Den amerikanska återhämtningen tappade plötsligt kraft under sommaren och Federal Reserve bytte fot från att överväga när det var dags att minska de penningpolitiska stimulanserna till att fundera på om det istället var läge att utöka dem.

Det reser frågan om hur utsikterna ser ut i landet som var först ut ur recessionen - av de som hamnade i en sådan - och skulle vara västvärldens tillväxtlokomotiv. Vissa bedömare talar till och med om en betydande risk för double dip, dvs att USA skulle glida ned i recession igen.

En orsak till att återhämningen avstannat i USA är att flera av de finanspolitiska stimulanserna har verkat ut. En annan faktor är att hushållens inkomstutveckling är svag. Den höga arbetslösheten håller tillbaka löneökningstakten som bara ökar i takt med inflationen. Den reala lönen ligger således still.

Med en svag sysselsättningsuppgång i sikte kommer hushållens inkomster bara stiga svagt i närtid. Samtidigt är de amerikanska hushållen inne i skuldsaneringsprocess och deras sparkvot har ökat från 2 procent före krisen till drygt 6 procent idag.

Hushållen får vidare inget stöd från husmarknaden som ännu inte kommit i balans. Det mesta talar för att huspriserna kommer sjunka ytterligare något innan fastighetsmarknaden stabiliseras.

Det finns ännu ingen positiv kraft i den amerikanska ekonomin vilket talar emot en snabb tillväxt. Av årets tillväxt på dryga 2 procent kommer mer än hälften från lageruppbyggnad efter en kraftig neddragning av lagren under krisen. Staten måste hålla hårt i finanserna vilket innebär att den offentliga konsumtionen kommer att blir begränsad.

Å andra sidan håller flera negativa faktorer på att klinga av. Bostadsbyggandet som minskat med 23-24 procent två år i rad planar nu ut och beräknas ge ett visst positivt bidrag nästa år. Arbetslösheten ökar inte längre vilket bidragit till att öka framtidstron.

På den positiva sidan finns även exporten som ökar kraftigt. Vidare fungerar den finansiella marknaden åter hyggligt och kan understödja övriga sektorer. Andra positiva inslag är att företagens vinster ökat markant vilket i förlängningen kommer att medföra ökade investeringar och fler sysselsatta.

Problemet är just att det är i förlängningen och inte här och nu. Något som stödjer tillväxten är de låga räntorna och centralbankens uttalade vilja att bibehålla låga räntor så länge som resursutnyttjandet är lågt och inflationen likaså. Och tyvärr lär den situationen bestå en tid.

Det har nu passerat två år sedan konkursen i Lehman Brothers. Erfarenheten visar att det vanligen tar tre till fem år för ekonomin att återhämta sig efter en finansiell kris. Det är därför optimistiskt att tro att USA redan nu har lagt alla problemen bakom sig och skulle vara inne i en snabb återhämtningsfas.

Visserligen har de ekonomisk-politiska stimulanserna varit kraftigare än någonsin. Och penningpolitiken fortsätter att vara extremt expansiv vilket bland annat avspeglar sig i en god vinstutveckling i banksektorn. Men så länge som hushållen hämmas av nedgången i huspriserna och fortfarande i stor utsträckning tvingas lämna sina hem kommer de inte ge sig in i en ny köpfest.

Och i slutändan står USA, liksom så många andra västländer, inför en skuldsaneringsfas. Det betyder att finanspolitiken kommer att blir åtstramande senast 2012 vilket kommer hämma tillväxten under flera år.

Därtill är det troligt att hushållen kommer att fortsätta att dra ned på sina skulder ytterligare ett tag. Allt detta talar för en relativt modest tillväxttakt under flera år framöver.

Däremot är det svårt att se vilka faktorer som skulle driva ned landet i en ny recession då de faktorer som bidrog till förra recessionen klingat av. Det är vidare väldigt ovanligt med en double dip, det har endast förekommit tre gånger under 36 tidigare recessioner. Så bevisbördan ligger på dem som tror på förnyad recession.

----

Jörgen Appelgren återkommer en gång i månaden med en gästkrönika på placera.nu. Han är fristående ekonom och har tidigare varit chefekonom på Nordea. Han är politiskt obunden.