Lovisagruvan (13,20 kr) driver en småskalig zink- och blygruva med samma namn i Lindesberg norr om Örebro. Lovisafyndigheten hittades 1985 av LKAB. Fyndigheten var dock alldeles för liten för att vara intressant för LKAB själva. Istället såldes fyndigheten vidare till en grupp entreprenörer 1989. Gruppen fick igång provbrytning 1993. Bolaget gick dock i konkurs senare samma år. 1994 köptes konkursboet upp av det bolag som idag är Lovisagruvan. Fyndigheten har sedan dessa brutits av och till.

2007 noterades bolaget på Spotlight (då Aktietorget). Sedan 2017 har holdingbolaget Gråmunkgränd Förvaltningsaktiebolag varit huvudägare i Lovisagruvan. Gråmunkgränd har på sistone sålt en del aktier. Idag äger de 15% av aktierna i Lovisagruvan.

En lösning på Bolidens problem?

Lovisagruvans malm anrikades fram till hösten 2023 i ett anrikningsverk vid polska Boleslaw. Anrikningsverket hade då precis förlorat sin andra kund och Lovisas leveranser var för små för att kunna hålla anläggningen igång. Den stängdes varpå Lovisagruvan stod utan partner för att anrika deras malm.

Sedan dess har produktionen i gruvan bitvis stått stilla. Under 2024 togs 11 Mkr in i en riktad nyemission (teckningskursen var 22 kr) för att hålla bolaget flytande likviditetsmässigt.

Under 2025 har produktionen återupptagits i lägre takt. Leveranser har genomförts till Bolidens gruvor Zinkgruvan och Garpenberg som båda har anrikningsverk. Båda 12 mil från Lovisagruvan. Avtalet med Boliden sträcker sig dock bara till nu i april 2026.

Möjligheterna att få fortsätta skicka malmen till Garpenberg borde vara goda. Boliden har nämligen problem med brytningen där och kommer därför inte kunna fylla sitt anrikningsverk med egen malm. Boliden har sagt att deras störningar väntar hålla i sig åtminstone det här året. Vi har dock ännu inga besked om hur det blir med leveranserna framåt.

Hög intjäningsförmåga vid full produktion

En central fråga är vad Lovisagruvan kan tänkas ge för överskott vid full drift. 2022 var senaste helåret Lovisagruvan kördes i full drift. Då var rörelseresultatet 19 Mkr. Beroende på vilka villkor man lyckas få hos anrikningspartnern kan nog gruvan ge liknande vinster vid full drift idag. Zink- och blypriset är nära samma nivå som gällde 2022.

Lovisagruvans nuvarande värdering motsvarar alltså ungefär 4x en tänkbar vinst med gruvan i full drift. Livslängden på den nu kända malmreserven är 16 år.

Spännande uppsida i Kiruna

Lovisagruvan äger även en koppar- och guldfyndighet kallad Pahtohavare några kilometer sydväst om Kiruna. Pahtohavare bröts tidigare som en så kallad satellitgruva till koppargruvan Viscaria. Det innebär att Pahtohavares malm anrikades vid Viscarias anrikningsverk.

Delar av Pahtohavares malm är så kallad sulfidmalm. Det innebär att kopparn och guldet går att laka ur och att ingen dyr smältverkprocess behövs. Även vid Viscaria finns en del sulfidmalm. Vissa samtal har förts mellan bolagen om att hitta en gemensam lösning för sulfidmalmen.

Det är inte otänkbart att det börsnoterade bolaget Viscaria, som alltså driver gruvan med samma namn, i något skede skulle vilja köpa Pahtohavare. Vad prislappen kan tänkas bli är svårt att sia om. Det är dock sannolikt att prislappen åtminstone skulle motsvara en stor del av Lovisagruvans nuvarande börsvärde.

Lovisagruvan äger även två andra mindre gruvprojekt. En zinkfyndighet utanför Gävle och en titanfyndighet på Österlen. Vi skulle inte sätta något större värde på dessa fyndigheter i dagsläget.

Två spännande optioner

Lovisagruvans problem illustrerar ganska tydligt den stora operativa skörheten små gruvor tvingas leva med. Det är tveksamt om verksamheten är stor nog att motivera investering i eget anrikningsverk. Något som gör att man måste lita till externa partners. Vilket alltså visat sig vanskligt.

Uppsidan i aktien om bolaget får ordning på anrikningen av Lovisagruvans malm är stor. Kanske 100%. Potentialen om Viscaria skulle vilja komma över Pahtohavare kanske till och med är ännu större.

Osäkerheten är dock för stor för att vi ska landa i ett köpråd.