Occupy-rörelsen började som en protest i New York. Några människor började tälta i en park på Manhattan och de kallade sig själva för Occupy Wall Street. Upprördhet och frustration över en finansmarknad som gått över styr, kopplat med avsky för de extrema bonuslönerna i branschen, förde dessa människor samman.

Samma upprördhet och frustration finns i hela världen och Occupy-rörelsen har spridit sig som en löpeld. Occupy Stockholm är nu ett tältläger på Brunkebergstorg i Finanssveriges epicentrum, mitt emellan Swedbanks huvudkontor och Riksbanken.

Människor har en magkänsla av att något är fel. Vi är vanliga människor som sparat våra hårt förvärvade pengar. Ett fåtal kostymklädda män med extremt hög lön har spekulerat bort våra pengar genom att skapa en finanskris som urholkat våra tillgångar, sänkt våra fonder och aktier. Är det bara i madrassen pengarna är säkra?

Denna magkänsla, känslan av att vara lurad och av vanmakt inför systemet, finns i alla politiska läger.

Frågan är dock exakt vad som är fel, och exakt vad man ska protestera emot? Occupy-rörelsen är minst sagt vag i sina proklamationer. Avanzas sparekonom Claes Hemberg var därför inbjuden att tala på temat "vilka krav Occupy Stockholm skulle kunna ställa på den finansiella sfären".

Claes Hembergs inledande svar på frågan är att var och en till att börja med som bankkund ska pruta på bolånet och söka sparkonton med hög ränta och tjänster med låga avgifter. Man ska byta bank ofta.

Dessa konventionella tips var dock inte riktigt vad Occupy-folket sökte. Införandet av alternativa valutor, avskaffande av kontokort och transaktionsavgifter, en Tobinskatt på 3,5 procent och fängslande av bankdirektörer (ja-rop och applåder) var förslag som kom från publiken.

Frågan om exakt hur finansmarknaden ska tyglas ställer så klart krav på en omfattande analys och djupa funderingar över rättviseaspekter. Ska man införa regleringar i lagstiftningen? Vilka regleringar är i så fall ändamålsenliga?

Utan att göra anspråk på att lösa världsproblemen på en lördagseftermiddag föreslog Claes Hemberg en ökad konkurrens på bankmarknaden.

Man behöver inte vara särskilt radikal för att anse att det är fel att världens privatägda banker vuxit sig så stora att de blivit "systemviktiga", och därför måste räddas med skattemedel när de varit oansvariga.

Ett annat tips är att prata med politikerna och väcka dem inför problemet. Frågan är dock vad som är lösningen och vad en proteströrelse ska kräva. En ny statlig bank? Tvångsuppdelning av befintliga privata banker?

Här finns inga enkla svar. Intrycket som stannar kvar efter ett besök hos Occupy Stockholm är att ilskan är tydligare än problemformuleringen.