Ytterligare stöttning till att riskviljan är på väg tillbaka, kommer sig av att den amerikanska BNP-tillväxten för årets första kvartal revideras ner från 2,4 till 1,8 procent. Paradoxen, där statistik som i normalfallet skulle betraktas som negativa nyheter tolkas positivt, ser därmed ut att återvänt. I alla fall gäller det USA, där svagas siffror betyder att eventuella åtstramningar dröjer.

Motsvarande lär dock inte gälla för EMU-området där ECB gör sitt yttersta för att stötta en återhämtning men där resultatet hittills varit nedslående. Detta märkas bland annat på kreditgivningen som fortsätter att vara svag. Lånestatistiken för maj, som publicerades på torsdagsmorgonen, visar att utlåningen till företag (utanför den finansiella sektorn) minskade med 3,1 procent jämfört med samma månad i fjol. Utlåningen till hushåll minskade i sin tur med 3,5 procent. Men det är knappast bristen på pengar utan snarare svag efterfrågan på krediter och försiktiga banker som är EMU-områdets problem.

I EMU-området är det därför viktigt att makrostatistiken börjar rulla in på ett sätt som ökar framtidstron bland både företag och hushåll.

Torsdagens skörd av statistik för EMU-området bjöd i sammanhanget på en ganska blandad kompott.

Konfidensindikatorn för hela ekonomin steg från 89,5 i maj till 91,3 i juni, vilket var en något större ökning än analytikerna räknat med. Den negativa trend som EMU-området befann sig i under vårmånaderna ser därmed ut att ha brutits. Fortfarande befinner sig dock indikatorn på en låg nivå (se diagram).

Däremot lyckades inte indikatorn för det generella företagsklimatet nå marknadsförväntningarna om en ökning till -0,65 utan uppgången stannade vid -0,68 jämfört med föregående månads -0,75. Här är det främst tjänstesektorn som står för besvikelsen eftersom indikatorn faktiskt sjönk något jämfört med maj. I industrisektorn steg däremot indexet från -13,0 till -11,2 i juni.

En ljuspunkt är i sin tur hushållens konfidensindikator som fortsätter sin resa uppåt och i juni landar på -18,8. Visserligen en fortsatt svag siffra men den ska också ställas i relation till att genomsnittet för perioden 1985-2013 ligger på -12,6, så vi börjar i alla fall närma oss någon sorts normalläge. En förklaring till det är säkerligen att några nya omfattande sparpaket inte har lanserats på sistone samtidigt som hushållen börjat anpassa sig till nya ekonomiska förutsättningar. Någon rusning till butikerna ska vi dock inte räkna med.

Så sammantaget ser givetvis läget i EMU-området fortsatt kärvt ut men förhoppningen om en vändning till det bättre, ju längre in på året vi kommer, finns kvar. Tyskland har i sammanhanget en nyckelroll som motorn för tillväxten. Här väntar ett nyval till förbundsdagen den 22 september och just nu har förbudskanslern Angela Merkel vind i seglen. Konjunkturen är hygglig, arbetslösheten fortsätter att sjunka och statsfinanserna är i god ordning. I nuläget vinner man dock inga val på att sätta på sig spenderbyxorna men förhoppningsvis kan det bli aktuellt med stimulanser efter valet. Det kan bidra till att lyfta även övriga delar av EMU-området.