Som väntat rekylerade inflationen, mätt som KPI, upp i april efter det chockartat låga utfallet i mars. I april steg inflationen till 0,0 procent från -0,6 procent i mars. Samtidigt steg den underliggande inflationen (KPIF), där effekten av ränteförändringar räknas av, från 0,0 procent i mars till 0,5 procent i april.

För KPI var utfallet i linje med Riksbankens prognos men något högre än analytikernas förväntningar på -0,2 procent. För KPIF var utfallet i sin tur i linje med analytikernas förväntningar men en tiondel lägre än i Riksbankens prognos från det senaste penningpolitiska mötet den 8 april.

För Riksbanken innebär inflationsuppgången att banken, i alla fall för tillfället, slipper stå i skamvrån när det gäller kortsiktiga inflationsprognoser. Dessutom minskar pressen en aning på att leverera en räntesänkning vid nästa penningpolitiska möte i början av juli. Det märks bland annat på att kronan stärkts efter att inflationssiffran publicerats och nu pendlar kring 9-kronorsstrecket mot euron. Som lägst handlades en euro kring 9,12 kronor efter inflationsutfallet för mars.

En ytterligare faktor som talar mot en räntesänkning den 3 juli är den rapport om hushållsutlåning som Riksbanken nyligen presenterat och som bidragit till att skuldsättningen ser ut att åter ha fått ett större fokus hos delar av riksbanksdirektionen.

Ändå är en räntesänkning i juli fortfarande vårt huvudscenario.

Ett starkt bidragande skäl till det är att inflationen, mätt som KPIF, trots uppgången i april fortsätter att ligga under Riksbankens egna prognoser. Banken signalerade redan vid det förra räntemötet en mycket hög sannolikhet för en räntesänkning och att inflationen två månader i rad befinner sig under prognosen borde egentligen vara tillräckligt för att de ska skrida till verket. Möjligtvis kan ett överraskande högt inflationsutfall för maj ändra förutsättningarna en aning.

Och även från andra håll ökar trycket på Riksbanken att agera.

Det viktigaste externa trycket kommer från Europeiska centralbanken (ECB) som allt tydligare signalerat att nya penningpolitiska stimulanser är aktuella. I första hand lär det röra sig om en sänkning av styrräntan ner till 0,0 procent. Skulle Riksbanken i sin tur välja att ligga kvar med ett ränta på 0,75 procent så ökar därmed ränteskillnaden mot vår omvärld ytterligare.

I första hand lär detta komma att påverka kronan som då riskerar att stärkas kraftigt från dagens nivåer. Det slår inte bara direkt mot konjunkturen utan pressar också på sikt ner inflationen. Därmed blir det ännu svårare för Riksbanken att presentera en trovärdig prognos för hur inflationsmålet på två procent ska kunna uppnås. Och redan i utgångsläget brottas Riksbanken, efter grova missar under de senaste åren, med stora trovärdighetsproblem gällande inflationsprognoserna.

Sammanfattningsvis ligger vi på Placera därmed kvar med att det är en mycket hög sannolikhet för en räntesänkning i juli. Avgörande för beslutet blir inflationsutfallet för maj respektive ECB:s beslut på det penningpolitiska mötet den 6 juni.

Om Riksbanken, med hänvisning till hushållens skuldsättning, skulle låta bli att sänka riskerar det dessutom att sprida ytterligare förvirring kring Riksbankens agerande eftersom man relativt nyligen tydliggjort att inflationen – trots allt – är deras huvudsakliga mål.