STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Den viktigaste inflationssignalen för investerare på sikt, enhetsarbetskostnaderna, visar ingen oroväckande utveckling för närvarande.

Det skriver Richard Clarida, tidigare vicechef för Federal Reserve och numera rådgivare till Pimco, i ett inlägg i Financial Times.

Han konstaterar att den nya Fed-chefen Kevin Warsh har skapat förnyat fokus på hur den underliggande inflationen bör mätas för att styra räntebesluten. Inflationen har legat över Feds mål på 2 procent i fem år, men en del av uppgången beror på energi och tullar, faktorer som inte väntas driva inflationen permanent.

Vanliga mått som kärninflation bygger främst på prisdata i sig. Det kan gälla mått som tar bort livsmedel och energi, de största avvikelserna eller de priser som justeras oftast. Problemet är att de inte tar hänsyn till arbetsmarknaden, och då i synnerhet löneökningar justerat för produktivitet.

Historiskt har längre perioder med stigande inflation sammanfallit med stigande enhetsarbetskostnader, medan fallande inflation har gått hand i hand med lägre kostnadsökningar.

Det finns såklart viktiga "chocker" som de på energi, importpriser eller vinstmarginaler.

"På månadsbasis är dessa faktorer viktiga, men på medellång sikt – säg tre till fem år – tenderar den underliggande prisutvecklingen att följa kostnaderna per producerad enhet och de förväntade inflationsnivåerna relativt nära", skriver han.

Och här är dagens bild relativt lugnande. Med användning av fyraårssnitt har enhetsarbetskostnaderna ökat med i genomsnitt 2 procent, medan ökningen det senaste året ligger på 1,5 procent. Det är i nivå med eller något under utvecklingen 2018–2019, när inflationen låg kring Feds mål.

Utvecklingen drivs av två faktorer: löneökningarna bromsar samtidigt som produktiviteten stiger. Under det senaste året har de genomsnittliga timlönerna ökat i den långsammaste takten på sju år, medan produktivitetstillväxten är den starkaste på mer än ett decennium.

Sysselsättningstillväxten har varit trög under en längre tid och arbetslösheten har sjunkit av fel anledning: andelen personer i arbetsför ålder som deltar i arbetskraften har minskat.

Om något är det rimligt att förvänta sig att produktivitetstillväxten ökar under de kommande åren när AI används och sprids bredare i ekonomin. Bland experter handlar diskussionen faktiskt inte om huruvida AI kommer att höja produktiviteten över dagens nivå, utan hur mycket.

Arbetsmarknaden är inte någon drivkraft bakom den underliggande inflationen i dag. Den faktiska inflationen ligger över målet på 2 procent av andra orsaker, däribland stigande priser på datorchip och el, som drivs upp av hyperscalers kraftiga investeringar. Dessutom har arbetskraftens andel av nationalinkomsten minskat under de senaste åren, till skillnad från tidigare konjunkturuppgångar.

"Inflationen är fortfarande för hög, och Fed kan komma fram till att räntan behöver höjas – kanske för att hålla inflationsförväntningarna förankrade – men inte för att alltför många människor arbetar", skriver han.

Mikael Sandbladh +46 8 5191 7933

Nyhetsbyrån Direkt