Det otänkbara nämns allt oftare, nämligen att något land (Grekland) lämnar euron eller, än värre, att hela området upplöses i en nordlig del med likvärdiga ekonomer och en splittrad sydlig del.

Jag tror inte på detta, men det tyska regeringspartiets, CDU, kongress har antagit ett program med utträdesmöjligheter ur valutaunionen. Även tyska politiker och tidningar nämner allt oftare möjligheten, eller rent av det önskvärda, av en uppsplittring av valutaunionen.

I dessa Eurons kristider framträder tre framstående svenska politiker och pläderar för eller förutsäger vårt lands snara inträde i valutaunionen. Det verkar nästan vara en kampanj. De tre är utrikesminister Carl Bild, förre statsministern Göran Persson och förre riksbankschefen och nuvarande VD:n för Svenskt Näringsliv, Urban Bäckström.

Persson uttalade ofta, under sin tid som statsminister, att han inte hyste vidare respekt för ekonomer av facket. Ekonomi var så enkelt att det klarar man med sunt förnuft. Detta återspeglas tydligt i Perssons analys av vårt förhållande till EMU. Han tror att ett svenskt medlemskap ligger nära: "Kraften i utvecklingen för oss ditåt."

Det snällaste man kan säga om Perssons analys är att den är renodlat politisk och att han inte begriper de ekonomiska krafter som omöjliggör en valutaunion i disparata ekonomier. Men till hans försvar kan sägas att han välkomnar ett närmare finanspolitiskt samarbete som en nödvändighet i unionen. Men var är folket i Perssons analys? Har vi röstat för gemensam finanspolitik och central budgetpolitik i Bryssel?

Bäckström är en bättre ekonom än Persson, därför talar han nog mot bättre vetande när han säger: "Jag ser inte det här som en eurokris. Det är en skuldkris".

Men hade Grekland kunnat låna som landet gjorde under eurons skydd med den sjunkande drachman som egen valuta och hade bostadsspekulationen kunnat fortgå i Spanien utanför hägnet av eurons låga räntor? Det var euron som, till en början, tog bort finansmarknadernas bevakning av dessa länder.

Urban Bäckström pratar strunt. Självklart är det den enhetliga räntan och valutan som lockat dessa länder in i eländet.

Carl Bildts uttalande "Om några år kan euron bli aktuell" (för Sverige) får ses som ett uttalande av en svensk politiker med EU-ambitioner.

Dessa tre politiker framträdde under andra häften av november i Dagens Industri. Det ser ut som början på en kampanj. Men är den vältajmad? Eller är det en första förberedelse för politikernas och näringslivets nästa kampanj för att få in Sverige i EMU. Alla ekonomiska hänsyn tycks vika för det politiska att tillhöra EMU-kärnan. 

Men man glömmer att man utmanar demokratin och sätter den svenska sammanhållningen på prov om man på allvar ger sig in i en kampanj för att vi skall gå med i en felkonstruerad valutaunion och av väljarna förkastat samarbete om skatter och budgetpolitik.

Men var så säker, vid första tillfälle då vårt land råkar i ekonomiska svårigheter kommer trycket att öka för att skrämma in oss i ett tätare samarbete och ge upp mer av vår suveränitet.

Person skrämmer redan med att kronan kan bli för stark - inte som förr en "skvalpvaluta".

I Tyskland driver Angela Merkel en kampanj för att rädda euron med argumentet att om euron faller så rasar hela EU-samarbetet sönder. Varför det, frågar förra språkröret Maria Wetterstrand stillsamt i Dagens Industri, vi kan väl samarbeta om frihandel och mot kriminalitet utan en enhetlig valuta?

Nu åsidosätts

folkens suveränitet för att förstärka EU som eliternas projekt. Förr eller senare trixar våra politiker in oss i detta.

----

Villy Bergström återkommer en gång i månaden med en gästkrönika på placera.nu. Han är docent i nationalekonomi och har varit vice Riksbankschef. Han är socialdemokrat.