Krypto har fått politiskt och institutionellt erkännande. Det betyder inte att berättelsen om dess stabilitet är sann – eller att riskerna sitter där många tror. Det skriver Martin Boldt-Christmas i en krönika.
Idag, 11:18
Kryptovalutor var länge som ett trassligt styvbarn - för volatil för att man ska våga satsa fullt ut, men för fascinerande för att helt ignorera. Senaste året har tillgångsklassen på nåder nästlat sig in vid vuxenbordet. Politiska ledare, banker och andra institutioner som tidigare varit skeptiska har mjuknat. Tyvärr är de etablerade narrativen om dess fördelar i dagsläget överdrivna – eller åtminstone inte rättvisande.
Det har åter börjat talas om kryptovinter. Bitcoin, den i särklass största och mest etablerade kryptovalutan, har fallit med cirka 30% sedan toppen i oktober. Det är en marginell korrigering jämfört med tidigare vintrar. Efter 2017 och 2021 föll den med 80% och 75% respektive.
Trots det har 2025 varit kryptovalutornas år. Till stor del ett resultat av president Donald Trump. Kryptovalutor passar som hand i handsken med den typ av populism Trump representerar. Den etablerade eliten och det rådande systemet skor sig på bekostnad av gemene man. Att hans familj enligt rapporter tillskansat sig många miljarder dollar genom olika kryptoprojekt förvånar ingen.
Kryptomaximalister gillar bitcoin eftersom det representerar ett opåverkbart, decentraliserat och begränsat monetärt system som står fritt från både stater och banker. Det beskrivs som digitalt guld. Om det någonsin har funnits ett perfekt läge för bitcoin att överprestera, så är det nu. Men i realiteten är det fortfarande en spekulativ tillgång där ägande och kapitalflöden domineras av individer och småsparare – inte av centralbanker eller långsiktiga institutioner. Inget fel i det. Faites vos jeux!
Guld har stigit med över 50% i år, men bitcoinpriset har fallit sedan årsskiftet trots en volatilitet som är mer än tre gånger så hög. Faktum är att avkastningen påverkas främst av riskaptit och korrelerar mer med icke-lönsamma tillväxtbolag än guld. Det är inte egenskaper som man associerar med en safe-haven asset vars grundläggande krav är att skydda kapitalet när osäkerheten är som störst.
Är det ett problem? Inte nödvändigtvis. Bitcoin som tillgångsklass har ett marknadsvärde på något under 2 biljoner dollar. Mer än Tesla och Meta, men mindre än Amazon och Google. Om värdet föll till noll imorgon skulle investerare och vissa bolag förlora pengar. Det skulle dämpa efterfrågan via förmögenhetseffekten, men det skulle inte skapa en finanskris. I dagsläget är det en spekulativ tillgång bland många andra och således inte makroekonomiskt relevant.
Det större potentiella problemet är stablecoins. De är inkörsporten till kryptovalutor och erbjuder stabilitet. Dess värde är knutna till en annan tillgång – oftast amerikanska dollar i form av statsobligationer som utgivaren i teorin har på sin balansräkning. Med dem är det enkelt att köpa andra kryptovalutor och digitala tillgångar.
Transparensen i kryptosystemet är avsiktligt låg, vilket gör trovärdigheten till helt avgörande. Äger utgivaren verkligen de tillgångar som utlovas? USA tvingades överge guldmyntfoten när omvärlden insåg att de inte hade tillräckligt med guld för att möta åtagandena i Bretton Woods-systemet. TerraUSD – ett algoritmiskt stablecoin – kollapsade 2022 och över 40 miljarder dollar gick upp i rök.
S&P Global Ratings ifrågasatte nyligen reserverna hos Tether, den största stablecoin-utgivaren. Bolaget håller bara omkring 75% i amerikanska statspapper; resten utgörs av guld, gruvbolag och andra tillgångar. Återigen, systemet fungerar endast så länge trovärdigheten består. Att bolaget är registrerat i El Salvador ökar inte nödvändigtvis förtroendet
USA antog nyligen GENIUS Act. Ett ramverk för att etablera stablecoins som betalningsmedel där utgivarna måste vara godkända och säkra tillgångar finnas i balansräkningen. Syftet var emellertid inte främst att skapa stabilitet, utan att öka efterfrågan på statsobligationer och den globala användningen av dollar. Vem skall finansiera statskulden när Kina och andra inte längre vill?
Delar av magin med stablecoins för amerikanska finansdepartementet är att stablecoin-köparna inte är räntekänsliga. Andra sidan av myntet är att köparna inte är stabila ägare. Om något annat attraktivt dyker upp kan kapitalet snabbt flytta vidare. Det kan skapa instabilitet i den systemviktiga marknaden för amerikanska statsobligationer. Ett ökat stablecoin-ägande innebär dessutom färre insättningar i traditionella banker, vilket annars är deras mest stabila form av finansiering.
Än så länge är stablecoins endast en tillgångsklass värd något under 300 miljarder dollar. Men enligt en rapport från det amerikanska finansdepartementet väntas marknaden växa till mer än 2 biljoner dollar under de kommande åren. Det är mycket pengar. Som jämförelse ökade den amerikanska centralbankens balansräkning med 1 biljon dollar under 2020 när de stödköpte obligationer för att pressa ned räntorna under pandemin.
Givetvis försöker även europeiska banker ge sig in i stablecoin-marknaden, men euron är inte dollarn. Den har för många underliggande svagheter och det saknas politisk vilja att göra den till en verklig reservvaluta. Riksbanken, ECB, BIS och IMF har alla publicerat rapporter som varnar för att stablecoins potentiellt kan destabilisera det finansiella systemet. Det är kanske inte förvånande för en tillgång som utmanar det etablerade systemet. Ingen vet vad som orsakar nästa finanskris, men en ny källa till pengar utanför den traditionella finansarkitekturen lär knappast göra systemet mer stabilt.
Allt som hör krypto till är inte negativt. Blockkedjeteknologin, som kryptovalutor bygger på, är utmärkt och fyller många viktiga funktioner. Dagens betalningssystem behöver effektiviseras – särskilt i mindre utvecklade ekonomier. Det är dyrt att vara fattig. Stablecoins är dessutom en gudagåva för människor som lever i länder med hög inflation eller dysfunktionella banksystem. Att teknologin samtidigt öppnar dörren för bedragare, kriminella och andra ljusskygga aktörer är något vi får leva med.
Men ökad acceptans och reglering undergräver i hög grad kryptomaximalisternas vision.
Det var aldrig meningen att kryptovalutor skulle bli ett verktyg för USA att finansiera sitt budgetunderskott. Ökad reglering innebär dessutom att redan etablerade finansiella institutioner kan fortsätta skörda övervinster – sådana som bara oligopol och monopol normalt kan räkna med. Problemet är att reglering ger just de aktörer man ville hålla på avstånd initiativet på nytt. BlackRock är redan den största förvaltaren av bitcoin, och stora banker som JP Morgan har börjat integreras i kryptovalutornas ekosystem. Det är kanske bättre än att ”crypto-bros” tar hela kakan, men det är en marginell förbättring.
Kanske är det bättre om kryptovalutor förblir en mindre sidoföreteelse -ungefär som att förr i tiden bära med sig en bunt sedlar eller resecheckar. Förhoppningsvis utvecklas tekniken till ett allmängods där bankernas naturliga oligopol inte tar ut orimliga marginaler, men det är långt ifrån något vi kan ta för givet.
Blockchain har många användningsområden långt utanför kryptovalutor. För nästan tio år sedan förklarade en vän det för mig: om blockchain är internet, så är kryptovalutor e-post och bitcoin är Gmail. Och precis som med all ny teknik utvecklas användningen över tid på sätt som är svåra att förutse – det som framstår som huvudtillämpningen i dag behöver inte vara det i morgon.
Martin Boldt-Christmas är analytiker med fokus på makro och globala marknader. Han arbetar idag med investeringar och har tidigare jobbat på investmentbanker och med riskkapital i Hongkong och London.
Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.
Krypto har fått politiskt och institutionellt erkännande. Det betyder inte att berättelsen om dess stabilitet är sann – eller att riskerna sitter där många tror. Det skriver Martin Boldt-Christmas i en krönika.
Idag, 11:18
Kryptovalutor var länge som ett trassligt styvbarn - för volatil för att man ska våga satsa fullt ut, men för fascinerande för att helt ignorera. Senaste året har tillgångsklassen på nåder nästlat sig in vid vuxenbordet. Politiska ledare, banker och andra institutioner som tidigare varit skeptiska har mjuknat. Tyvärr är de etablerade narrativen om dess fördelar i dagsläget överdrivna – eller åtminstone inte rättvisande.
Det har åter börjat talas om kryptovinter. Bitcoin, den i särklass största och mest etablerade kryptovalutan, har fallit med cirka 30% sedan toppen i oktober. Det är en marginell korrigering jämfört med tidigare vintrar. Efter 2017 och 2021 föll den med 80% och 75% respektive.
Trots det har 2025 varit kryptovalutornas år. Till stor del ett resultat av president Donald Trump. Kryptovalutor passar som hand i handsken med den typ av populism Trump representerar. Den etablerade eliten och det rådande systemet skor sig på bekostnad av gemene man. Att hans familj enligt rapporter tillskansat sig många miljarder dollar genom olika kryptoprojekt förvånar ingen.
Kryptomaximalister gillar bitcoin eftersom det representerar ett opåverkbart, decentraliserat och begränsat monetärt system som står fritt från både stater och banker. Det beskrivs som digitalt guld. Om det någonsin har funnits ett perfekt läge för bitcoin att överprestera, så är det nu. Men i realiteten är det fortfarande en spekulativ tillgång där ägande och kapitalflöden domineras av individer och småsparare – inte av centralbanker eller långsiktiga institutioner. Inget fel i det. Faites vos jeux!
Guld har stigit med över 50% i år, men bitcoinpriset har fallit sedan årsskiftet trots en volatilitet som är mer än tre gånger så hög. Faktum är att avkastningen påverkas främst av riskaptit och korrelerar mer med icke-lönsamma tillväxtbolag än guld. Det är inte egenskaper som man associerar med en safe-haven asset vars grundläggande krav är att skydda kapitalet när osäkerheten är som störst.
Är det ett problem? Inte nödvändigtvis. Bitcoin som tillgångsklass har ett marknadsvärde på något under 2 biljoner dollar. Mer än Tesla och Meta, men mindre än Amazon och Google. Om värdet föll till noll imorgon skulle investerare och vissa bolag förlora pengar. Det skulle dämpa efterfrågan via förmögenhetseffekten, men det skulle inte skapa en finanskris. I dagsläget är det en spekulativ tillgång bland många andra och således inte makroekonomiskt relevant.
Det större potentiella problemet är stablecoins. De är inkörsporten till kryptovalutor och erbjuder stabilitet. Dess värde är knutna till en annan tillgång – oftast amerikanska dollar i form av statsobligationer som utgivaren i teorin har på sin balansräkning. Med dem är det enkelt att köpa andra kryptovalutor och digitala tillgångar.
Transparensen i kryptosystemet är avsiktligt låg, vilket gör trovärdigheten till helt avgörande. Äger utgivaren verkligen de tillgångar som utlovas? USA tvingades överge guldmyntfoten när omvärlden insåg att de inte hade tillräckligt med guld för att möta åtagandena i Bretton Woods-systemet. TerraUSD – ett algoritmiskt stablecoin – kollapsade 2022 och över 40 miljarder dollar gick upp i rök.
S&P Global Ratings ifrågasatte nyligen reserverna hos Tether, den största stablecoin-utgivaren. Bolaget håller bara omkring 75% i amerikanska statspapper; resten utgörs av guld, gruvbolag och andra tillgångar. Återigen, systemet fungerar endast så länge trovärdigheten består. Att bolaget är registrerat i El Salvador ökar inte nödvändigtvis förtroendet
USA antog nyligen GENIUS Act. Ett ramverk för att etablera stablecoins som betalningsmedel där utgivarna måste vara godkända och säkra tillgångar finnas i balansräkningen. Syftet var emellertid inte främst att skapa stabilitet, utan att öka efterfrågan på statsobligationer och den globala användningen av dollar. Vem skall finansiera statskulden när Kina och andra inte längre vill?
Delar av magin med stablecoins för amerikanska finansdepartementet är att stablecoin-köparna inte är räntekänsliga. Andra sidan av myntet är att köparna inte är stabila ägare. Om något annat attraktivt dyker upp kan kapitalet snabbt flytta vidare. Det kan skapa instabilitet i den systemviktiga marknaden för amerikanska statsobligationer. Ett ökat stablecoin-ägande innebär dessutom färre insättningar i traditionella banker, vilket annars är deras mest stabila form av finansiering.
Än så länge är stablecoins endast en tillgångsklass värd något under 300 miljarder dollar. Men enligt en rapport från det amerikanska finansdepartementet väntas marknaden växa till mer än 2 biljoner dollar under de kommande åren. Det är mycket pengar. Som jämförelse ökade den amerikanska centralbankens balansräkning med 1 biljon dollar under 2020 när de stödköpte obligationer för att pressa ned räntorna under pandemin.
Givetvis försöker även europeiska banker ge sig in i stablecoin-marknaden, men euron är inte dollarn. Den har för många underliggande svagheter och det saknas politisk vilja att göra den till en verklig reservvaluta. Riksbanken, ECB, BIS och IMF har alla publicerat rapporter som varnar för att stablecoins potentiellt kan destabilisera det finansiella systemet. Det är kanske inte förvånande för en tillgång som utmanar det etablerade systemet. Ingen vet vad som orsakar nästa finanskris, men en ny källa till pengar utanför den traditionella finansarkitekturen lär knappast göra systemet mer stabilt.
Allt som hör krypto till är inte negativt. Blockkedjeteknologin, som kryptovalutor bygger på, är utmärkt och fyller många viktiga funktioner. Dagens betalningssystem behöver effektiviseras – särskilt i mindre utvecklade ekonomier. Det är dyrt att vara fattig. Stablecoins är dessutom en gudagåva för människor som lever i länder med hög inflation eller dysfunktionella banksystem. Att teknologin samtidigt öppnar dörren för bedragare, kriminella och andra ljusskygga aktörer är något vi får leva med.
Men ökad acceptans och reglering undergräver i hög grad kryptomaximalisternas vision.
Det var aldrig meningen att kryptovalutor skulle bli ett verktyg för USA att finansiera sitt budgetunderskott. Ökad reglering innebär dessutom att redan etablerade finansiella institutioner kan fortsätta skörda övervinster – sådana som bara oligopol och monopol normalt kan räkna med. Problemet är att reglering ger just de aktörer man ville hålla på avstånd initiativet på nytt. BlackRock är redan den största förvaltaren av bitcoin, och stora banker som JP Morgan har börjat integreras i kryptovalutornas ekosystem. Det är kanske bättre än att ”crypto-bros” tar hela kakan, men det är en marginell förbättring.
Kanske är det bättre om kryptovalutor förblir en mindre sidoföreteelse -ungefär som att förr i tiden bära med sig en bunt sedlar eller resecheckar. Förhoppningsvis utvecklas tekniken till ett allmängods där bankernas naturliga oligopol inte tar ut orimliga marginaler, men det är långt ifrån något vi kan ta för givet.
Blockchain har många användningsområden långt utanför kryptovalutor. För nästan tio år sedan förklarade en vän det för mig: om blockchain är internet, så är kryptovalutor e-post och bitcoin är Gmail. Och precis som med all ny teknik utvecklas användningen över tid på sätt som är svåra att förutse – det som framstår som huvudtillämpningen i dag behöver inte vara det i morgon.
Martin Boldt-Christmas är analytiker med fokus på makro och globala marknader. Han arbetar idag med investeringar och har tidigare jobbat på investmentbanker och med riskkapital i Hongkong och London.
Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.
Analyser
Aktieråd
SBB
Inflationen
Analyser
Aktieråd
SBB
Inflationen
1 DAG %
Senast
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
2 847,15
