Inför senaste rapportperioden i somras präglades börsen av en avvaktande optimism, där Stockholmsbörsen nästan låg på en 10-procentig uppgång sedan årsskiftet. När vi nu går mot en ny rapportperiod är humöret betydligt sämre.

Större delen av årets uppgång är utraderad efter att såväl juli som augusti och september har slutat med röda siffror och inledningen på oktober har varit skakig. Fortsatt höga långräntor och farhågor om en tydligare inbromsning i ekonomin har skapat oro, men nu är det dags att släppa blicken från makrostatistiken och istället höra direkt från bolagen hur det faktiskt går.

Några investmentbolag och företag med brutet räkenskapsår har redan hunnit släppa sina rapporter men den riktiga floden tar sin början först nästa vecka. Nedan har vi listat några av de intressantare bolagen som står på tur att rapportera de kommande två veckorna.

Vilka frågor som faktiskt blir avgörande går först att slå fast i efterhand men några, som orderingången och bolagens utsiktskommentarer, är alltid av stort intresse. Vi har vaskat fram fem specifika nyckelfrågor som vi tror kan bli definierande för just den här rapportperioden.

Lager eller lågkonjunktur?

Svårigheterna att få tag i material och komponenter under pandemiåren tvingade många bolag att buffra upp lite extra på lagret för att inte köra torrt i sin tillverkningsprocess eller i sina butiker. Det problemet är nu ur världen och för att inte bli sittande med onödigt stora lager av komponenter eller andra varor sker nu istället en lagerneddragning, vilket håller tillbaka beställningarna från leverantörer och grossister.

Det är ett förlopp som å ena sida skapar bra kassaflöden för bolag som säljer produkter från lagerhyllan utan att beställa nya insatsvaror i samma takt, men det grumlar också bilden av hur den underliggande efterfrågan ser ut. Är det lagerneddragningar hos kunderna som gör att efterfrågan viker eller beror det på en kraftigt försvagad efterfrågan hos slutkunden?

Svaret blir svårt att läsa ut enbart i de faktiska siffrorna som ju inte tar hänsyn till orsaken bakom ett tapp. Här gäller det att lyssna på vad vd:ar och finanschefer kan säga om signalerna de får från kunderna. Risken är överhängande att bolagen själva inte heller har hela bilden av hur slutefterfrågan ser ut och att det dröjer innan lagernivåerna har kommit ned tillräckligt.

Tillväxt eller ”tillväxt”?

En försäljningsökning kan brytas ned i flera komponenter. Fler sålda produkter, vanligtvis kallat volymökningen, är den viktigaste men till det ska läggas prisökningar och valutaeffekter och även eventuella förvärv som har gjorts.

I låginflationsmiljön räckte det ofta gott med att separera förvärvad tillväxt för att få fram en hygglig bild av den riktiga underliggande tillväxten men nu ställer både inflationen och valutan till det rejält. De stora prishöjningar som många bolag har gjort, och den svaga svenska kronan, lyfter försäljningen mätt i kronor i flera fall vilket riskerar att skymma hur den faktiska volymförändringen varit.

Pris- och valutadopad försäljning är visserligen försäljning det också men vill man tolka efterfrågesituationen blir det viktigt att titta på den organiska tillväxten rensat för både pris, valuta och förvärv. Vissa bolag är transparenta med detta, andra mer otydliga och då kan svaret istället knuffas fram under frågestunden på rapportkonferensen.

Marginalskrällar på ingång?

Stark efterfrågan, lättade leveranskedjor, högt kapacitetsutnyttjande och en inflationsekonomi som har gjort det lätt att höja priserna – det är en cocktail som har gjort att många bolag kunnat stoltsera med rekordmarginaler det senaste året.

Om marknaden mattas av, vilket det finns tecken på i många sektorer, blir det svårare att få igenom nya prishöjningar. Och har man dessutom en stor andel fasta eller halvfasta kostnader kan det bli tufft att parera en situation med lägre intäkter. Inte minst som löner och hyreskostnader klättrar uppåt med viss eftersläpning.

När intäkterna viker sållas agnarna från vetet när det kommer till snabbhet och flexibilitet. Stora industribolag med bred intäktsbas och lång erfarenhet av att anpassa sig till konjunktursvängningar klarar ofta en mild nedgång utan större smällar, medan mindre bolag som inte har varit i samma situation tidigare eller som är mer beroende av enstaka marknader och branscher kan ta oväntat mycket marginalstryk när motvinden sätter in.

Ur ett aktieperspektiv kan fallet också bli extra hårt om marginalbesvikelsen kommer i bolag vars värderingsnivå har lyft till en högre division just med anledning av att lönsamheten tidigare överraskade positivt.

Skulderna tar ut sin rätt?

Högre räntor under längre tid. Det har varit makromantrat den senaste tiden och det har inte varit bra för börshumöret. Utöver att högre räntor betyder ett teoretiskt högre avkastningskrav, och därmed lägre aktievärderingar, så betyder det mer handfast att bolag med hög skuldsättning får betala mer i räntekostnader.

Finansnettot har försämrats på bred front i de skuldtyngda bolagen och i takt med att räntebindningar löper ut och obligationer förnyas så stiger kostnaderna ytterligare, vilket inte minst oroat i fastighetssektorn.

Stigande ränteutgifter slår direkt mot vinsten på sista raden och det är värt att hålla i minnet när skuldsatta bolag gärna pratar varmt om rörelsevinsten före allehanda justeringar. Att rörelsevinsten slår prognoserna kan då tas emot utan större entusiasm om aktiemarknaden samtidigt har underskattat hur mycket räntekostnaderna ökar.

I andra fall är det inte så mycket dagens räntekostnad som skuldsättningsgraden som oroar. En hög skuld i kombination med vikande resultat kan få banken att knorra och då är nyemissionshotet där. Flera fastighetsbolag har redan tagit in mer pengar för att stärka balansräkningen och nya besked om kommande nyemissioner kan mycket väl komma i samband med rapporterna.

Fastighetsbolaget Castellum aviserade i våras en nyemission

En annan sida av myntet är att storbankerna fortsätter att håva in bra med vinster när deras räntenetto gynnas av den högre räntenivån. Den största effekten kom dock i början av ränteuppgången och nu bör aktiemarknaden vara förberedd.

Snarare tycks investerarna skifta fokus till vilka hämmande effekter det kan ge när inlåningsräntorna med eftersläpning har börjat klättra uppåt. Tillsammans med en dyster Sverigebild bland utländska placerare har det hållit värderingarna nere på bankaktierna.

Hårda bud för besvikelser igen?

Börsen har varit skoningslös mot bolag som inte har levt upp till förväntningarna de senaste kvartalen. I en nervös marknad där alla undrar om den stora lågkonjunkturen till sist ska dyka upp, eller om resultatbesvikelsen bäddar för en framtida nyemission, så skjuts det först och frågas senare.

Vi såg många exempel i somras där kursreaktionerna blev brutala och listan över bolag som tappade mer än 10 procent blev lång, vilket vi belyste i den härkommentaren.

Bland kurssmällarna i senaste rapportperioden fanns både små och stora bolag men känsligast tenderar de något mindre bolagen att vara. Fondförvaltare som vill ta sig ur en småbolagsaktie med lägre likviditet passar inte sällan på under rapportdagen då handeln är större och det kan utlösa rörelser som ibland ser märkligt stora ut.

Avslutningsvis är det bara att konstatera att många av de öppna frågorna inför den här rapportperioden drar åt det negativa och oroliga hållet. Det är inte av ondo eftersom aktiemarknaden älskar att ta ut händelser i förskott och när kända orosmoment väl materialiseras kan reaktionen bli betydligt mildare än vad som tycks logiskt.

Att vi går in i den här rapportperioden med allmänt nedtonade förväntningar och kraftiga kursfall i många små- och medelstora bolag betyder att det inte krävs stordåd för att skingra oron. Det kan i många fall räcka med att visa att läget är under kontroll och att efterfrågan och vinstmarginalerna visserligen planar ut men inte kollapsar.