Volvos kvartalsrapport på fredagsmorgonen kom som en chock för den samlade analytikerkåren och bidrog starkt till de negativa tongångarna på Stockholmsbörsen. Det är inte första gången ett av börsens största och ledande företag överraskar med en sådan kraftig negativ avvikelse relativt marknadens förväntningar. Ericsson har också tidigare lyckats med det konststycket.

För Volvos del kommer detta säkerkligen att leda till att huvuden rullar i koncernledningen och förtoendet för vd Leif Johansson rasar. Det väcker även en hel del frågor kring hur det egentligen står till internt inom koncernen. Från bolagets sida är förklaringen att man inte hade färdiga siffror förrän dagen före rapport, en förklaring som inte duger i rådande marknadsläge. Någonstans borde ledningen ha fått tydliga signaler från respektive regionchef att någonting inte stämmer, långt innan en dag före rapportpresentationen.

Ledningen har länge fått kritik för den svaga lönsamheten och dåliga kostnadskontrollen. Trots att Volvos lastvagnsverksamhet är mer än tre gånger så stor som Scanias mätt i antal fordon, är det tydligt att man inte kunnat realisera skalfördelar i produktionen. Medan Scania stoltserar med en rörelsemarginal på drygt 16 procent har Volvo endast mäktat med en genomsnittsmarginal på 6,7 procent de senaste fem åren, som nu dessutom trendar rakt nedåt.

Att orderingången sjönk för båda bolagen var inte på något sätt en överraskning. Den globala finanskrisen kombinerat med den breda konjunkturavmattningen på i stort sett samtliga marknader har medfört att kunderna blivit mer avvaktande till nya beställningar och att antalet cancellerade order ökat. Och hittills talar inget för att marknadsförutsättningarna ska blir mer gynsamma nästa år. Nu kommer både Volvo och Scania att genomföra strukturella förändringar i syfte att anpassa koncernstrukturen efter rådande efterfrågeläge. Det innebär bland annat att personal kommer att sägas upp på grund av lägre produktionstakt.

En minskad orderingång var till stor del redan inprisad i kurserna, men för Volvos del har nedgången gått mycket snabbare än väntat. Volvo hade en bruttoorderingång i Europa på cirka 20 000 lastbilar, men en nettoorderingång på endast 115 lastbilar. Det kan ställas i relation till förra årets siffra på 41 970 lastbilar. En eliminering av orderinflödet alltså. Det beror på att man gick igenom orderboken och rensade bort osäkra beställningar tillsammans med kunderna. För Scanias del sjönk antalet orders i Europa med 69 procent jämfört med samma period 2007.

En stor del av lönsamhetsproblemen är hänförliga till affärsområdet Anläggningsmaskiner, som står för en femtedel av intäkterna. På de flesta håll i världen har efterfrågan under första halvåret varit väldigt stark och Volvos tillverkning mycket hårt ansträngd efter att ha slagit i kapacitetstaket. Detta har lett till ökade produktionskostnader som tillsammans med integrationskostnader och den svaga dollarn dragit ner divisionens lönsamhet. Ledningen lovade i samband med halvårsraporten att affärsområdet ska ses över, men under kvartalet rasade rörelseresultatet med hela 85 procent, samtidigt som omsättningen endast ökade med 2 procent. Normalt bör produktionen flyta i en jämnare och kostnadseffektivare takt när efterfrågan går ner från de tidigare extrema nivåerna.

Det visar Scania till exempel, som fortsätter att redovisa rekordhög lönsamhet som utklassar konkurrenterna. Detta tack vare det skickliga ingenjörsarbetet på 1970-talet, som lade grunden för dagens produktionsteknik i lastbilsfabriken. Trots kostnadsinflation och en urstark efterfrågan det senaste året, som lett till att Scania nått kapacitetstaket i produktionen, har rörelsemarginalerna fortsatt stiga och uppgick till 15,8 procent (14,1) under kvartalet. Ledningen har varit snabb med att anpassa kostnadskostymen efter rådande marknadsläge genom till exempel minskade administrationskostnader och en mer slimmad försäljningsorganisation.

Volvo har drygt 15 procent av intäkterna i Nordamerika, till skillnad mot Scania som inte har någon verksamhet på andra sidan atlanten. Men båda bolagen har Västeuropa som den största marknaden. För Volvo hämtas 43 procent av intäkterna härifrån, medan Scania har 55 procent av omsättningen där. Och det är här nedgången varit som störst under kvartalet.

Den höga efterfrågan från gruv- och jordbrukssektorn i Latinamerika och andra tillväxtmarknader i Asien och Östeuropa, kunde inte väga upp mot den alltjämnt geografisk största europeiska marknaden för de båda bolagen. Sammantaget föll orderingången med 55 procent för Volvokoncernen under det tredje kvartalet och 29 procent för Scania.

På börsen faller Volvos aktie med cirka 20 procent och Scania med hälften så mycket. Inget av bolagen lämnar några prognoser för 2009 på grund av den stora osäkerheten.

Scanias vd Leif Östling har tidigare under sommaren signalerat för att utsikterna har försämrats och detta räknade marknaden med. Rapportsiffrorna var annars godkända och låg ungefär i linje med förväntningarna. På en lite positivare börs hade nedgången inte varit så kraftig för Scania.

För Volvos del väntar rejäla nedjusteringar inför bokslutsrapporten och 2009. Orderingång, marginaler och utsikter pekar samtliga nedåt, vilket talar för att aktiens återhämtning till tidigare nivåer kommer att ta mycket lång tid.

Vi anser att man bör avvakta med både Volvo och Scania för tillfället då en hel del talar för fortsatt tuffa tider för lastbilstillverkarna.