ska en första räntehöjning bli aktuell för mot slutet av 2014.

Att direktionsmedlemmarna Karolina Ekholm och Martin Flodén reserverar sig mot dagens räntebeslut och förordar en räntesänkning är inget som förvånar eftersom de gjorde det även vid förra räntemötet.

Det är dock tydligt att skiljelinjen mellan dessa två och övriga fyra i direktionen är att Ekholm och Flodén förordar en mer traditionell riksbankspolitik där inflation och resursutnyttjande är ledstjärnorna. Det är en skiljelinje som lär bestå tills dess makrotillsynen kommit på plats eller svensk inflation visar tydligare tecken på att stiga mot målet på två procent.

För att summera så konstaterar vi på Placera att det tycks finnas en betryggande majoritet inom riksbanksdirektionen för en något stramare penningpolitik än makrobilden i stort egentligen motiverar. Någon räntesänkning tycks inte aktuell men som tidigare konstaterats så ligger en räntehöjning tämligen långt borta, inte minst för att en sådan sannolikt skulle bidra till starkare krona och därmed lägre inflation och tillväxt.

Det blir också högintressant att följa hur Riksbanken i framtiden reagerar om hushållsutlåningen skulle ta ytterligare fart. Kommer man då att börja hota med räntehöjningar eller viker man sig för att åtgärder mot detta i första hand ligger på finansinspektionens bord?

Torsdagens besked kan i alla fall tolkas som att hushållsutlåningen kommer att vara i stort fokus för direktionen när framtida räntebeslut ska tas.