Hon lyfter fram att företagen har minskat sina kostnader och blivit effektivare samtidigt som relativt starka balansräkningar och en god vinstutveckling gör att det nu finns utrymme att öka investeringar och antalet anställda. Därmed finns det också förutsättningar för att återhämtningen ska kunna fortsätta de närmaste åren.

Cecilia Hermansson konstaterar att riskbilden har förändrats från "deflation och double dip" till "inflation och stagflation".

Riskbilden har också breddats av effekterna av naturkatastrofen i Japan, kärnkraftsproblematiken och demokratiseringen i Mellanöstern, skriver chefekonomen, som dock tonar ner dessa risker.

Av dessa risker tror hon att utvecklingen i Mellanöstern har en större påverkan på världsekonomin via oljepriset.

Hon noterar att krisen i eurozonen lever alltjämt, men i och med att förväntningarna på ett räddningspaket för Spanien nu är lägre ställda, har oron för en kollaps relaterad till banksystemet eller euron uppfattats som mindre.

"Politiska risker står i centrum för hur eurozonen ska hantera sin kris. Det handlar om att skapa de institutioner som både kan generera högre disciplin och hålla samman regionen", skriver Cecilia Hermansson.

Enligt Cecilia Hermansson väntas fokus under innevarande år riktas mot exitstrategierna och hon konstaterar att när de kvantitativa lättnaderna avslutas så kommer de "rätta priserna" att framträda på marknader som fått del av stimulansen. Hit räknas finansiell sektor, råvaror, fastighetsmarknader och indirekt även många produktmarknader.

Detta beskriver hon som en större risk än vi anar. En finanspolitisk åtstramning, samtidigt som centralbanker börjar höja sina styrräntor tidigare än önskat till följd av risken för alltför hög inflation, äventyrar återhämtningen i främst de mer utvecklade länderna.

"Att världsekonomin tas in på avvänjningsklinik under 2011 innebär ökade risker för svängningar på olika marknader innan de "rätta" priserna infinner sig. Det gäller att hålla ut och inte riskera återfall", skriver Cecilia Hermansson.