Guldproducenten Nordic Mines har vissa uppenbara likheter med SAS. Bolaget agerar på randen till avgrunden och även om nyemissionen köper tid åt ledningen är det ingen garanti för att bolaget klarar sig utan ytterligare kapitaltillskott.

Guldet finns där i marken, ungefär 1-2 gram per ton malm. Det låter inte mycket men är med dagens guldprisnivåer fullt tillräckligt för att skapa en lönsam brytning - om bara processen fungerar som den ska. Det är precis vad den inte har gjort.

Förutom operationella färdigheter är finansiella muskler minst lika viktiga inom gruvnäringen. Man kan rent av argumentera för att det är viktigast. Har man inte en god finansiell buffert ligger det nära till hands att planera för bästa tänkbara utfall, ta risker och ge sig ut på riskabla genvägar som, om de inte håller, slår tillbaka hårt.

Det är vad som hänt Nordic Mines. Dels i själva produktionsprocessen, dels när de valde att sälja guld på termin som en del av den tidigare finansieringsplanen. När bolaget inte fick fram guld som planerat tvingades man köpa guld till högre marknadspriser som levererades enligt terminskontraktet.  Den tänkta finansieringskällan dränerade istället företaget på kapital.

Nu när företaget presenterar sitt åtgärdsprogram är det därför intressant att det inte bara handlar om hur det ska komma till rätta med produktionsprocessen utan att man också lägger en ny finansieringsplan. Samtidigt tar styrelseledamoten Thomas Cederborg över vd-posten. Tillsammans vittnar åtgärderna om något slags kollektivt uppvaknande.

Förutom räntebetalningar ska emissionen användas till att lösa terminskontrakten för guld som förfaller vid slutet av året. Det är bra att bolaget rör sig bort från terminsmarknaden eftersom det innebär ett systematiskt risktagande att sälja det du inte har. Långivarna har också accepterat senareläggning av planerade amorteringar på totalt 9,4 miljoner euro de närmaste fyra månaderna.

Den planerade nyemissionen på 282 miljoner kronor, motsvarande 165 procent av börsvärdet i skrivande stund, ska också användas till produktionsförbättrande åtgärder. Bland annat handlar det om en extra kross som ska förbättra effektiviteten i kvarnarna.

Hade Nordic Mines varit Boliden hade en sådan åtgärd sannolikt betraktats som en högst ordinär intrimning utan att någon hade höjt på ögonbrynen, än mindre tvingats skjuta till nya pengar. Vad kostnaden för investeringarna blir är inte känt, men givet emissionens storlek tycks det rimligt att anta att ledningen verkligen har tagit i så att pengarna inte ska behöva ta slut någon gång framåt senvintern.

Bolaget har redan nu fixerat teckningskursen till 1,10 kronor per aktie, vilket indikerar att det handlar om att tre nya aktier emitteras på varje gammal. Emissionen är fullt ut garanterad. Gruvbolaget Eldorado (13,8 procents ägade) och ordförande Lennart Schönning (4,7 procent) lovar att teckna sina andelar i emissionen. Resterande del av emissionen garanteras av ett konsortium som består av investmentbanken Carnegie, Lennart Schönning och ett gäng institutionella investerare.

Hade istället Eldorado varit enda garant av emissionen hade nyemissionen hamnat i en helt annan, väsentligt mer positiv, dager. Ett sådant engagemang från Eldorado skulle ha ingett förtroende och dessutom kunnat ge upphov till spekulation om ett övertagande. Berne Jansson, associerad till Eldorado, ersätter gruvjättens vd Paul Wright i Nordic Mines styrelse vilket kan ses som en indikation på ett större operativt intresse från huvudägarens sida.

Så vad har vi då att vänta av den närmaste framtiden?  Under perioden augusti-oktober producerade Nordic Mines i snitt 85 kilo guld per månad. Det är i nivå med juli månad, så hittills är inte trenden upplyftande. Det behövs nästan dubbelt så höga nivåer för att få ihop till drift, underhåll och betalningar till bankkonsortiet.

Antar vi att bolaget med sina tilläggsinvesteringar kan lyfta produktionen till kanske 200 kilo guld i månaden mot slutet av nästa år kommer det ändå inte sippra ned mycket till aktieägarna. Lägg därtill att den kända malmbasen inte är gigantisk. Baserat på nuvarande geologiska kunskaper kan gruvan producera i nio år. Allt större investeringar görs för en malmkropp som är begränsad.

Att rekomendera den här typen av extremt slagiga aktier är vanskligt. Att aktien har fallit 90 procent under senaste halvåret hindrade den inte från att stiga 85 procent under en isolerad vecka kring månadsskiftet juni-juli. När produktionsrapporten för augusti presenterades steg aktien 10 procent samma dag till 9,60 kronor.

Likväl har Nordic Mines fallit nära 75 procent sedan vår senaste säljrekommendation i mitten av augusti. Det åtgärdsprogram som nu presenteras kan, allt annat lika, sägas öka företagets överlevnadsförmåga. Men den som investerade på basis av det resonemanget vid någon av årets tidigare nyemissioner vet hur mycket ett sånt argument är värt.

Vi är också fortsatt skeptiska. Vi vill se att bolaget verkligen kan komma upp i varaktigt högre produktionsnivåer - klart högre än de 5 kilo/dag som krävs för att inte bankerna ska knacka på dörren - innan vi är beredda att betrakta den möjliga avkastningen som attraktiv i förhållande till risken. Risken är alltjämt skyhög. Säljrekommendationen kvarstår.

För den som ändå vill chansa är sannolikheten stor att det uppenbarar sig lägre kursnivåer att komma in på, antingen när handeln med teckningsrätterna startat eller när de nya aktierna har börjat handlas.