En central fråga för Electrolux-aktien är vad som krävs för att koncernen ska nå sitt mål om 6 procents rörelsemarginal före engångskostnader. Krävs det att volymerna återgår till tidigare toppnivåer, att företaget hittar rätt på fler tillväxtmarknader eller räcker det med intern kostnadsjakt?

Den nya Electrolux-ledningen under vd Keith McLoughlin jobbar vidare med långsiktiga åtgärder för att säkra marginalmålet. En viktig sak är att öka designgraden på bolagets produkter och nästa år ska till exempel hela utbudet av vitvaror i Europa vara uppdaterade på den punkten. Att öka försäljningen på tillväxtmarknaden är också prioriterat. Förra året spenderade ledningen 6 miljarder kronor på att köpa ett par bolag i Egypten respektive Chile. Därmed får Electrolux 35 procent av sin omsättning från tillväxtmarknader.

I andra kvartalet framgick att verksamheten i Latinamerika fortsätter att utvecklas väl med en marginal på 6,4 procent. Delvis beror det på att Brasilien har subventioner för hushåll som köper vitvaror. De löper ut vid årsskiftet vilket skapar en del osäkerhet om nästa år. Över lag kan det vara värt att hålla i minnet att Electrolux exponering mot tillväxtmarknader till mycket stor del handlar om ett enskilt land, nämligen just Brasilien (det är näst störst i termer av omsättning efter USA). Det hade varit önskvärt med lite bättre spridning av intäkterna men det kanske kommer på sikt.

Arbetet med att minska tillverkningskostnaderna fortsätter också. På grund av det kraftiga volymraset på mogna marknader har Electrolux en rad fabriker som inte tillverkar med full kapacitet. Genom nedläggningar och omställningar ska nu kapacitetsutnyttjandet ökas från lite mer än 60 procent till 70 procent. Den stora saken i det paket som aviserades i samband med rapporten är en nedläggning i Frankrike. Kostnaden för åtgärderna väntas bli 1 miljard kronor och belastar det fjärde kvartalet.

Det finns tecken på att alla åtgärder håller på att skapa ett mer stabilt Electrolux. Trots att volymerna är dämpade i flera viktiga länder i Europa samt i Australien så klarar fem av sex affärsområden målet om 6 procent i rörelsemarginal i andra kvartalet. Undantaget är Europa där marginalen var 3,5 procent.

I Europa måste efterfrågan bli bättre för att vinsterna ska lyfta mot målnivån. Senast bolaget klarade det var 2010 då affärsområdet hade cirka 3 miljarder mer i intäkter i årstakt. Vi ser inte ut att gå åt det hållet för i andra kvartalet föll intäkterna 4,3 procent. Utsikterna är inte så goda. Electrolux tror att det blir värre innan det blir bättre och säger att svagheten i Italien och södra Europa nu smittat av sig på kunderna norr över. Vitvarurörelsen i Europa svarar för mer än 30 procent av Electrolux intäkter vilket gör den till ett tungt sänkte för koncernen, om efterfrågan inte piggnar till.

Glädjeämnet i år har varit Nordamerika där bolaget får 28 procent av sina intäkter. Nordamerika har ökat marginalen från 0,8 till 5,1 procent hittills under 2012. De prishöjningar som bolaget gjort har fått fäste i marknaden och dessutom syns en ljusning inom nyproduktionen av bostäder. Även om Electrolux inte är så stora i USA på inbyggda produkter, som går till nyproduktion, så gynnas de också av detta.

Med blandade utsikter på de mogna marknaderna och osäkerhet om Brasilien efter subventionerna löper ut är det svårt att sia kring efterfrågan framöver. Hur illa är egentligen 2012 för Electrolux? Är dagens efterfrågan normal för de kommande åren som lär fortsätta präglas av skuldsanering och dämpad köplust på mogna marknader? Eller är 2012 ett ovanligt dåligt år för branschen? Tittar vi på värderingen av aktien tyder den på att aktiemarknaden ser den nuvarande situationen som svag och övergående. Marginalen spås landa på 4,3 procent i år vilket med en omsättning på 109 miljarder räcker till en vinst på 10,60 kronor. Det innebär att aktien värderas till 16 gånger årets vinst, vilket innebär att vinstlyft väntas framöver.

För cykliska bolag tycker vi det är lämpligt att räkna på de vinstnivåer bolaget kan prestera över en konjunkturcykel, såvida man inte är säker på att vi är rejält på väg upp eller ned konjunkturmässigt (det är vi inte). De senaste fem åren har Electrolux marginal varit 4,5 procent i snitt, om vi räknar bort bottenåret 2009 (så illa ska det väl inte bli igen?). Med nuvarande omsättning på 109 miljarder gör Electrolux ett rörelseresultat på 4,9 miljarder kronor givet en sådan rörelsemarginal. Med ett börsvärde på 47,9 miljarder och en nettoskuld på 6,5 miljarder är företagsvärdet 54,4 miljarder. Ser vi 4,5 procent som en normal marginal för Elux så värderas aktien till 11,1 gånger den normala rörelsevinsten. Det är högt för ett konsumentvarubolag. I termer av p/e-tal blir det cirka 14,5. Utdelningen blir troligen som i fjol, 6,50 kronor. Det ger 3,9 procent. Bra, men inte nog för att köpa bara därför.

Chansen finns att alla åtgärder som Keith McLoughlin och kompani genomför kan höja vinstmarginalen bestående. Vi tycker utvecklingen är lovande på den punkten, men undrar om inte prissättningen av aktien rentav tar höjd för att de är framgångsrika. Det är lite tidigt. Lägg till svaga konjunkturutsikter och att återhämtningen i USA, som många hoppas på, är i tidig fas och sker från låga nivåer. Även om Electrolux tillhör årets riktigt positiva överraskningar har vi svårt att sätta köp nu och tro på att aktien når över tidigare toppkurser på 200 kronor.

---

Den här artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Börsveckan i nummer 44 den 29 oktober. Är du intresserad av att prenumerera på Börsveckan, klicka här.