Efter en minst sagt imponerande avslutning på fjolåret – svensk BNP steg med 4,5 procent i årstakt under årets sista kvartal – har det varit lite mer mixade signaler i inledningen av 2016. Visserligen pekar prognoser, från bland annat Konjunkturinstitutet (KI), mot att den svenska tillväxten ska landa uppemot 4 procent även i år men det finns ändå en del frågetecken som dykt upp.

Ett sådant är veckans skörd av inköpschefsindex för februari. I både industri och tjänstesektor föll indexen rejält och hamnade klart under förväntningarna. Visserligen ligger bägge indexen fortsatt i tillväxtzonen med värden på 51,7 respektive 55,8 men det kan vara ett första tecken på att tempot i svensk ekonomi är på väg att dämpas.

Nu ska enskilda månadsvärden inte övertolkas men nedgångarna ligger ändå i linje med vad vi sett i andra länder – om än att den svenska nedgången sker från en betydligt högre nivå. För industrin får vi backa tillbaka till augusti 2014 för att hitta ett lägre värde.

Det finns även i övrigt en del frågetecken kring svensk industri som dagens kvantitativa siffror från SCB visar.

Visserligen har orderingången till industrin stigit med hyggliga 1,6 procent i januari jämfört med december men det är en ökning som är lite ojämnt spridd. Inte mindre än 11 av de 17 delbranscher som SCB särredovisar har fått se orderingången minska i januari jämfört med december.

Så något allmänt högtryck är det knappast i svensk industri och inköpschefsindex för februari visar alltså på ytterligare tendenser till dämpning. Det exportlyft som lyfts fram som motor för tillväxten riskerar därmed att bli betydligt mindre än väntat.

En annan varningssignal är att industrin, enligt den investeringsenkät som SCB publicerade i torsdags, pekar mot att industriföretagen avser att strama åt den totala investeringsbudgeten med 5 procent i år.

På andra håll ser det å andra sidan betydligt bättre ut.

Hushållen fortsätter att hålla konsumtionsfanan högt. Nyregisteringen av bilar steg med 12,7 procent i februari i år jämfört med motsvarande månad i fjol. Dessutom steg hushållens syn på sin egen ekonomi till den högsta nivån på åtta år i KI:s februarimätning. Inte att förvåna, sett till att reallönerna stiger snabbt och arbetsmarknaden är stark.

Smolket i den glädjebägaren är att hushållen samtidigt är påfallande pessimistiska kring tillståndet för den svenska ekonomin i stort. Det har dock ännu så länge inte gett något större utslag på konsumtionsviljan, utan är nog mer ett tecken på en underliggande oro för framtiden. Vad den sedan beror på finns det säkert många delförklaringar till.

En sådan är säkert en ökad förvirring kring vilka åtgärder som regeringen till slut kommer att sätta in för att stävja rusande bostadspriser och ökad skuldsättning. Riksbankens minusräntor spär troligen också på oron då det är en form av signal om att inte allt står rätt till i svensk ekonomi.

Sammantaget ger det här bilden av hushåll som relativt snabbt skulle kunna tänka sig att slå igen plånböckerna och dra ner på konsumtionen om situationen försämrades.

Osäkerheten kring vad som ska göras för att stävja bopriser och hushållsutlåning riskerar dessutom att, tillsammans med minskat rot-avdrag, att leda till mindre bostadsinvesteringar än väntat. Just bostadsbyggandet har annars varit en viktig drivkraft i svensk ekonomi under de senaste åren.

Ytterligare en faktor som troligen påverkat en del av hushållen negativt är de ökade flyktingströmmarna. Det ska dock noteras att synen på svensk ekonomi redan hade försvagats rejält innan de riktigt stora flyktigströmmarna.

Ändå kommer den ökade invandringen troligen att bli en ganska kontroversiell del av den svenska tillväxten under 2016. Den kommer att vara en viktig tillväxtmotor under året då den driver upp såväl bostadsbyggande som de offentliga konsumtionsutgifterna.

De offentliga konsumtionsutgifterna väntas, enligt KI, stiga med hela 4,9 procent under 2016. Det är den högsta ökningstakten sedan de svenska krisåren i början av 1990-talet då den snabbt ökande arbetslösheten drev upp den offentliga konsumtionen.

Kuriosa i sammanhanget är dessutom att så länge en flykting inte beviljats asyl så räknas denne som utlänning och den konsumtion som hen bidrar med ska i så fall redovisas som svensk tjänsteexport. Osäkert hur stor det bidraget egentligen blir.

Sammantaget ser det fortfarande ut som att den svenska ekonomin kommer att sticka ut i ett internationellt sammanhang även i år. Men risker mot en gynnsam utveckling saknas inte och att de starkaste drivkrafterna ser ut att bli privat- och offentlig konsumtion saknar inte kontroversiella inslag.

Både hushållens skuldsättning och flyktingfrågan kommer att bli välbekanta teman i den ekonomisk-politiska debatten även i år.