Det skriver en analysgrupp i en sammanfattande bedömning om riskerna för den finansiella stabiliteten och för enskilda hushåll i Sverige relaterade till hushållens skuldsättning och amorteringsbeteenden

Bedömningen var ett underlag för Samverkansrådets möte den 1 oktober, enligt det protokoll som publicerades på onsdagen. Vid mötet deltog företrädare från Finansinspektionen, FI, och Riksbanken.

Analysen indikerar också att risken för att bankerna ska göra stora kreditförluster på bolån är liten. Däremot visar analyserna på mikrodata att det finns vissa grupper hushåll som är mycket sårbara för inkomst- och/eller bostadsprisfall.

"Sammantaget talar de analyser som gjorts enbart på mikrodata för att riskerna för det finansiella systemet i dagsläget är begränsade", skriver analysgruppen.

Sedan bolånetaket infördes 2010 har amorteringstiderna minskat på topp- och blancolån för nya låntagare och den trendmässiga ökningen i belåningsgraderna ser ut att ha brutits. Men amorteringstiderna på bottenlånen är mycket långa vilket bidrar till att hålla uppe den aggregerade skuldkvoten.

Analyser på makrodata indikerar att fundamentala reala efterfråge- och utbudsfaktorer kan förklara en stor del av uppgången i hushållens aggregerade skuldkvot i Sverige de senaste 10-15 åren; framförallt sänkta räntor, sänkta skatter och att fler äger sitt boende. Det kan tala för att risken för en negativ makroekonomisk utveckling och för finansiell instabilitet liknande den som vi sett i andra länder, där den aggregerade skuldkvoten också har ökat kraftigt, är mindre uttalad i Sverige.

"Även om fundamentala faktorer bedöms förklara uppgången i skuldkvoten, finns det en risk att dessa faktorer kan ändras, eller att hushållen har felaktiga förväntningar om dessa faktorer, och att det i sig kan leda till stora problem för makroekonomin och det finansiella systemet", skriver analysgruppen.

När det gäller åtgärder för att minska riskerna med hushållens skuldsättning såg Riksbanken vid mötet ett behov av att sätta in ytterligare åtgärder i närtid.

Riksbanken ansåg att en möjlig åtgärd är att höja riskvikterna för bolån ytterligare. Riksbankens representanter vid mötet förordade en stegvis höjning av riskviktsgolvet upp till 35 procent. Vidare ansåg Riksbanken att det vore önskvärt med en stärkt amorteringskultur så att hushållen i större utsträckning betalar av på sina lån.

Avseende amorteringskulturen vore det att föredra att bankerna och hushållen löser detta själva. Dessutom påpekade Riksbanken att den kontracykliska kapitalbufferten sannolikt skulle ha varit påslagen om regelverket hade varit på plats idag. Riksbanken menade vidare att det finns ett behov av att bankerna ser över och harmoniserar sina schablonberäkningar av belåningsutrymmet för nya bolånesökande, så kallade kvar-att-leva på kalkyler, så att dessa bättre återger de verkliga ekonomiska förutsättningarna.

FI lyfte fram de åtgärder som de redan vidtagit i form av bolånetak och riskviktsgolv samt det kommande förslaget om krav på att bankerna ska ge bolånekunden ett förslag på amorteringsplan. FI lyfte också fram att det redan pågår en översyn av kvar-att-leva-på-kalkylerna inom tillsynen.

När det gällde Riksbankens förslag att höja riksviktsgolvet ytterligare påpekade FI att riskviktsgolvet redan tredubblat riksvikterna på bolån så att de nu ligger över genomsnittet för europeiska banker som använder IRK-metoden2 och att det finns ett behov av att först utvärdera det höjda riskviktsgolvet som infördes i våras.

FI framförde också att det inte i första hand är kreditutbudet som är problemet utan kreditefterfrågan. Och då kan andra åtgärder än höjt riskviktsgolv vara mer effektiva; amorteringsplaner och amorteringskrav är två exempel.

"Båda myndigheterna var överens om att det givet osäkerheten är viktigt att gradvis vidta flera olika typer av åtgärder", står det i protokollet.

Rådets deltagare konstaterade också vid mötet att trots en längre period av svag realekonomisk utveckling har de svenska storbankerna uppvisat goda resultat samtidigt som deras kapital- och kortfristiga likviditetssituation är förhållandevis god. Bankernas kapitalrelationer har fortsatt att stärkas och sett i ett internationellt perspektiv har de svenska bankerna höga kapitalrelationer.