"Svensk-ättade" Ramirent befinner sig på den raskt växande marknaden för uthyrning av maskiner och utrustning till framför allt byggindustrin. Den kraftigt ökade omsättningen de senaste åren har pressat upp kapacitetsutnyttjandet, vilket i sin tur har gett turboeffekt på lönsamheten. Rörelsemarginalen nådde 21 (14) procent förra året. Och företaget klarade 4,6 miljarder kronor i försäljning.  Förra årets rekordresultat lär ha glatt Antonia Ax:son Johnson som via investmentbolaget Nordstjernan är Ramirents största ägare. 

I Sverige har Ramirent funnits sedan 2004 då Stavdal Byggmaskiner, och Altima som ägdes av NCC och fortfarande är en storkund, slogs samman. Det drygt 50-åriga maskinuthyrningsföretaget har befunnit sig i förvärvssvängen sen nuvarande tillväxtstrategi lades runt millennieskiftet. Köpet av norska Bautas 2002 (vars varumärke man har behållit) är ett annat stort förvärv. Annars har det rört sig om många små köp på en marknad som fortfarande är rätt fragmenterad.

Ramirent räknar sig som etta på de flesta marknader där bolaget är verksamt. Förutom de nordiska länderna har alltså en rad östeuropeiska länder, såsom Baltländerna och Polen, seglat upp som ett viktigt och snabbväxande ben för koncernen. Allt från skolor och sjukhus till vägar broar är i "öst" i stort behov av upprustning. Ramirent gör affärer i sammanlagt 12 länder och en geografisk expansion finns på agendan. I produktutbudet återfinns allt från kranar, liftar och hissar, till bygg- och anläggningsmaskiner. Viktiga kundgrupper är byggbolag, skeppsvarv samt olika myndigheter. Även privatpersoner frekventerar dock det Helsingforsnoterade bolagets 300 så kallade kundcenter.

Den största delen av tillväxten, på runt 25 procent per år de två senaste åren, har varit organisk, och ledningen spår att 2007 blir ytterligare ett bra år. En viktig drivkraft bakom detta är den starka byggkonjunkturen. I Sverige pågår för tillfället en rad stora infrastrukturprojekt, inte minst bland råvarubolagen i Norrland, men även bostadsbyggandet går på högvarv. I Norge är det framför allt oljeindustrins jätteprojekt som fordrar inhyrning av maskiner.

Den nordiska byggmarknaden väntas växa med runt 3 procent, medan det forna östblocket nog kan klara över 10 procent. Samtidigt pågår på de flesta marknader en strukturell omvandling där kunderna drar ner på den egna maskinparken och i stället hyr in produkterna. På så sätt kan man frigöra kapital, ägna sig åt kärnverksamheten och undvika att köpa nytt vid tillfälliga toppar, vilket ju minskar utsattheten i kommande nedgångar. Det är en risk som Ramirent i stället får bära. Den starka efterfrågan har krävt kraftiga investeringar i ny kapacitet, vilket gör att en hel del av Ramirents fria kassaflöde försvinner denna väg. Risken är att denna balansräkningsexpansion kommer i ett läge där marknaden vänder ner igen.  Hur har då uthyrningsbolagen tänkt parera detta? Jo, genom att bredda sig geografiskt och bli större. På så sätt hoppas man kunna flytta utrustning från marknader med svagare utveckling till de länder som för tillfället går starkt.

Finns det då mer att krama ur en aktie som har stigit med hundratals procent sedan vändningen för ett par år sedan? I den ena vågskålen har vi att tillväxtutsikterna på lång och kort sikt (ett år framåt) är ljusa. Branschkonsolideringen ser logisk ut, både ur ett riskutjämnande perspektiv, och genom att man kan få upp lönsamheten ytterligare ett hack. På medellång sikt lär det dock bli svårt att genom tillväxt i "öst" och ökad inhyrningsgrad parera en försämrad konjunktur och högre räntor. Turboeffekten nedåt kan bli kraftig när beläggningen på de kapitaltunga produkterna minskar. P/e-talet på förra årets vinst ligger på knappt 20. Därtill kommer en del lån. Det vill med andra ord till att den goda utvecklingen fortsätter. Östexponeringen är dock tilltalande, även om den också är mer riskfylld.

Ramirent är ett

bra exempel på att det kan vara en nog så bra idé att investera indirekt i tillväxtmarknader. Genomlysningen är bättre i ¿västerländska¿ bolag och man slipper de stora svängningar som präglar tillväxtmarknadsbörser. Det är skäl nog för att hålla Ramirent i bakhuvudet.