Placera Nu har granskat cirka 1 000 fonder i sex olika kategorier med aktiefonder USA, Globalt, Europa, Sverige, Asien (exklusive Japan), och Japan. Vi har delat upp fonderna i fyra grupper baserat på det årliga förvaltningsarvodet, grupp ett, < 0,5 procent, grupp två, 0,51-1,0 procent, grupp tre, 1,1-1,5 procent och grupp fyra, de som har ett årligt förvaltningsarvode över 1,5 procent.

Vi vill undersöka om avgiften har stor betydelse för avkastningen, eller om det är så att billiga fonder levererar högre avkastning av den enkla anledningen att alla förvaltare är ungefär lika duktiga och den största skillnaden är avgifterna. Här tittar vi närmare på europeiska aktiefonder.

Läs mer om undersökningen genom att klicka här.

Bland Europafonderna är avkastningen kontra avgiften tudelad. De senaste tre och fem åren har fonderna i gruppen med lägst förvaltningsarvode inte alls hängt med sina dyrare kollegor. Gruppen presterade under den senaste treårsperioden nästan 8 procent per år sämre avkastning än index (genomsnittet av alla europeiska aktiefonder). De senaste fem åren var nästan lika dålig. Underavkastningen slutade på drygt 7,5 procent per år.

Under dessa perioder dominerade de dyraste fonderna. Som grupp presterade de en överavkastning på nästan 2 procent per år respektive 1,3 procent per år. De två mellangrupperna presterade ungefär som index, se tabell.

På längre sikt, här tio år, är situationen den omvända. Gruppen med de dyraste fonderna hänger inte alls med index. I genomsnitt får de stryk med drygt 1,5 procent per år. Under denna period har det inte funnits några fonder i den billigaste gruppen så vi får vänta ytterligare några år för att se hur de billiga europeiska indexfonderna klarar sig. I stället är det mittengrupperna som presterar bäst, och allra bäst de fonder som kostar 0,5 till 1 procent i årligt förvaltningsarvode.

Av detta kan vi dra följande slutsatser. Avgifterna har mindre betydelse än vad lågavgiftsförespråkarna hävdar. Den som enbart väljer fonder efter lägstaprismetoden gör sannolikt en sämre investering än dem som försöker hitta bra fonder och som är villiga att betala för god förvaltning. Passiva sparare som så gott som aldrig byter fonder ska se upp med de allra dyraste fonderna.

Antalet fonder med högre avgifter är många fler, och spridningen i avkastning är större i den gruppen. Bland europeiska aktiefonder återfinns de som har presterat bäst under de olika perioderna bland de två grupperna som tar ut högst avkastning, men där hittar vi också de sämsta fonderna. Därför är det viktigt att försöka skilja agnarna från vetet genom noggranna jämförelser och analys.