Den 8 mars röstade EU-parlamentet ja för en skatt på finansiella transaktioner inom EU. Omröstningen har passerat obemärkt förbi i medierna. Även om EU-parlamentet inte stiftar lagar, markerar händelsen att en hårdare beskattning av finansmarknaden är att vänta inom EU och kanske även globalt.

Det har länge diskuterats om och hur man kan beskatta finansmarknaden, dels för att det är en bra skattebas, dels för att finansmarknaden var en starkt bidragande orsak till finanskrisen. Krisen har kostat EU-länderna miljarder i krisstöd som staterna nu vill ha tillbaka. Skatten är också ett sätt att bygga upp en buffertfond för framtida finanskriser.

Inom EU har man diskuterat två varianter, FTT och FAT. FTT står för financial transaction tax alltså en skatt på finansiella transaktioner. FAT står för financial activities tax som är en skatt som baseras på bolagens vinster och löner.

EU-parlamentet tycker att FTT är bäst och förra veckan röstade parlamentet för ett införande av en skatt på finansiella transaktioner som uppgår till 0,01 till 0,05 procent av transaktionens värde. Den kan ses som ett extracourtage som avgår i skatt om den genomförs.

Det skulle direkt påverka svenska aktiesparare, och indirekt även fondsparare eftersom fondernas transaktioner då skulle beskattas.

Parlamentet har beräknat att skatten, om den sätts till 0,05 procent, årligen kommer att inbringa 200 miljarder euro, vilket motsvarar cirka 1 750 miljarder kronor, inom EU. Införs den globalt kommer skatteintäkterna öka till 650 miljarder amerikanska dollar per år. I kronor motsvarar det drygt 4 000 miljarder kronor.

Men skatten, som kallas Tobinskatt, är högst kontroversiell. Redan 1972, efter att USA hade lämnat det gamla valutakurssystemet, Bretton Wood, föreslog den amerikanska ekonomen James Tobin ett nytt system för att säkerställa internationell valutastabilitet. Han föreslog att det skulle ingå en skatt på valutaväxling i systemet.

Tanken på en sådan skatt, som kom att kallas Tobinskatten, har under åren utvidgats och inkluderar numera en skatt på alla finansiella transaktioner. Målet har inte varit att ge negativa effekter på långsiktiga investeringar utan bara på kortsiktig spekulation.

Det största problemet är att den, för att bli lyckad, måste införas globalt, annars riskerar den att snedvrida konkurrensen. Finansiella transaktioner är lättflyktiga och tendrar att flyttas till det land och marknad där avgifter och skatter är lägst.

Om det bara är EU som inför en sådan skatt kommer europeiska finanscentra som London, Frankfurt och Paris att drabbas eftersom kapitalflöden i så fall väntas bli syrda förbi EU-länderna.

London förväntas förlora flest arbeten på en lokal EU-skatt. England har också vetorätt mot EU-lagar och kommer med största sannolikhet att rösta nej till förslaget om inte även New York och Hongkong skriver under.

En annan viktig aspekt är att EU-parlementet inte har rätt att stifta lagar ensamt. Inom EU är det EU-kommissionen som föreslår lagar, sedan beslutar ministerrådet och parlamentet om lagar. Man kan se lagstiftningsprocessen som en tvåkammarriksdag där EU-parlamentet har mindre makt än ministerrådet. I detta fall kan man se EU-parlementets förlag som en gemensam motion.

Enligt folkpartisten Rickard Ydrenäs i Bryssel är sannolikheten mycket liten att parlamentets förslag går igenom. Men på ett eller annat sätt kommer finansmarknaden att beskattas. Kommissionen är mer inne på FAT-linjen där skatten baseras på vinster och löner, läs bonusar. Senare i år kommer kommissionens förslag.