Då och då blir det stökigt på finansmarknaderna. Den senaste tidens kreditoro orsakade exempelvis en så kallad "run" på den brittiska bolånebanken Northern Rock, som bara kunde dämpas med hjälp av ett nödlån från centralbanken.

I Sverige infördes en insättningsgaranti upp till 250 000 kronor under finanskrisen i början av 1990-talet. Garantin omfattar alla insättningar på konton där pengarna kan tas ut inom högst en månad och gäller om det långivande institutet skulle gå i konkurs. Om uppsägningstiden på kontot skulle vara längre än en månad gäller garantin ändå, förutsatt att man när som helst kan ta ut sina pengar mot en uttagsavgift.

Garantin gäller för pengar på transaktionskonton såsom vanliga sparkonton, skatteutjämningskonton och depåkonton. Numera kan fler än bankerna erbjuda inlåningskonto, till exempel så kallade kreditmarknadsinstitut. Ofta lockar de kunder med betydligt högre ränta än vad de svenska storbankerna ger. Det är inte ovanligt att förmögna personer fördelar sina insättningar på flera institut, det vill säga sätter in max 250 000 kronor på vart och ett. På det viset säkerställer de att hela förmögenheten omfattas av insättningsgarantin.  

Fasträntekonton är ett kapitel för sig. Ett sådant marknadsförs av lettiska Parex Bank, där man får 5,1 procents ränta om pengarna får stå inne i fem år. Eftersom man från ett konto i Parex Bank kan ta ut sina pengar i förväg, mot en avgift, gäller insättningsgarantin. Men Parex Bank i Sverige är en filial till den lettiska banken - därför måste först den lettiska insättningsgarantin falla ut. Den skyddar summor upp till omkring 120 000 kronor. Om Parex Bank gick i konkurs skulle den svenska garantin fylla ut mellanskillnaden mellan de omkring 120 000 kronor, som kommer från den lettiska garantin, och de 250 000 kronor som kommer från den svenska garantin.

Om den lettiska staten av någon anledning inte skulle betala ut garantipengarna gör Insättningsgarantinämnden ändå en egen prövning om ersättning ska betalas ut från den svenska garantin.

Ett annat sätt att spara pengar är att använda kapitalförsäkringar som depå för aktieaffärer. Även kontanter kan läggas in i kapitalförsäkringen. Denna sparform har blivit en stor succé. Den är bekväm och ger flera skattefördelar. Från halvårsskiftet 2006 till halvårsskiftet 2007 var nyteckningen av kapitalförsäkringar nästan 7,4 miljarder kronor, räknat på engångspremier, en ökning med 45 procent på ett år. Räknat på årlig premie var nyteckningen över 12 miljarder kronor, en ökning med 37 procent. Detta enligt statistik som Försäkringsförbundet presenterade den 24 augusti.

Kapitalförsäkring är knappast en försäkring utan snarare en produkt för placeringar som man stoppar in i en försäkring. Fördelen är att man kan byta fonder och köpa och sälja aktier utan att det får skattekonsekvenser. Hela värdet i försäkringen betalas ut eftersom utbetalningarna är skattefria. Däremot är inbetalningarna inte avdragsgilla.

Enligt Insättningsgarantinämndens bedömning omfattas inte tillgångar i kapitalförsäkring av statens skydd på samma sätt som pengar på banken. Eftersom det ännu inte har hänt att något företag som erbjuder kapitalförsäkringar har gått i konkurs har nämnden ännu inte tagit ställning i ett konkret fall. Därför kan nämnden inte uttala sig tvärsäkert. Betyder det faktum att tillgångar i kapitalförsäkring inte omfattas av statens skydd på samma sätt som pengar på banken att pengar i kapitalförsäkring är mindre säkra?

Nej, dels finns ett investerarskydd, som gäller för bland annat aktier, obligationer, konvertibla skuldebrev och olika typer av derivat som optioner och terminer. Även här är maxbeloppet 250 000 kronor. Men utöver det omfattas försäkringar av en egen lagstiftning. Den går i korthet ut på att tillgångarna i försäkringarna är juridiskt åtskilda från det försäkringsbolag eller annat bolag som hanterar dem. Om ett försäkringsbolag skulle gå i konkurs, omfattas inte kundernas tillgång i försäkringarna av konkursen.

Björn Dickson