På den internationella scenen har sommarens extrema väder i Ryssland lett till ökande spannmålspriser. Torkan orsakade nämligen mycket stora skador. Inför årets skörd talade myndigheterna om en volym på 97 miljoner ton. I dagsläget är prognosen 61-63 miljoner.

Även svenskägda Black Earth Farming har drabbats. Företaget kontrollerar ungefär 300 000 hektar rysk jordbruksmark varav 200 000 såddes inför årets skörd. Efter attt 128 000 hektar skördats per den 24:e augusti är facit en avkastning på lite drygt 1,5 ton per hektar, vilket kan ställas mot nästan 3 ton per hektar under 2009.

Drar vi ut den trenden för hela arealen så hamnar 2010 års skörd kring 304 000 ton. Det är mer än 40 procent under nivån föregående år vilket tyder på att BEF haft extra mycket otur med det den exceptionella torkan.

Det är dessutom alltmer oklart hur mycket nytta BEF kan få av den positiva sidan av detta mynt, de stigande priserna. Experterna har spått att 2010 års veteskörd kommer att gå för 176-208 dollar per ton, enligt BEF:s senaste rapport. Det är radikalt mycket bättre än exempelvis under 2009 då BEF endast fick 111 dollar per ton vete.

Men Moskva har i det här läget valt att prioritera den ryske konsumenten. Från den 15 augusti råder exportstopp för de ryska bönderna som etablerat sig som trea på den internationella vetemarknaden efter USA och Kanada. Exportstoppet ska åtminstone gälla till och med nästa års skörd, september 2011. Dessutom flaggar Kreml för att man kan avveckla en del av det spannmålslager som tidigare år stödköpts på marknaden. Detta lager uppgår till 9,5 miljoner ton.

Åtgärderna syftar till att hålla spannmålspriserna nere. Det är förutsägbart och kanske rimligt agerat av Moskva, men knappast gynnsamt för BEF och aktieägarna. Situationen är dock svår att syna i och med att bönderna självfallet väger in framtida prisförväntningar när de avgör hur mycket som ska investeras i nästa års skörd. Detta kommer också att påvera de inhemska priserna. Vad som händer med prisutvecklingen är alltså oklart.

BEF har hittills inte varit en lönsam producent, inte ens under förra pristoppet 2007/2008. 2008 var förlusten 171 Mkr och i fjol 307 Mkr, räknat på dagens dollarkurser.

Delvis beror det på att man spenderat mycket pengar på att skaffa så juridiskt säker kontroll av sin mark som möjligt. Planen är att man i framtiden kan få loss värdetillväxten genom att sälja mark som lyfts upp mot västerländska nivåer produktivitetsmässigt.

Men vi har tidigare varit inne på att förlusterna nog även speglar att BEF inte presterat lika bra som väntat operativt. Förra året missade man avkastningsmålet och skyllde bland annat på vädret.

Trots förlusterna har BEF bra finanser. Kinnevik och Vostok Nafta är största ägare. Värderingen är inte särskilt ansträngande. Börsvärdet på 2,6 miljarder ligger över eget kapital på 2 miljarder men BEF bokar då endast sin mark till 1 900 kronor per ägd hektar.

Åkermark går för mycket mer än så på många håll. I Kanada lär snittet ligga på 13 000 kronor och den minst bördiga marken i Skåne ligger på mer än 39 000. Jämförbarheten haltar, men den som långsiktigt tror på goda spannmålspriser kan finna dagens värdering attraktiv.

Men vi skulle inte köpa. De ryska marknaden framstår som rätt tuff för producenterna. BEF har en del kvar att bevisa och vi tror inte på en ordentlig uppvärdering av aktien med mindre än att företaget kan visa på stabil lönsamhet till relativt måttliga priser.