AMF Pension är en stor aktör på traditionella försäkringar och har förklarat varför de inte investerar i hedgefonder med att de är långsiktiga och föredrar aktiemarknadens högre risk, framför hedgefondernas låga risk. Det ger bättre avkastning på sikt. Och resonemanget stämmer.

Från början av 1986 har Stockholmsbörsen stigit med 1 850 procent. Men tradlivindex* (livbolagens traditionellt förvaltade produkter som kallas tradliv), har under samma period i genomsnitt stigit knappt 475 procent. Livbolagens kunder har alltså bara fått knappt en tredjedel så hög avkastning som de som investerade samma belopp i en aktiefond som presterar samma avkastning som börsen i genomsnitt.

Förklaringen till varför livbolagen presterar så dåligt i relation till börsen är att de har så stor andel av sitt kapital placerat i räntebärande värdepapper med låg risk. Anledningen till det är den garantiräntan på mellan 3 och 5 procent som de har utlovat till sina sparare.

Under 1980- och i början av 1990-talet när räntorna låg på över 10 procent, var det enkelt för livbolagen att både utlova en garantiränta på 3-5 procent, och samtidigt ha en stor andel kapital över att placera på aktiemarknaden.

Sedan Sverige växlade över till en låginflationsekonomi, och räntan har fallit stadigt, har livbolagens ränteryggsäck blivit allt tyngre. För att klara garantiräntan tvingas livbolagen placera en allt större del av kapitalet i räntebärande värdepapper. Och det säger sig självt att ju mindre kapital som investeras på aktiemarknaden, desto lägre blir avkastningen på lång sikt.

Mellan åren 2002 och 2005 låg återbäringsräntan mellan 0,1 och 2,6 procent, alltså betydligt lägre än den garanterade räntan. Det var ett resultat av den långa och djupa börsnedgången 2000-2002. Den försämrade livbolagens ekonomi och gröpte ur buffertkapitalet. Under åren 2003 och 2004 tvingades några livbolag ta tillbaka en del av den preliminära avkastningen, så kallad reallokering. I vissa fall sänktes försäkringstagarnas kapital med upp till 13 procent.

Och framtiden då? Med ett urholkat buffertkapital och låga räntor är risken stor att korrelationen mellan livbolagens avkastning och räntan fortsätter att vara hög.

Mycket talar därför för att tiden är ute för traditionellt försäkringssparande. Yngre människor som har lång tid till pensionen kommer att få betydligt högre pension om de väljer aktiefonder i sitt försäkringssparande. Det är ju för långsiktig sparande som aktiemarknaden passar bäst. Då har man råd att ta på sig den extra risk som aktier innebär.

Som diagrammet visar finns det ingen 15-års period från 1986 där aktiemarknaden har presterat sämre än livbolagens återbäringsräntor. Och då finns ändå stora och långa börsfall med i beräkningarna.