Sedan vår förra marknadssyn publicerades den 4 mars har stockholmsbörsen stigit med 8 procent och i USA har S&P 500 index stigit med 15,5 procent.

De största kursrörelserna har framför allt återfunnits inom banksektorn, inte minst med stöd av förhoppningar om att den amerikanske finansministern Timothy Geithners senaste stödåtgärder minskar risken för ytterligare nedskrivningar bland bankerna.

I retrospekt kan man konstatera att den ekonomiska politiken stod i centrum under mars månad och där lär den stanna. Förhoppningar på stimulanspaketen står mot en accelererande nedgång i den globala tillväxten för 2009.

De senaste veckorna har bjudit på en hel del nedrevideringar av tillväxtprognoserna för världens stora ekonomier. Ett talande exempel på hur snabbt recessionen slagit till är Världsbankens tillväxtprognos för Ryssland.

Från att så sent som i november förutspå en tillväxt på tre procent för 2009 har Världsbanken blott fyra månader senare sänkt prognosen till -4,5 procent. Det är smått svindlande siffror för BNP och ett så stort omslag på bara fyra månader visar hur brant och överraskande nedgången är.

Prognosen för den globala tillväxten har sedan i november reviderats ned från +0,9 procent till -1,7 procent. För Sverige spår Konjunkturinstitutet att BNP faller med 3,9 procent för 2009. Regeringen går ännu längre och spår ett BNP-fall på 4,2 procent.

I ett börsperspektiv är dock riktningen ofta mer intressant än nivåerna och det är en relevant fråga om man nu tror att vi har nått en botten och att statistiken härifrån kommer att vara, förvisso dålig, men inte sämre?

Det som talar för en fortsatt konjunkturförsämring är traditionella lågkonjunktureffekter såsom en risk för kraftigt stigande sparkvoter efter utlåningsboomen, något som kommer att dämpa konsumtionen.

Vidare är även risken för deflation ett orosmoment. Det senare betyder att ekonomin hamnar i en ond cirkel med fallande priser som ger upphov till förväntningar om ytterligare nedgångar vilket i sin tur leder till att konsumtion skjuts upp.

Dessutom stiger realräntan och därmed blir det dyrare att investera samtidigt som den reala skuldbördan ökar och därför krymper lånemöjligheterna för såväl hushåll som företag.

Enligt Konjunkturinstitutets prognoschef Kerstin Hallsten är dock inte de deflationstendenser vi ser i Sverige under 2009 farliga, utan mer tillfälliga störningar i ekonomin. Vidare har de omfattande stimulansåtgärderna en inflationsdrivande effekt och risken för deflation borde därför vara låg.

Det återspeglas också i det faktum att marknadens långsiktiga inflationsprognoser har varit tämligen stabila trots börsturbulens och osäkerhet om effekten av de stimulanspaket som lanserats.

Mot det negativa scenariot står effekterna av de omfattande stimulanspaketen samt att börsen i normalfallet diskonterar en vändning i förväg. De flesta prognosinstitut förutspår att tillväxten återvänder redan 2010, och därmed torde också börsen bottna i år.

Det är naturligtvis stor osäkerhet i alla dylika prognoser, och vår syn är en trendlös börs för större delen av året, men med låg risk för att tidigare bottennivåer bryts igenom. Och om det inte sker, är det således dags att bli mer optimistisk för börsens utsikter eftersom en stabilisering rycker närmare.

Kreditmarknaden hankar sig fram

Räntemarknaden är om möjligt än besvärligare än aktiemarknaden. Korträntorna går rakt ned i källaren genom Riksbankens försök att stimulera ekonomin samtidigt som sedelpressarna går varma och penningmängden ökar.

Statsupplåningen har ökat kraftigt och på sätt och vis kanske man kan se det senaste året som att skulder har flutit uppåt i systemet, från hushåll och företag till banker och nu till staterna. Vidare har den fiskala stimulansen inneburit att det börjar bli ont om krut i många länders statsbudgetar. Sverige ligger redan högt om man relaterar stödåtgärderna till BNP. Detsamma gäller Spanien och Storbritannien.

Samtidigt som stimlanspaketen lanseras om och om igen, krymper den normala utlåningen och det finns en påtaglig risk för en "credit crunch" där brist på krediter bidrar till inbromsningen i tillväxt. Ser man till ECB:s statistik så har utlåningstillväxten till den privata sektorn i Europa minskat kontinuerligt sedan 2007. I februari 2009 var tillväxten 4,2 procent, mot 10,9 procent februari 2008.

Utlåningstillväxten har minskat från månad till månad under hela 2008 och det verkar som om tillgången på kapital krymper, något som dock motverkas av de avsevärda statliga stödåtgärderna. Det kan också vara en förklaring till att den så kallade yieldkurvan som visar på relationen mellan korta och långa räntor har positiv lutning. Det innebär att de långa räntorna är högre än de korta vilket ter sig naturligt med kraftigt sänkta korträntor samtidigt som stimulanspaketen ökar inflationstrycket.

Det motsatta, en negativ lutning, uppstår vanligtvis inför en recession. Ser man till de långa räntorna i Sverige har dessa tickat uppåt under början av året och relationen mellan den 30-åriga och tvååriga räntan, "spreaden", är omkring 260 punkter i Sverige, strax under den amerikanska motsvarigheten.

Gapet mellan den tioåriga räntan och tremånadersräntan ligger på en liknande nivå. Således verkar inte räntemarknaden ha diskonterat ett deflationsscenario eller en fördjupning av krisen.

Börsen repar mod

Börsen har även under mars månad uppvisat tvära kast och så lär det förbli. Vi har tidigare varit neutrala i vår syn på börsen just med hänsyn till en förväntad, slagig rörelse i sidled utan tydlig trend vare sig uppåt eller nedåt.

Vi har nu valt att anta en mer optimistisk syn på börsen eftersom den statistik som presenterats under årets första kvartal tydligt visar riktningen för ekonomin. Samtidigt har vinstförväntningarna på börsbolagen kommit ned till en nivå som enligt vår bedömning är mer realistisk än vid årets början.

Nu lär man ha avskrivit 2009 som ett förlorat börsår och fokus flyttas framåt till 2010. Värderingen av börsen har stigit till omkring p/e 12 för 2009. Dels på grund av stigande kurser och dels på grund av sänkta vinstprognoser för börsbolagen.

För 2010 sjunker p/e-talet ned mot strax över 10. Denna förskjutning av värderingsgrunden gör att man kan bli lite mer optimistisk eftersom utsikterna för 2010 ser ljusare ut.

Vidare brukar nedjusteringarna av prognoser komma för sent och dessutom skjuta förbi målet. Således är det nu mer intressant att äga aktier med en mindre risk för ytterligare nedgångar.

Att försöka vara mer precis i sin tajming av botten är meningslöst, men en avsevärd andel av kursuppgångar vid en vändning på börsen kommer under den första fasen av vändningen som går snabbt. Därför riskerar man att missa en stor del av potentialen om man väntar för länge med att investera.

Enligt en studie vid University of Michigan var genomsnittsavkastningen på aktier i USA 11,8 procent under perioden 1963-1993. Men rensar man bort de 90 bästa handelsdagarna, där en majoritet kommer under uppgångens initiala skede, sjunker denna genomsnittsavkastning till 3,3 procent.

Det är ett dilemma för den försiktige investeraren, och därför menar vi att det är lämpligt att sprida ut sina aktieköp över tiden, vilket också minskar risken för att kliva på i helt fel tillfälle. Så om börsen går ned ytterligare från dagens nivå så menar vi att det är ett bra tillfälle att börja köpa aktier.

Det gäller i synnerhet som vi anser att den största risken för börsen inte är att den kommer att sjunka förbi tidigare bottennoteringar. Snarare menar vi att den största risken är att återhämtningen blir mer utdragen och långsam än vad som nu förväntas, det vill säga att återhämtningen ligger bortom 2010.

Som synes finns det en hel del argument ovan för såväl optimisten som pessimisten och dessvärre är det sällan solklara köp- eller säljlägen på börsen. Det är en gråskala och vi lägger oss nu närmare den ljusa delen.

Min förra marknadssyn avslutades med en anglicism, så denna gång får det bli latin - Caveat Emptor - Köpare tag dig i akt, för detta investeringsråd liksom alla andra, ty framtiden är till sin natur oviss.