Bland investerare har det länge funnits en oro kring att konstgödselmarknaden är nära sin topp samt över de höga energipriserna. Men marknaden har hittills fått fel och i höst har det mesta i stället gått Yaras väg. Spannmålspriserna och priset på konstgödsel har båda stigit och olje- och gaspriserna har fallit tillbaka en del. Gödselproduktionen är mycket energikrävande, vilket gör att energikostnaderna har stor påverkan på gödselindustrins lönsamhet. Den viktigaste drivkraften för intäkterna är nivåerna på spannmålslagren. Efterfrågan på spannmål är just nu stark till följd av den globala tillväxten. Grödorna behövs ju som bete till djuren, men också när man tillverkar exempelvis etanol, som ju allt mer används som fordonsbränsle. Spannmålslagren har fallit rejält sedan millennieskiftet och befinner sig nu på historiskt låga nivåer.

Yara tillverkar olika sorters konstgödningsmedel, där de vanligaste sorterna är ammoniak, urea och nitrat. Därutöver säjer man industriella produkter som tillverkas i samma produktionssystem som gödslet, exempelvis olika gaser och tekniska nitrat. Dessa produkter står för runt 13 procent av totalintäkterna, men tillväxten ligger på uppåt 10 procent per år, och verksamheten är inte lika cyklisk som koncernen i stort. Yaras omsättning nådde över 50 miljarder svenska kronor förra året. Runt hälften av detta hämtas utanför Europa. Yara är, mätt i försäljning, världens största tillverkare av konstgödsel. Men marknadsandelen är ändå inte mer än 6 procent. Ledningen letar aktivt uppköpskandidater för att nå målet om en global marknadsandel på 10 procent. Senast i oktober i år köptes en mindre mexikansk producent. Utan förvärv är tillväxten inte mer än ett par procent, eller ungefär i takt med BNP-utvecklingen.

En viktig långsiktig drivkraft på konstgödselmarknaden är alltså att det ökade välståndet i världen ger större efterfrågan på mat i allmänhet och proteinrik dito i synnerhet. Då krävs mer konstgödsel. Tillväxten drivs på av utvecklingsmarknader såsom Indien, Brasilien, samt Kina, där marknaden dock inte har öppnats helt för utländska bolag. Även om produktionskapaciteten nu byggs ut för att matcha den starka globala efterfrågan så bedöms detta ännu inte kunna väga upp.

Yara presterade en rörelsemarginal förra året på drygt 11 procent. Stordriftsfördelar i produktionen och en effektiv logistik är delförklaringar till den goda lönsamheten. Ett stort effektiveringsprogram slutfördes 2001, vilket innebar att man bland annat minskade ner personalstyrkan med runt en tredjedel. Och numera tillhör fabrikerna de mer kostnadseffektiva i branschen. Norrmännen bedömer också att man använder 10-20 procent mindre energi än konkurrenterna. Därtill har Yara, som är Europas största gaskonsument, en fördel i att man har lagt en hel del av ammoniaktillverkningen till områden där naturgasen är billigare, framför allt Mellanöstern, Trinidad och Australien. En annan framgångsfaktor är att man säljer alltmer gödsel som är positionerat i ett högre prissegment.

Konstgödselbolaget, som har runt 7 000 personer på lönelistan, knoppades av från oljekoncernen Norsk Hydro och noterades på Oslo Börs i mars 2004. Norska staten är fortsatt största ägare med 36 procent av aktierna.

Yara är utan tvekan ett välskött företag som dessutom är starkt positionerat. Börsveckan tycker att prissättningen, p/e-talet ligger kring 10 på årets vinst, tar höjd för riskerna. Osloföretaget har köpt tillbaka aktier sedan man kom på börsen, samt ger en direktavkastning på runt 2 procent. Skuldsättningen är dock klart måttlig varför mer pengar skulle kunna skickas ut till aktieägarna. Börsveckan tycker att valet är enkelt mellan de båda gödselbolagen. Börsproffset kan ju överväga att blanka Kemira Growhow och köpa Yara för att på sätt endast spekulera i hur de kommer att stå sig mot varandra, men det är en variant som görs på egen (hög) risk.

Linus Stockelberg

linus.stockelberg@borsveckan.se