Det var både dåliga och lite mindre dåliga nyheter för hushåll och marknad när de svenska inflationssiffrorna för november presenterades. Den riktigt dåliga nyheten är förstås att inflationen numera ligger på den högsta nivån sedan 1993.

I november steg inflationstakten, mätt som KPI, till 3,6 procent i årstakt. Vilket förstås svider i de svenska plånböckerna, även om inflationstakten i Sverige är lägre än i många andra delar av världen. El- och drivmedelspriserna stod för merparten av inflationsuppgången men även hotell- och restaurangtjänster bidrog. Bara elpriserna bidrog med 1,1 procentenheter till årsförändringen.

KPIF, där effekten av räntesatsförändringar räknas av och som är Riksbankens inflationsmål, steg samtidigt från 3,1 procent i oktober till 3,6 procent i november. Även det den högsta nivån sedan början av 1990-talet och därmed också det högsta nivån sedan vi fick en mer oberoende Riksbanken som siktade mot en inflation på 2,0 procent. Utfallet för KPIF var dessutom högre än Riksbankens egen prognos på 3,2 procent.

Det höga utfallet för KPIF skulle givetvis kunna vara ett potentiellt problem för Riksbanken och tvinga fram en tidigare räntehöjning än den höjning under fjärde kvartalet 2024 som banken indikerade i samband med det senaste penningpolitiska beslutet. Så behöver dock inte bli fallet.

Att det är stigande energi- och drivmedelspriser som driver på inflationen bidrar till att banken kan ta inflationsuppgången med viss ro. KPIF exklusive energipriser har dels blivit ett allt mer populärt mått hos Riksbanken att hänvisa till när det gäller det underliggande inflationstrycket i svensk ekonomi, dels är det väl ingen som tror att en stramare, svensk penningpolitik skulle få el- eller oljepriser att börja sjunka. För riktigt så kraftfullt är förstås inte Riksbankens agerande.

KPIF exklusive energipriser (KPIF-XE) stiger visserligen även den men bara från 1,8 procent i oktober till 1,9 procent i november. Ska man dessutom vara riktigt petig med decimalerna så steg inflationen från 1,82 till 1,86 procent. Inte så mycket av yvas över och dessutom ett utfall som landade på Riksbankens egen prognos. Det är den mindre dåliga nyheten.

Vi på Placera tror inte att inflationsutfallet för november skrämmer riksbanksdirektionen i någon större utsträckning. Däremot kan de förstås bli besvärligt och inflationen håller sig kvar på dessa nivåer och att den inflationsnedgång som Riksbanken, och de flesta andra bedömare, räknar med ska komma under våren uteblir. Det är väl först om detta inträffar som det kan vara dags att bli lite mer orolig. Ett inte helt otänkbart scenario nu när vi ser en kraftig internationell prisuppgång.

På den korta sikten ska dock inte det här behöva påverka Riksbanken i någon större utsträckning. För i så fall måste Riksbanken göra ganska stora förändringar i sin beslutsprocess och gå mer mot hur exempelvis Norges bank valt att agera.

Norges bank har redan höjt räntan en gång i år och i samband med torsdagens besked kan det möjligen vara dags igen. Det som främst talar emot en ny norsk räntehöjning är att landet åter börjat ta i med hårdhandskarna mot smittspridningen. Så vår bästa gissning är att Norges bank ändå väljer at vila på hanen den här gången och att Bank of England, som också kommer med nytt besked under torsdagen, gör det samma. Att ECB på torsdag väljer att sitta still i båten tycker vi är mera givet.   

Men marknadens fokus ligger förstås på den amerikanska centralbankens penningpolitiska besked som kommer under onsdagskvällen. Här är förväntningarna mer inställda på att det kommer någon form av åtstramningsbesked. Både en snabbare nedtrappning av obligationsköpen och prognoser om kommande räntehöjningar.