När förvaltaren bedömer att de långa obligationsräntorna ska stiga kommer fonden att placera i korta statsskuldväxlar och vice versa. Till sin hjälp har förvaltaren en matematisk modell som de kallar Trendindikator. Genom att kunna hoppa mellan räntepapper med olika löptider har fonden möjlighet att ge en positiv avkastning oberoende av räntemarknaden. Förutsatt att modellen fungerar givetvis.

Fonden placerar i dag endast i statsskuldväxlar eftersom förvaltaren tror på stigande obligationsräntor.

Risken med en räntefond som kan hoppa mellan korta och långa ränteplaceringar är att förvaltaren helt enkelt tror fel om ränteutvecklingen och ändrar placeringsinriktning vid fel tillfälle. I dagsläget har man inte lyckats bra eftersom man ligger på minus vilket är sämre än både de korta och långa svenska räntefonderna på marknaden. Från att ha varit det bästa av två fondtyper så har man i dagsläget trillat lite mellan stolarna.

Fonden är dyr

för att vara en räntefond med en förvaltningsavgift på 0,65 procent och man får hoppas att fondens placeringsinriktning kompenserar den höga avgiften. Just nu är det tveksamt om fonden är värd sin avgift, men fonden har en intressant inriktning som med lite bättre inställning av sin trendindikator borde ge en bra avkastning oberoende av räntemarknaden. Det viktiga för Enter blir att visa att man över tiden har rätt oftare än man har fel.