Först lite repetition av några grundläggande psykologiska mekanismer som dagligen påverkar oss.

En vanlig observation är att placerarna är mer pessimistiska efter en lång börsnedgång och mer optimistiska efter en börshausse. På ett sätt är det självklart eftersom pessimismen delvis är orsaken till börsraset och vice versa. Men tänker man lite djupare på det är det ändå djupt irrationellt. Definierar man risk som sannolikheten att tvingas sälja med förlust så är ju en aktie definitionsmässigt mer riskabel när den kostar 200 kronor jämfört med 100 kronor, allt annat lika.

En delförklaring är att det inte bara är aktier som omvärderas - även vår självbild tenderar att uppvärderas i goda tider. Om ens aktier ökat i värde med 30 procent på ett år blir man stolt och känner sig som en Warren Buffett i miniatyr. Att man tagit stora risker för att nå dit och att index samtidigt kanske stigit med 35 procent är ingenting man reflekterar särskilt över. Med fina vinster i depån sväller självförtro­endet. Eventuella plumpar i protokollet förklaras av lögnaktig bolags­ledning, oväntat dålig konjunktur eller bakåtsträvande kunder eller något annat "jämförelsestörande". Förlusterna är utom ens kontroll. Force majeur. Vinsterna däremot är givetvis ens egen förtjänst.

Detta goda självförtroende får åtminstone två effekter. För det för­sta skryter man inför kollegor, grannar, vänner och släktingar om sina fina affärer. Åhörarnas reaktion är typiskt sett följande:

"Gud vilken hopplös skrytmåns. Men om ett sådant pucko lyckats tjäna storkovan på börsen så måste det ju vara en verkligt idiotsäker placeringsform. Imorgon är det jag som lägger in en köporder på Boliden."

På så vis kan man säga att spekulationsfebern smittar.

Den andra effekten av ett uppsvällt ego är att man överskat­tar sin egen förmåga att göra svåra bedömningar. Den vanligaste lik­nelsen är att nästan alla svenska män tror sig vara bättre än snittet på att köra bil. De flesta resonerar identiskt i aktiesammanhang.

"Visst, det här med internetpoker är en bubbla, men det kan fort­sätta ett tag till. Och jag är lite smartare än de flesta och hinnar kliva av innan det brister."

Problemet är att många tänker precis likadant vilket resulterar i att det blir våldsamt trångt i dörren när det till sist börjar osa katt.

Fantasin varierar också i omfång och riktning beroende på börsklimatet. I dåliga tider är det lätt att tänka sig undergångsscenarier och i goda tider är det jättesvårt att föreställa sig dåliga tider och lätt att tro på en ännu ljusare framtid.

Folk är också generellt dåliga på att korrekt bedöma små sannolikheter. Att hantera sannolikheter är svårt även om de vore kända. Ta som exempel ett forskningsföretag som varje kvartal löper 3 pro­cents risk att produkten måste skrotas som värdelös. 3 procent låter rätt lite men på fem års sikt blir oddsen 50/50 att bolaget råkar ut för ett dråpslag. Beaktat kapitalkostnaden måste du för varje sådan tramp­mina kompensera dig med en annan aktie som mer än tripplas i värde på samma tid.

En annan viktig pusselbit som behövs för att förstå hur man själv och andra ofta agerar är tendensen att alltid jaga stödjande information. Råkar du äga aktier i Autoliv så slukar du nog alla artiklar om högre krav på bilsäkerhet. Däremot kanske du bläddrar förbi alla larmrapporter om hur illa det är ställt med biljättarnas prispress gentemot underleverantörerna.

I faktarutan här ovan listar jag några konkreta råd på hur man kan minska risken att falla i ovanstående små och stora fallgropar. Detta är dock ingen patentmedicin. Sina egna hjärnspöken kan man aldrig helt gardera sig mot. Men det minsta man kan göra är att vara medveten om dem och försöka rannsaka sig själv.