Vi är några dagar in på det nya kvartalet och rör oss därmed i vinstvarningsterritorium. Men att det skulle bli Volvo som kom med en varning var oväntat, och att det skulle vara en omvänd varning som visade på en skenande rörelsemarginal var definitivt inte väntat.

Av tisdagskvällens pressmeddelande framgick att det justerade rörelseresultatet under första kvartalet ser ut att landa på 18,4 miljarder kronor, motsvarande en rörelsemarginal på utmärkta 14 procent.

Analytikernas snittprognos låg enligt Infront på 12 miljarder i vinst med en marginal på drygt 10 procent. Avvikelsen i resultatet är med andra ord mer än 50 procent. Det är också en marginalnivå som Volvo har varit nära under enstaka kvartal men aldrig tidigare har den varit så här hög.

En förklaring till det är att inte bara den stora lastbilsverksamheten briljerar med 14,2 procents marginal utan även anläggningsmaskinerna, VCE, går urstarkt med en marginal på 18,2 procent.

Att Volvo-aktien skulle reagera positivt på nyheten och även dra med sig fordonskollegornas aktier upp var givet. Den inledande reaktionen blev ett uppställ kring 8 procent för Volvo medan Scaniaägaren Traton lyfte med 4 procent och VBG något mindre.

Därmed har Volvo i princip hämtat igen hela fallet som den avskilda utdelningen på 14 kronor utlöste förra veckan.

Att första kvartalet blev så starkt är förstås en lättnad i ett osäkert konjunkturläge, men frågan är vad Volvos besked egentligen säger om konjunkturen och om Volvos lönsamhet längre fram i år och under 2024.

I det första fallet, konjunkturen, ska man nog inte dra allt för stora växlar. De lastbilar och anläggningsmaskiner som Volvo nu levererar har oftast beställts för flera kvartal sedan och kan inte översättas med en dagsaktuell efterfrågan. Hur köpsugna kunderna är idag kommer att visa sig bättre när den faktiska rapporten kommer den 20 april då Volvo visar upp orderingången under kvartalet.

Även den ordersiffran kan dock bli svårtolkad eftersom det fortsatt är långa leveranstider och Volvo har varit restriktiva med att ta beställningar med leverans för långt fram i tiden. En ganska sval ordersiffra bör därför inte skrämma alltför mycket och att döma av branschstatistiken från ACT Research i USA har ordertakten på tunga lastbilar i första kvartalet legat 4 procent under motsvarande kvartal i fjol.

I det andra fallet, lönsamheten, finns större skäl att höja sina förväntningar. Volvo har de senaste kvartalen gjort marknaden besviken med en återhållsam marginal och vd Martin Lundstedt har pekat på att det är ett medvetet val att prioritera kundnöjdheten. Istället för att låta leveranstiderna svälla har man kört på fälgarna i produktionen med fler övertidstimmar, dyrare frakt och kompensation till pressade underleverantörer som följd.

När dessa produktions- och kostnadsbekymmer nu ser ut att lätta samtidigt som gjorda prishöjningar slår igenom blir effekten på marginalen explosiv. Hur uthållig effekten är vet vi inte mycket om eftersom detaljerna får vänta till den ordinarie rapporten, men att förväntningarna ska upp är det ingen tvekan om.  

Med ett p/e-tal på 10 för årets vinstprognos, före vinstvarningen, och en nettokassa på 74 miljarder kronor i industrirörelsen var Volvo redan en försiktigt värderad utdelningsmaskin. Att aktien inte stiger mer än 8 procent på onsdagsförmiddagen trots att vinstprognoserna rimligen kommer att hissas upp betydligt mer än så får framför allt tillskrivas att konjunkturoron lever kvar.

Tror man att den oron är lite överdriven och tror man, som vi, att Volvo har höjt sin lägstanivå rejält jämfört med tidigare svackor är aktien fortsatt undervärderad. Vi är fortsatt positiva och även om vi inte tror på något ursinnigt rally så bör det pärlband av höjda prognoser, riktkurser och rekommendationer som väntar de närmaste dagarna kunna ge aktien mer råg i ryggen.