Svenska storbanker

är i dagsläget finansiellt starka och har en god motståndskraft mot en sämre utveckling. Det svenska banksystemet har dock svagheter av en mer strukturell karaktär som kan påverka den finansiella stabiliteten negativt på längre sikt.

Det framgår av ett pressmeddelande med anledning av Riksbankens stabilitetsrapport som publicerades på tisdagen.

"I kombination med oron på de internationella finansmarknaderna motiverar detta i dagsläget extra säkerhetsmarginaler. Därför rekommenderar Riksbanken att storbanker säkerställer att de har tillräckliga kapital- och likviditetsbuffertar", skriver Riksbanken.

Riksbanken fastslår att utvecklingen i euroområdet utgör den största risken för den finansiella stabiliteten i Sverige. Även om svenska storbankerna motståndskraft för närvarande är god skulle en försämrad situation i euroområdet påverka deras tillgång till finansiering.

"Detta beror på att storbankerna till stor del använder sig av marknadsfinansiering som under perioder av finansiell stress visat sig vara flyktig. Men Riksbankens stresstester visar att storbankerna klarar av en betydligt sämre ekonomisk utveckling framöver", skriver Riksbanken, som också konstaterar att svenska banker är välkapitaliserade i en internationell jämförelse och har endast små exponeringar mot de skuldtyngda länderna i euroområdet.

För att åtgärda de strukturella svagheterna rekommenderar Riksbanken att storbankerna säkerställer att de har tillräckligt med kärnprimärkapital för att med god marginal kunna uppfylla de krav som Riksbanken, Finansinspektionen och Finansdepartementet kom överens om i november 2011.

Bankerna bör också upprätthålla god motståndskraft mot likviditetsstörningar genom att uppfylla det kortsiktiga likviditetsmåttet LCR såväl aggregerat i alla valutor som separat i euro respektive i amerikanska dollar.

Dessutom bör bankerna minska sina strukturella likviditetsrisker och närmar sig miniminivån på 100 procent i NSFR - ett mått som mäter en banks likviditetsrisker genom att ställa dess stabila finansiering i relation till dess illikvida tillgångar under ett stressat scenario som pågår i ett år.

Slutligen vill Riksbanken också att storbankerna förbättrar den offentliga redovisningen av sina likviditetsrisker.