Det är väl sällan det varit så här svagt intresse när Riksbanken presenterat ett nytt räntebeslut och en ny penningpolitisk rapport. Ändå finns det en hel del intressant i dagens rapport, inte minst som en vägledning till hur Riksbanken kan tänkas agera i olika typer av ekonomiska scenarier. För det är ju en osäker tid vi lever i trots att EU-länderna skakade fram högst nödvändiga beslut under nattens förhandlingar.

I sitt huvudalternativ räknar Riksbanken med att oron i omvärlden dämpar svensk ekonomi men att vi med god marginal undviker en recession. Tillväxten under nästa år väntas bli 1,9 procent och det uppstår inget behov av räntesänkningar.

Räntehöjningar blir i sin tur första aktuella mot slutet av 2012 och reporänta, som i dagsläget ligger på 2,0 procent, väntas nå upp mot 3 procent först i slutet av 2013.

I det här scenariot borde det vara tämligen riskfritt att ha exempelvis rörliga boräntor. Det är dock viktigt att poängtera att bankerna kört sitt sedvanliga fulspel och med den finansiella oron i Europa som förevändning fortsätter att höja marginalerna på sina bolån. Riksbanken uppmärksammar detta och skriver att:

"De senaste månaderna har korta bolåneräntor fortsatt att stiga, trots att bostadsinstitutens finansieringskostnader bedöms vara i stort sett oförändrade".

Frågan är bara vad ansvariga ministrar och myndigheter tänker göra åt detta otyg som verkar dämpande på den inhemska efterfrågan. Hittills har det varit mycket snack men liten verkstad och oligopolet får därför fortsätta att ta ut oförtjänta övervinster. Inte minst när man jämför med de obefintliga kreditförluster som bankerna de facto gör på bolån.

I huvudscenariot kan det också konstateras att den underliggande inflationen (KPIF), där effekten av Riksbankens egna ränteförändringar räknas av, väntas ligga klart under målet på 2 procent under överskådlig tid.

I år landar KPIF-inflationen på 1,5 procent för att sjunka till 1,3 procent 2012. Den stiger något till 1,8 procent 2013 och når 2,0 procent först under 2014.

Därför ligger det faktiskt något i Lars E O Svenssons och Karolina Ekholms reservation mot såväl oförändrade räntor som den framtida räntebanan. Utgår man ifrån Riksbankens egna prognoser över inflation och resursutnyttjande skulle en räntesänkning redan idag mycket väl ha kunnat motiveras.

Det som främst talar mot en räntesänkning är att räntan redan i utgångsläget ligger så lågt och att flertalet i direktionen tycks vara obekväma med en räntesänkning. Dessutom står vi inför en avtalsrörelse och svensk arbetsmarknad är fortsatt stark.

I praktiken har dessutom Riksbanken sedan länge i praktiken styrts av en fyrmannadirektion med Stefan Ingves i spetsen och Svensson och Ekholm har därför haft ett mycket begränsat inflytande över räntepolitiken.

Det väcker dock den intressanta frågan över vilka som blir de nya medlemmarna i direktionen efter årsskiftet när både Svante Öberg och Lars Nyberg slutar. Beroende på vilka som kommer in som nya i direktionen kan maktbalansen i direktionen snabbt komma att förändras.

Vi räknar dock än så länge med att det blir minst en ny direktionsmedlem som rättar in sig i Ingves led.

För den som inte tror på samma, hyfsat lugna utveckling som Riksbanken räknar med i huvudalternativet så skissar Riksbankens ekonomer även på alternativa scenarior.

I det första alternativscenariot räknar man med en utdragen statsfinansiell kris i Europa med bland annat stora kreditförluster för bankerna. Det leder till ytterligare påfrestningar på statsfinanserna, höjda riskpremier och ökade räntespreadar.

Även om Sverige har ett gott utgångsläge och får en försvagad krona i ett sådant scenario så blir den troliga konsekvensen att Riksbanken tvingas sänka reporäntan. Detta skulle kunna ske redan mot slutet av det här året och ytterligare ner mot 1 procent under 2012-2013 för att stimulera ekonomin och hålla inflationen över nollstrecket.

Det andra alternativscenariot utgår från helt andra förutsättningar. Utgångspunkten är att inflationen i flera stora ekonomier varit osedvanligt hög under senare tid. I USA ligger inflationen på 3,9 procent, i EMU-området på 3,0 och i Storbritannien på 5,2 procent.

Riksbanken konstaterar att det finns en risk att inflationen biter sig kvar på hög nivå trots en svag underliggande tillväxt. Då får vi ett läge med stagflation i många ekonomier, inte minst hos flera av våra handelspartners. Ett scenario vi vet att många av placera.nu:s läsare tror på.

I ett sådant scenario räknar Riksbanken med att reporäntan höjs relativt snabbt för att avvärja inflationshotet. Till skillnad från USA och EMU-området behöver man inte ta hänsyn till några inhemska statsskuldsproblem.

I det här scenariot höjs räntan under nästa år i flera steg och närmar sig 3,0 procent mot slutet av 2012 och ligger uppemot 3,75 procent i slutet av 2013. Det får bland annat till följd av den svenska kronan stiger kraftigt.

Vår bedömning är dock att huvudalternativet i stora drag är det mest sannolika, men att vi trots detta ligger närmare en räntesänkning än räntehöjning under 2012. Tillväxtriskerna finns trots allt på nedsidan när statsskuldskriserna på bägge sidor om Atlanten ska hanteras.