April månad skulle bli den stora vändpunkten i svensk ekonomi. Efter 54 bistra månader. Lägre skatter på lön, el, bensin och mat skulle närmast garantera Svenssons köplust. Lägg till låga räntor. Detta startpaket får dessvärre snart rollen som nödpaket. I stället för ett 2026 med ovanligt stark tillväxt ser vi ut att halka in i oljeinflation, bakslag och breda varsel. Inte för inte kommer regeringen i veckan med en ovanlig och plötslig uppdatering kring landets ekonomi.

Många hushåll är dessutom osedvanligt svältfödda. De senaste fem åren har hela åtta av tio svenskar tappat köpkraft. Bara den rikaste tiondelen har fått en starkare plånbok, visar aktuella siffror från Riksdagens utredningstjänst. De senaste årens goda Stockholmskonjunktur har inte nått ut i resten av landet.

Priset på basvaror som el och bensin slår också extra hårt mot hushåll med minst plånbok. Där tär el och bensin nu 3–4% extra på lönen. De drabbas hela tio gånger mer än de med störst plånbok, visar SCB. Än värre blir det om oljeinflationen redan i sommar breddas till mat, resor och kläder.

Värst är kanske ändå de osäkra efterverkningarna. Politiker famlar mellan nya stöd och ransonering. Men ingetdera räddar ekonomin. Ett högt oljepris tvingar oss till en tvärtnit. Redan försöker petroleumindustrin lugna med ord som: ”Vi har ingen bensinbrist.” Det är däremot ringa tröst när bensinlitern passerar 30 kronor och vanligt folk hindras från att köra till jobbet. Vad få inser är att hela 49% tar bilen till jobbet.

Våg av varsel startar snart

I denna oreda har en plågsam självinsikt infunnit sig i svensk industri. Trots många år med låg beläggning har företagen envetet undvikit att varsla. De har följt mantrat: ”Lågkonjunkturer går snart över.” Andra valde att värna kompetensen. Lägg till att AI ruskar om många verksamheter. År efter år har de planerat för en stundande högkonjunktur.

Nu pyr däremot en ny självkritik bland svenska företagsledare och ägare. Två år i rad har produktiviteten fallit med brutala 6–7%. ”Vi kan inte vänta längre. Att avvakta köper oss inte extra tid", enligt röster från industrin.

Oljekrisen har fått klockan att raskt slå tolv. Den insikten hör jag från både industri, livsmedel och handel. En skånsk företagare ska säga upp var tionde. En i Mellansverige ska säga upp varannan. Varuhusjätten Ikea är ett talande exempel. Efter tvåsiffrig tillväxt i årtionden står försäljningen stilla sedan fem år i Sverige, berättar en insatt underleverantör. Hushållens köpkraft räcker inte till. Därför varslar jättekedjan nu på ett historiskt vis. Det kan bli startskottet för fler bolag att agera.

Hushållen blir omskakade

För hushållen blir oljechock och varsel en svår kallsup. Helt nyligen väntade de sig en autostrada rakt in i högkonjunkturen. Hushållen har de senaste åren stått redo i pole position inte mindre än tre gånger: i oktober 2024 inför valet av Trump, oktober 2025 vid tullkaoset och nu senast i mars 2026. Varje gång har de varit nära normalt konsumentförtroende. Varje gång har deras hopp grusats.

Den nya oljekrisen är långt värre än fjolårets tullkaos. Priset på olja slår in nya kilar i priser, råvaror, produkter och även transporter. Det tvingar svenska bolag att reagera. Dessutom menar fler oljehandlare att det indirekta priset redan är 150 dollar fatet – eller 30 kronor litern. Kombinationen av höga priser och svåröverblickbar oljeoro gör att varslen kan öka dramatiskt redan i maj.

Väckarklockor ljuder

En bred inflation på 3–4% ligger redan i korten, säger Barclays. Värre är om den äter sig in i fler varor och tjänster. Då kan inflationen fördubblas eller överstiga 6%, varnar IMF, Internationella valutafonden. Det kan låta mycket, men stannar då vid en tredjedel av den färska inflationskrisens 22%.

Den stora skillnaden är att hushållen i dag saknar den ekonomiska kudde de hade efter pandemin. Det gör att även små prisökningar och lite dyrare ränta – en stagflation – blir besvärlig för många hushåll.

Väckarklockorna borde därför dåna över hushåll, företag, fack och politiker. Det är dags att agera innan vi tvingas dithän. En vän har flyttat ut på Östgötaslätten och sänkt räntekostnaderna. En industri minskar sortimentet. Andra företagare har stängt ned och tagit anställning. En vän veckopendlar numera mellan Dalarna och Partille. Att flytta för att jobba borde intressera många fler. Flera norrländska industrier talar högljutt om brist på arbetskraft, liksom vård och skola. Här kan krisen vara till viss hjälp.

En extra risk stavas här riksdagsvalet. Det kan ge oss överdådig löftespolitik i stället för den genuina självkritik och de förändringar vi behöver för att tåla en ny våg av högre inflation och dyrare ränta.

En djupare oljekris

Den nya oljekrisen är dessutom en klämtande klocka för oljan själv och vår europeiska fordonsindustri. Det ”svarta guldet” har i över hundra år varit världens energivaluta. Nya energikällor växer däremot långt snabbare. Dessutom blir de klart billigare och flyttar makt. Även oljans egen ”centralbank” sedan 60 år – Opec – skakar nu i grunden. Som mest härbärgerade de 50% av oljan i världen. I dag är deras makt halverad. Fem länder har lämnat organisationen det senaste årtiondet. Tongivande UAE lämnade organisationen i förra veckan, vilket bäddar för än mer ryckiga priser. Under tiden har svårtolkade Iran skaffat sig ett starkare grepp över oljepriset än självaste Opec.

Oljans svanesång hörs också. Förbrukningen av olja och kol väntas kulminera de närmaste 2–3 åren. Alternativen växer samtidigt brett och snabbt, påhejade av en AI-turbo. Förra året gick vind- och solel förbi kärnkraften i världen. Förutom kraftslag byter vi också kraftcentrum. 60–90% av världens nya energiteknik ägs av kinesiska företag.

Mitt i oljekaoset gör europeiska hushåll en diskret protest. I mars steg den europeiska försäljningen av elbilar med hela 51%. Oljekrisens ekonomiska press har här varit en effektivare startmotor än gamla EU-direktiv. Hushållen är inte miljöaktivister utan bara ekonomiska. Elbilen kostar en femtedel att köra. Bilindustrin gnäller däremot. Försäljningen av kinesiska märken steg nämligen 97%, till nära var tionde bil. Oljekrisen kan därmed bli den stora dörröppnaren för kinesiska elbilar och även solpaneler, batterier m.m. För europeiska hushåll har numera inte råd med annat.

Claes Hemberg är energiekonom på Nibe.