Efter en svag inledning på november vände såväl den svenska som de internationella börserna upp i mitten av månaden. Den starkaste utvecklingen har vi sett på Tokyobörsen som stigit med närmare 10 procent sedan uppgången började. Uppgången startade med att oppositionsledaren Shinzo Abe gav löften om massiva stimulanser om han skulle komma till makten vid det japanska valet den 16 december.

Övriga börser i världen reagerade i sin tur oväntat starkt på relativt knapphändiga nyheter om en öppning bland amerikanska politiker för att lösa problemen kring det fiskala stup (fiscal cliff) som annars riskerar att skicka ner den amerikanska ekonomin i en ny recession.

Det krävs ju att republikaner och demokrater kommer överens om hur man undviker de åtstramningar i form av skattehöjningar och utgiftsnedskärningar som, enligt tidigare överenskommelser, blir verklighet efter årsskiftet. Dessutom måste det lagstiftade skuldtaket höjas redan i början av nästa år för att nya statliga lån ska kunna tas upp. Om inte detta sker blir det i princip tvärstopp i den statliga verksamheten.

Ett ytterligare skifte som skett under senare tid är en försiktig öppning kring en förändrad krishantering i EMU-området. Insikten börjar så sakteligen krypa in om att det sparbeting som hittills präglat krisarbetet de facto bidragit till att skicka ner EMU-området i recession och därmed försämrat möjligheterna att nå sparmålen. Något förvånande är det internationella valutafonden (IMF) som varit drivande i den här processen, men fortfarande är motståndet mot förändringar stort i bland annat Tyskland.

Och slutligen har konjunktursignalerna, utan att på något sätt vara glänsande, visat på viss ljusning under senare tid. Framför allt gäller detta den amerikanska arbets- och bostadsmarknaden och i ett något bredare ekonomiskt spektra har även den kinesiska ekonomin visat tecken på förbättringar.

Sammantaget ger det här oss bilden av något bättre förutsättningar än tidigare för världsekonomin att hanka sig igenom den nuvarande konjunktursvackan. Det lär dock inte ske några dramatiska konjunkturlyft under den närmaste framtiden och det finns fortfarande gott om potentiella krishärdar som kan få en stapplande världskonjunktur att ånyo sjunka ner på knä och få investerare att fly allt som andas det minsta risk.

Vi tycker dock att utvecklingen på finansmarknaderna sedan mitten av november erbjuder en del  intressanta insikter gällande investerarnas beteende och riskvilja som är avgörande för hur vi själva ställer oss till de olika placeringsalternativen.

Den första funderingen gäller hur investerarna ställer sig till nya penningpolitiska stimulansåtgärder. Som exemplet Japan visar tycks aptiten på risk fortfarande vara god - när rykten  om penningpolitiska stimulanser tar fart.

Vi räknar med att USA:s centralbank snart kommer att lansera ytterligare lättnader (QE4). ECB står och frustar i väntan på en spansk stödansökan som öppnar upp för köp av statsobligationer. Därför finns goda förutsättningar för stigande riskvilja i närtid. Det talar för aktier som placeringsalternativ.

Den starkt positiva reaktionen på en möjlig lösning av "fiscal cliff" i USA är också något som talar till förmån för aktier. Vi tror visserligen, som huvuddelen av marknadsanalytikerna, att vägen till en slutlig lösning blir mycket besvärlig men så länge en sådan ligger inom räckhåll så lär inte placerarna kasta in handduken.

En intressant fråga att ställa sig gäller exempelvis republikanernas kompromissvilja. Givet att en stor del av väljarna i det nyligen genomförda presidentvalet fortfarande såg den tidigare presidenten Bush som ansvarig för den ekonomiska krisen så är det kanske inte läge för dem att gå så hårt fram att man rycker undan mattan för den amerikanska återhämtningen.

En ny kinesisk ledning börjar dessutom komma på plats, även om det formella maktövertagandet dröjer en bit in på 2013. Vår tolkning av situationen i Kina är att den nya ledningen kommer att göra vad som krävs för att hålla den nuvarande återhämtningen vid liv.

Så antingen får vi se bättre kinesiska konjunktursignaler eller så kommer stimulansrykten åter i full sving. I den, för riskviljan, bästa av världar blir bägge alternativen aktuella. Det talar i sin tur för både aktier och råvaror som investeringsalternativ. Råvaror har också fått en skjuts uppåt på ökad riskvilja medan bättre kinesiska konjunktursignaler än så länge tycks ha spelat en underordnad roll för prisutvecklingen.

En ytterligare faktor att ta i beaktande är de stora placerarnas beteende inför årsskiftet. Frågan vi ställer oss är inte främst vad de tycker är det bästa investeringsslaget inför årsskiftet och vad man vill visa upp att man har i portföljen för sina investerare. Nej, vi funderar särskilt på vad det minst attraktiva tillgångsslaget borde vara.

Här tycker vi att både långa och korta statspapper borde finnas högt på säljlistan. Låg avkastning till stigande risk är nog inte en kombination man så gärna vill visa upp. Dessutom med risk för negativ avkastning till följd av stigande räntor. Det här talar mot de flesta typer av ränteplaceringar, framför allt i långa löptider.

Mot ett ökat risktagande talar framför allt fortsatt svaga konjunktursignaler, framför allt i exportberoende länder som Sverige. Här skönjer vi en viss förbättring, exempelvis indikerar IFO-index en stabilisering av den tyska konjunkturen, samtidigt som indikatorerna i övriga EMU-länder i alla fall inte fortsätter att försämras. 

Och även om amerikanska politiker löser fiscal cliff-knuten så blir det sannolikt någon form av åtstramning av ekonomin efter årsskiftet och fokus kommer dessutom snabbt att skifta till det stigande amerikanska skuldberget och en möjlig nedgradering av kreditbetyget.

Så när vi summerar vår syn på finansmarknaderna inför årsskiftet så noterar vi att risken för nya bakslag fortsatt är mycket stor men att det också finns en tydligt potential för ytterligare kursuppgångar.

Det gör att vi nu höjer aktievikten i vårt allokeringsförslag från 35 till 50 procent. Råvaror ligger i sin tur kvar med en investeringsandel på 10 procent. Ränteplaceringar sväljer i sin tur 40 procent av investeringsslanten och här är vi fortsatt positiva till att lägga en del på räntebevis medan resten kanske passar bäst på bankboken.

På råvarumarknaden är det åter viktigt att poängtera att det är råvarorna i sig och inte råvaruföretagen vi i huvudsak vill exponera oss mot. Det sker lämpligen genom en renodlad råvarufond eller via börshandlade råvarufonder. Tyvärr är utbudet på den svenska marknaden fortfarande snålt på den typen av placeringar men både Handelsbanken och Ålandsbanken har råvarufonder.

För aktier och övriga fonder, se våra favoritlistor.