Det är som bekant de okända riskerna som oftast är stora bekymren för finansmarknaden. Att eurozonen skulle ställa krav på Cypern att göra en "omvänd haircut" - det vill säga delkonfiskation av inlånade medel - var en minst sagt oväntad utveckling.

Om eurogruppens mål var att skapa osäkerhet i en region som så smått hade börjat få tillbaka tilltron till de finansiella systemen så var kravet en fullträff.

Finansmarknaden står nu plötsligt inför tydligt ökad osäkerhet. Det cypriotiska parlamentet ska rösta i frågan på måndagen, samtidigt som bankerna håller stängt på grund av helgdag. Vi vet inte utfallet och vi vet därmed inte hur vad som händer om förslaget faller.

Men ur marknadens perspektiv är det inte omsorgen av cyprioternas besparingar (eller de sannolikt betydande medel som satts in av ljusskygga utländska kunder) som föranleder oron utan det faktum att beslutet kan tolkas som att EU växlat in på ett nytt spår.

Fram till nu har myndigheter och politiker värnat hårt om människors bankbesparingar. Utökade statliga insättarskydd har varit ett sätt att minska risken för de bankkollapser som hotar när spararna unisont tömmer sina konton i krisande banker.

Rent principiellt är det inte konstigt att cyprioterna själva får betala för sitt havererade och överdimensionerade banksystem. Anammar man demokratin som styrelseskick är politikernas tillkortakommanden slutligen folkets ansvar. Rent praktiskt är det en helt annan fråga.

Mätt i pengar är egentligen Cypern det lilla problemet i EU. Det stora problemet är signalvärdet i de drastiska åtgärderna. Det finns betydligt större länder med betydligt större banker som har problem. Bankkunder  i länder som Italien, Spanien och Portugal blir av lätt insedda skäl nervösa för att förfarandet sprider sig till deras bakgård.

Många bedömare anser dock att risken för spridning till Italien, Spanien och Portugal är relativt låg - bland annat därför att det finns en avgörande skillnad mellan Cypern och de övriga länderna. Att ö-nationen har varit centrum för avancerad skatteplanering under många år kan mycket väl bidra till europolitikernas vilja att ta till det grova artilleriet. Som man bäddar får man ligga.

Att det är mycket ryska förmögenheter, ibland av tvivelaktigt ursprung, som drabbas hårt gör sannolikt beslutet ännu lite enklare.

Även om sannolikheten för spridning är låg så har ändå eurogruppen visat att det verktyg som fram till nu ansågs vara helt osannolikt plötsligt ingår i det sannolikas verktygslåda. Det bör och ska leda till att riskpremien stiger finansmarknaden. Det leder till minskad aptit på aktier och europeiska valutor medan klassiska tillflyktsorter som guld stiger i värde.

Att Cypern-oro träffar börsen i ett läge när optimismen varit stark under en längre tid ökar sannolikt viljan till vinsthemtagningar bland investerarna. Men det innebär inte att den finansiella världen går under den här gången heller.