Den kris vi genomlider liknar inte den på 1930-talet, även om det ibland sägs så. I USA på 1930-talet stod utblottade människor i matköer, folk svalt ihjäl.  Jag har under en månad nyligen rest i USA, krisens ursprung. Här är det svårt att hitta krisens spår, utanför finanscentrumet Manhattan och bilstaden Detroit.

Min resa gick till Atlanta i Georgia, till San Fransisco, Colorado, Wyoming, Montana, North Dakota, Minnesota, slutligen till Boston och New York. I varje affär jag besökte, varje restaurang, varje verkstad, varje institution och varje motell frågade jag hur krisen påverkat verksamheten. Svaren var genomgående att effekterna märktes men att de var obetydliga.

Detta är sannerligen ingen vetenskaplig undersökning. Fakta talar ett annat språk. Den totala arbetslösheten är 9 procent, arbetslösheten bland färgade är 15 procent och bland akademiskt utbildade 4 procent. Jag hörde en man säga att krisen var "demokratisk" eftersom den slog över hela linjen: affärer, skolor, universitet, verkstäder, byggnadsverksamhet och anläggningsarbeten. Men jag hörde ingen klaga. Inte heller massmedia ägnade sig särskilt mycket åt krisen, däremot intensivt åt svininfluensan under ungefär en vecka.

Jag träffade en man i Montana som hade ett mobilt sågverk. Han köpte träd på rot av ranchägare för att såga byggnadsvirke. Nu hade han varit arbetslös i fyra månader, utan försäkring. Han verkade inte särskilt bekymrad. En bror i North Dakota, som jobbade på ett oljefält, skaffade honom jobb att stängsla in kreatur åt ranchägare på prärien. Men nyligen hade det inkommit en liten order på byggmaterial, så vår man åkte hem till Montana och drog igång sågverket några dagar. Detta är nog ett typfall på den flexibla arbetsmarknaden i USA. Den präglas av låga eller obefintliga försäkringar, men beredskap att röra på sig, ta vilka jobb som helst.

Ett mer svårförståeligt fall träffade jag på i Mora i Minnesota. (Mora har sitt Vasalopp och alla affärsskyltar även på vårt språk.) Denna man var lastbilschaufför och hade kört en asfaltsbil till olika vägbyggen. Nu var han arbetslös utan försäkring och med hemmafru. Han bodde i ett ombyggt garage. Jag frågade vad han gjorde. Han hänvisade till sina 40 hektar mark och några får, men framförallt höll han på att bygga ett tvåmotorigt flygplan, som just skulle provflygas.

Om inte annat så är detta ett par exempel på amerikansk drivkraft och framåtanda. Ingen jag träffade klagade på regeringen, snarare var man ofta rädd för att Obama gått för långt i försöken att sätta fart på ekonomin.

Detta betyder inte att USA är apolitiskt, att politik inte spelar någon roll. Tvärt om förekommer en påträngande, närmast pinsam hets mot politiker i allmänhet och Barak Obama i synnerhet i ett ledande TV-bolag, Fox News. På varje offentlig plats där TV visas - på flygplatser, restauranger, hotellreceptioner - visas Fox News på gigantiska TV-skärmar.

Där pågår en ohämmad populism. Obama häcklas, hans idéer förvanskas, hans politik och personval framställs som korrupt, falsk och lögnaktig. Pratmakare med en ohämmad svada, inte utan talang som stå upp-komiker, håller igång på bästa sändningstid.

Det finns naturligtvis anständiga TV-kanaler men Fox dominerar, genom fart, skicklighet och att vara fritt från hämningar. Det är helt enkelt ovärdigt en demokrati.

Presidentens uppgift är överväldigande. Att hålla ihop detta land med vänsterliberala väljare dominerande på östkusten och i Kalifornien, och nostalgiskt tillbakablickande obändigt självständiga högerrepublikaner i präriestaterna kräver en försiktig balansgång.

För tillfället är republikanerna i upplösning och lyckas Obamas politik kommer republikanerna att marginaliseras för ett par decennier, eftersom de motarbetar varje förslag presidenten lägger fram. Ett misslyckande av Obama är deras enda chans att komma tillbaka snabbt.  Och sannolikheten för det är inte låg. Obama ligger så långt till vänster som är möjligt i USA.