Är det köpläge i småbolag, eller är det så att små bolag är mer utsatta i den kreditknappa och skakiga markomiljön än de stora bolagen?  Frågan uppstår när man tittar på hur respektive segment utvecklats på Stockholmsbörsen sedan början av sommaren.

Sedan 1 juni i år har storbolagens OMXS30-index stigit drygt 11 procent. Under samma period har OMXSSCPI, Stockholmsbörsens småbolagsindex, fallit med drygt 3 procent. Skillnaden på nästan 15 procentenheters utveckling på bara fem månader är anmärkningsvärt stor.

Den här separationen låter sig inte förklaras så enkelt men bjuder några plausibla förklaringar. Till att börja med kan vi konstatera att mönstret inte tillhör det vanliga - inte med så extrema skillnader.

Nästa graf visar samma index, småbolagsindex och OMXS30, under nästan sex år. Bägge kurvorna är indexerade från 0 den 1 december 2006. Som framgår av den andra grafen är det inte ovanligt att småbolagen ligger snäppet efter storbolagen i kurvan. De tenderar att falla lite snabbare och djupare för att därefter reagera lite långsammare när uppåttrenden startar.

Att det förhåller sig så är logiskt. När riskaversionen stiger i marknaden är det rimligt att mer illikvida aktier i små bolag tar mer stryk eftersom svag likviditet per definition innebär högre risk. När pengar flödar in i marknaden tenderar de att först hitta till de stora bolagens mer likvida aktier.

Skärskådar man utvecklingen tillsammans med en graf över amerikanska volatilitetsindex ser man också att småbolagens index kommer tillbaka och stiger mer från botten till toppen än OMXS30 när marknaden befinner sig i ett solid riskbenägen fas. Fram till i somras, vill säga.

Vad gäller förklaringarna till fenomenet måste man spekulera. Här följer några punkter med möjliga förklaringar:

Riskvilja/likviditet. Likviditet i termer av att riskvilligt kapital åter flyter in i aktiemarknaden räcker inte som enskild förklaring. Sexårshistoriken antyder att de stora bolagen startar resan, men också att gapet ska ätas upp efter en realativt kort tid. Nu har gapet vidgats kontinuerligt under fem månader.

Det kan dock vara så att det kapital som flutit till börsen kommit mer eller mindre som en statisk allokering i brist på andra attraktiva placeringsmöjligheter. Då är det likvida aktier som premieras. Småbolagens genomsnittliga kräftgång speglar i så fall det "verkliga" bakomliggande intresset från investerare av kött och blod.

Kvalitet. Gemensamt för de små bolagen är att de har låga börsvärden medan de inbördes skillnaderna är betydande. Här finns allt från höglönsamma tillväxtaktier till notoriska förlustmaskiner som balanserar på ruinens brant. Men så har det varit sedan 2006, då grafen startar.

Prognoser. Vi vet att tillväxt- och vinstprognoserna på de stora börsbolagen har justerats ned sedan i somras - på såväl årets som nästa års prognoser. Hur prognoserna har förändrats på de mindre bolagen är betydligt svårare att säga eftersom analytikertäckningen ofta är klen eller ingen alls.

Globalitet. Större bolag är ofta mer internationella i så måtto att de ofta har fler anläggningar utomlands. De ger dem bättre förmåga att hantera valutaproblematik både vad gäller produktion och växling. Men de problemen är inte nya i sig. Däremot kan man tänka sig att en relativt högre Sverigeexponering bland mindre bolag ligger dem i fatet nu när konjunkturoron äter sig in i de nordeuropeiska ekonomierna.

Balansräkningar. Större bolag har sannolikt bättre förhandlingsstyrka mot - och är prioriterade kunder hos - bankerna. De har dessutom möjligheter att finansiera sig till bättre villkor genom att ge ut egna obligationer och/eller konvertibler.

Nyemissioner. Till stöd för balansräkningsteorin kan vi notera att det främst har varit små och medelstora företag som gjort eller aviserat nyemissioner sedan sommaren. Det hör till vanligheterna att aktier i bolag som gjort defensiva emissioner  för att stärka upp en svag balansräkning utvecklas svagt.

På fundamentala grunder kan man argumentera för att bolag som pressats på börsen för att de haft svag balansräkning ska värderas upp när problemet är åtgärdat. Att det inte sker i brådrasket beror ibland på det som vi kan kalla teknisk kurspress, ett överutbud av aktier pressar kursen efter emissionen.

Vi lutar åt att allokerings- och likviditetsaspekten spelar en viss roll i det uppkomna gapet. Men globalitets- och balansräkningsförklaringarna är nog inte oväsentliga i sammanhanget. I tider av kreditknapphet gäller den starkes lag.

Om man däremot tror att historien upprepar sig kan man argumentera för att det kan vara värt en chansning att börja botanisera bland småbolagen. För den som är osäker och vill minska risken för minor finns det ett antal duktiga förvaltare som erbjuder småbolagsfonder.

Tror man däremot att det är storbolagen som är övervärderade och att det i själva verket är småbolagensom bättre illustrerar de verkliga börsutsikterna kan man ändå spekulera i att gapet ska krympa genom att köpa i en småbolagsfond och blanka OMXS30.