Som ett av de allra första, och även största, verkstadsbolagen att rapportera för tredje kvartalet har Volvo potential att sätta tonen kring hur efterfrågeläget ser ut i industrin. Och som väntat är det lite dystrare tongångar som spelas upp.

En tidigare urstark marknad hade redan i halvårsrapporten förbytts till lite försiktigare orderingång och nu visar de färska siffrorna för det tredje kvartalet att trenden med en fallande orderingång, från höga nivåer, har fortsatt och dessutom ökat i styrka.

I såväl det största segmentet Lastbilar som det näst största Anläggningsmaskiner går orderingången ned med 27 procent. En kontrast till den omsättningsökning som man visar på 9 procent under kvartalet och som speglar att Volvo fortfarande har en stor orderbok att leverera på till kunderna.

Orderraset låter alarmerande men det tål att understrykas att orderboken har varit sprängfull en längre tid och att nuvarande leveransnivåer är höga i en historisk kontext. En avkylning var väntad. Frågan har bara varit hur stor avmattningen kommer att bli och som brukligt ger Volvo i sin Q3-rapport en första prognos över nästkommande års totalmarknader.

I de viktiga regionerna Europa och Nordamerika ser man nu framför sig att marknaden för tunga lastbilar sjunker till 290 000 fordon, vilket skulle motsvara 12-15 procents nedgång. Som graferna nedan visar skulle det ändå innebära en nivå kring den långsiktiga trenden och bli mer av en normalisering än en tvärnit.

Inom segmentet Anläggningsmaskiner har avmattningen varit ett faktum redan under 2023, främst i Kina och Sydamerika, men även Europa och Nordamerika har varit mjukt. Sämre konjunktur och press från högre räntor spås sätta tydliga avtryck nästa år i Europa där Volvo förutser en marknadsnedgång på 5-15 procent, medan Nordamerika väntas hålla uppe trycket lite bättre med noll till minus 10 procent som prognosintervall.

Om orderingången och en del av 2024-prognoserna landade lite åt det svagare hållet jämfört med förväntningarna så gäller motsatsen för lönsamheten, där Volvo på nytt överraskar positivt.

Rörelsemarginalen har varit en svårfångad siffra de senaste 2-3 åren eftersom det har varit ovanligt många störningsmoment. När trycket på att leverera nya lastbilar var som störst gjorde Volvo vid flera tillfällen aktiemarknaden besviken med en klenare marginalutveckling, vilket bolaget förklarade med att det var ett eget val man hade gjort då man prioriterade snabb frakt, övertid i fabrikerna och support av stressade underleverantörer.

När dessa kostnadsätare började lugna ned sig tidigare i år, samtidigt som prishöjningar kickade in, sköt istället marginalen i höjden vilket låg bakom den oväntade och omvända vinstvarningen i våras. Samma dynamik ligger bakom den utmärkta (justerade) rörelsemarginalen på 14,4 procent i tredje kvartalet.

Samma kvartal ifjol låg Volvo på 10,3 procent och analytikernas prognos om knappt 13 procent slogs med råge. Frågan är förstås hur uthållig marginalen är när efterfrågan nu är på väg att kylas av.

Vi kan konstatera att inför rapporten räknade analytikerna med att 2023 blir ett tydligt toppår, såväl för omsättningen som rörelsemarginalen, och onsdagens rapport kommer att knuffa upp årets helårsprognoser ytterligare något. Sedan kommer 2024 som blir ett mellanår med lägre intäkter och en marginal som tar ett kliv tillbaka.

Prognoserna visar på ett ganska knepigt läge när det kommer till att värdera Volvo. Å ena sidan är en toppvinst i ett cykliskt bolag en otäck situation eftersom en trend med fallande försäljning och vinster under nästkommande år sällan ger en aktie stark vind i ryggen.

Å andra sidan är värderingen försiktig även räknat på 2024 och 2025, givet att det blir en ganska mild bottenkänning under nästa år. P/e-talet i år ligger redan före de förväntade prognosuppjusteringarna under 10 och för 2024 klättrar det upp till fortsatt blygsamma 11.

Då ska man också ha med sig att Volvo till skillnad mot många andra bolag har en jättekassa på 65 miljarder kronor, samt ett urstarkt kassaflödeskvartal framför sig. Det talar för att den generösa utdelningsnivån som ger en direktavkastning kring 7 procent de närmaste åren är fullt rimlig att bibehålla.

Även om värderingen ställt mot de förväntade vinsterna och utdelningarna är låg så ska det påpekas att en aktie som är nära all-time-high och en verksamhet som är konjunkturkänslig har utgjort en farlig börskombination många gånger förut. Om Volvo och analytikerna kraftigt har underskattat inbromsningen nästa år så kommer det synas även i marginalerna och då urvattnas delvis argumentet om hur billig aktien är.

En skillnad mot tidigare stora nedgångar är samtidigt att Volvo börjar på en bättre nivå den här gången, är mer förberedda, har en balansräkning i toppskick och fortfarande en del extrakostnader att lasta av när produktionsnivåerna normaliseras.

Vid horisonten kittlar också den dominerande positionen inom eldrivna lastbilar som Volvo har tagit, även om affärsmodellerna och lönsamheten är ett oskrivet kort i denna lilla men snabbväxande nisch. Tillsammans med dotterbolaget Renault har Volvo tagit hela 68 procents marknadsandel på batteridrivna tunga lastbilar i Europa.

Slutsatsen blir att rapporten egentligen inte förändrar något överhuvudtaget i det långsiktiga Volvo-caset. Värderingen är alltjämt försiktig, direktavkastningen är hög, bolaget är välpositionerat och de cykliska svängningarna – ja, de är en del av Volvopaketet.

Är man orolig för att en lågkonjunktur i hästväg står för dörren ska man inte äga Volvo. Tror man på en sansad marknadsnedgång 2024 och på Volvos förmåga att skickligt navigera sig igenom den, vilket vi gör, är aktien fortsatt köpvärd.