Marine Harvest (tidigare Pan Fish), med försäljning, produktion och distribution över hela världen, har genom en serie förvärv blivit världens överlägset största laxodlare. Den uttalade strategin är att uppnå stordriftsfördelar på regional basis för att på så sätt bli branschens kostnadsledare.

Bakgrunden till denna strävan är att laxodlarna fullständigt gick in i väggen för runt fem år sedan. Snabbt sjunkande priser, fisksjukdomar och därtill en förvärvsuppbyggd lånebörda tog knäcken på många bolag. Så också för dåvarande Pan Fish som då bland annat förorsakade Nordea stora kreditförluster.

Laxodling är en ung industri som fram till för tjugo år sedan mest var en norsk affär av mindre betydelse. Det är en affärsverksamhet av råvarukaraktär med mycket svängiga priser. Väder, sjukdomar och säsongsvariationer är några av förklaringarna till detta. Ett minskat utbud leder till kraftigt stigande priser, vilket leder till utbyggd kapacitet som sen pressar ner priserna. Det dröjde till 2005 innan Pan Fish kunde visa vinst igen. Kanske inte så konstigt då att fiskodlaren nu gör allt för att klara nästa svacka bättre.

Nyckeln till bättre och mer stabila affärer framöver anses alltså vara att köpa sig stor. Och uppköpsobjekt finns det gott om på den starkt fragmenterade marknaden. Fördelarna med att ha skala upp och sprida verksamheten över flera världsdelar är påtagliga. Sjukdomar, väder, prisförändringar, med mera, slår inte lika hårt mot företaget och på så sätt får man en klar fördel gentemot konkurrenterna. Stordriftsfördelar i produktionen och förbättrad uppfödning ska leda till sänkta produktionskostnader framöver. Även mot de mäktiga kunderna, detaljhandelsjättar som amerikanska Wal-Mart och tyska Lidl, är det en fördel att kunna sluta globala avtal.

Genom företagsköpen har Marine Harvest också lagt till fler fisksorter till sitt utbud. Till en mindre del inom odlingen, men främst inom förädling (exempelvis rökning och paketering) av lax samt annan fisk och skaldjur, som sedan säljs under egna varumärken. I dag står förädlingsdelen för 37 procent av omsättningen men en betydligt mindre del av vinsten. Ledningen hyser dock gott hopp om framtiden och tror att ett utökat antal produkter och en bättre försäljningsmix ska få ordning på affärerna. Verksamheten är också betydligt mer stabil än själva fiskodlingarna.

En större, rikare och mer hälsomedveten befolkning talar för att framtiden ser ljus ut för laxkonsumtionen. Efterfrågan tros kunna växa med runt 5-7 procent de närmaste 10 åren. Andelen infångad fisk har stannat av sedan länge, och då måste det till odlingar för att svara mot efterfrågan. Fet fisk, som lax, innehåller stora mängder av fettsyran Omega 3, som ju tillskrivs många goda hälsoegenskaper. Det pågår dock en ständig kamp mot de andra varorna på middagsbordet. Just nu är det fisken som gynnas i spåren efter fågelinfluensa och liknande.

Spotpriset på lax kommer fortsatt vara en huvudrisk för Marine Harvest, speciellt på kort sikt. Det finns också för tillfället en viss oro kring att laxodlare i Chile ska öka sitt utbud kraftigt och pressa priserna. Laxodlarna får därtill dras med politiska risker i form av tullar och olika slags importförbud.

Norske huvudägaren John Fredriksen (känd som huvudägare i före detta svenska rederiet Frontline) var inte sen att upptäcka en strålande affärsmöjlighet häromåret. Fredriksen har drivit på det senaste årets storaffärer och har fått se aktien mångdubblas i värde. Marine Harvest lär omsätta en bit över 16 miljarder norska kronor under 2007. P/e-talet ligger på strax under 9. Visserligen sitter Marine Harvest med en betydande nettoskuld men multiplarna är inte speciellt höga. Naturligtvis speglar detta en oro för att det handlar om toppvinster som sen kommer falla tillbaka till en mer normal nivå.Det må så vara men branschen har nog skapat lite bättre förutsättningar att parera nedgångar.

Förutom att laxpriserna håller sig något så när stabila så är det avgörande att Marine Harvest får fram de planerade skalfördelarna. Därigenom kan kanske effekten av sjunkande priser och utbyggd kapacitet dämpas. Breddningen mot mer förädlade produkter hjälper till i sammanhanget, men här måste lönsamheten samtidigt förbättras betydligt. Vad landar då detta i? Jo, problemet är att Marine Harvest till nuvarande värdering måste bibehålla marginalerna för att vara intressant. Det tror vi kan bli tufft på dagens historiskt höga nivåer.

Linus Stockelberg