ABB har inte haft lika fin utveckling på senare år som de andra stora verkstadsbolagen - varken operativt eller om man ser till aktiekursen. Atlas är till exempel upp 75 procent de senaste fem åren och Alfa Laval - som liksom ABB anses ligga sent i konjunkturcykeln - är upp med 28 procent. ABB-aktien ligger däremot 24 procent lägre än för fem år sedan.

Efter det tidiga 2000-talets vändning nådde ABB under 2007 en vinst på 11,20 kronor per aktie och den nivån har koncernen inte riktigt kommit upp i igen, trots att företagsledningen spenderat betydande belopp på att förvärva bolag.

Under 2008-2011 har vinsterna varierat mellan 7,55 och 11,20 per aktie. ABB framstår alltså som relativt stabilt då perioden innefattar totalstoppet för industrin under 2008-2009, men återhämtningen därefter har varit seg.

Det finns flera förklaringar till detta men ett huvudskäl är försvagad lönsamhet inom ABB:s bägge kraftdivisioner. Detta är en stor verksamhet med 17 produktgrupper som svarar för knappt hälften av koncernens intäkter. Kunderna är i första hand energibolag.

Kraftrörelsen, särskilt divisionen Power Products, höll koncernen under armarna 2008-2009 med marginaler runt 20 procent men numera är divisionen nere och harvar kring 13 procent. En del av försvagningen speglar att lågkonjunkturkontrakt med låg marginal betas av, men en större del handlar om att konkurrens från tillverkare i Kina och Korea pressat priserna rejält.

Varken Atlas, Sandvik eller Alfa Laval är utsatta för lika hård konkurrens inom sina produktsortiment vilket är en förklaring till ABB-aktiens dåliga relativa avkastning. Men koncernen framstår även som mindre välskött efter att ledningen tvingats fokusera på ren överlevnad under de svåra åren i början av 2000-talet.

Kostnadskontrollen kan till exempel inte vara i toppklass med tanke på de stora besparningsprogram som nuvarande vd Joe Hogan bedriver. I år sänker ABB sina kostnader med nästan 7 miljarder, eller 2,5 procent av omsättningen. Nästa år ska lika mycket till kapas bort. En stor del av besparingarna sker genom att optimera koncernens inköp av råmaterial.

ABB lider också av att andelen intäkter från eftermarknaden är låg. Hos Atlas ligger den på 40 procent medan ABB bara får 18 procent av intäkterna från service och reservdelar. Ledningen jobbar med att få upp den siffran till 25 procent till 2015.

Målet med ABB:s förbättringsarbete är att öka vinsten med 10-15 procent årligen till 2015. Basåret är 2010 då ABB tjänade 7,55 kronor per aktie. I år ser koncernen ut att tjäna ungefär 8,70 kronor per aktie, vilket är 7 procent mindre än 2011. I så fall har vinsten ökat 7 procent årligen sedan ledningen spikade sin plan vilket alltså är något sämre än väntat.

Jämfört med flera andra verkstadsbolag väntas ABB öka vinsten ganska mycket nästa år, närmare bestämt med 12 procent till 9,70 kronor per aktie. Bakom den prognosen ligger förväntningar om att marginalerna återhämtar sig efter ett svagt 2012. Däremot väntas ingen större tillväxt, bortsett från vad ABB:s senaste förvärv bidrar med.

För att ABB ska klara detta krävs att försvagningen inom Kraftdivisionerna upphör och Joe Hogan ägnade mycket tid på kapitalmarknadsdagen i september åt att försäkra att så blir fallet. Han pekade på att prispressen avtagit något, att marginalerna varit stabila flera kvartal i rad och avfärdade att den asiatiska konkurrensen skulle sprida sig till fler produktgrupper än de som idag är utsatta, främst transformatorer.

Argumentet var att standardiseringen av många kraftprodukter är bristfällig varför de inte lämpar sig för storskalig produktion och export från lågkostnadsländer. För ABB, med lokal närvaro i klart över 100 länder, är detta ett mindre problem.

Inom det andra benet i koncernen, Automation, gäller det att ABB klarar av en dämpad efterfrågan bättre än förra gången det begav sig. Koncernen var organiserad annorlunda 2008 men inom exempelvis industrirobotar var det kraftigt röda siffror och övrig automation tappade 30 procent av intäkterna. Utsikterna känns dock ganska fina på det här området.

Den gigantiska kontraktstillverkaren Foxconn, som skruvar ihop de flesta av Apples produkter, talar till exempel om att antalet robotar lär matcha antalet anställda i deras fabriker om några år. De har över en miljon anställda. Ytterst är det produktivitet och ökade löner i tillverkningsländer som Kina som driver på efterfrågan för den här delen av ABB-koncernen.

Om prognosen för nästa år håller så värderas aktien till 12,6 gånger vinsten. Förväntningarna verkar inte orealistiska med låg tillväxt och en vinstnivå som inte avviker mycket från vad ABB klarat av historiskt. Snittvinsten 2007-2011 ligger på 9,20 kronor. ABB:s många förvärv har nu lett till en nettoskuld på 25 miljarder kronor. Den är ändå inte större än ungefär ett års rörelsevinst. ABB kan definitivt dela ut halva vinsten i vår, eller 4,60 kronor per aktie. Det ger en direktavkastning på 3,8 procent.

Sammantaget verkar ABB leva i en jobbigare värld än flera andra verkstadsbolag men aktien har också en måttfull värdering på måttfulla vinstförväntningar. Man kan debattera vilken multipel ABB gör sig förtjänt av men om ledningens mål på 10-15 procent vinsttillväxt blir verklighet tror vi fortfarande på en nivå kring 15 gånger vinsten.

Det ger en hygglig potential i aktien även om ABB knappast lär bli någon kursdubblare framöver.

---

Den här artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Börsveckan i nummer 48 den 26 november. Är du intresserad av att prenumerera på Börsveckan, klicka här.