Vapenskramlet i Nordkorea till trots är finansmarknaden påfallande lugn över regimens hot om krig. Faktum är att den finansiella historien visar att militära konflikter tenderar att skrämma marknaden mindre än när det inträffar systemhotande chocker.

När Saddam Hussein invaderade Kuwait 1990 steg inte bara oljepriset kraftigt utan finansmarknaden reagerade med att lyfta riskpremien  våldsamt. Konsekvensen blev en kraftig börsnedgång. Något förenklat såg investerarna en risk för att invasionen med efterföljande sanktioner och en eventuell eskalering av konflikten skulle leda till försämrad tillväxt.

Ett populärt sätt att mäta riskpremien är amerikanska VIX-index. Indexet visar hur förväntad volatilitet prissätts i derivatmarknaden och den allmänna tolkningen är att stigande VIX-index visar oro för fallande kurser. När oron i aktiemarknaden stiger så stiger också VIX-index eftersom investerare vill ha bättre betalt för den risk det innebär att ta positioner i marknaden.

Siffran 1 visar Kuwaitkriget i grafen nedan. Efter inmarschen i Kuwait i augusti 1990 attackerade de USA-ledda allierade styrkorna Iraks armé i inledningen av 1991. Så fort den första tomahawkmissilen hade fyrats iväg, veckor före markinvasionen, föll VIX-index (röd linje) snabbt och börsen (S&P 500; blå linje) återhämtade sig.

På en månad efter att luftangreppen startade steg S&P 500-index 16 procent. Samtidigt föll VIX-index från 36 till 20. Som vi så ofta konstaterat är osäkerhet finansmarknadens värsta fiende. När väl kriget hade inletts skingrades osäkerheten.

Punkt 2 visar två toppar i VIX-index under den mycket stökiga perioden 1992-1994 då ett antal fasta växelkurser föll samman, däribland den svenska. Det som centralbankschefer uppfattade som näst intill Armageddon var för finansmarknaden främst en fas där övervärderade valutor blev mer rimligt värderade.

Det var ett problem så länge osäkerhet rådde kring vilka och hur omfattande motmedel centralbankerna planerade. Med svenska bolåneräntor uppåt 15 procent förstod så gott som alla att den svenska ekonomin skulle kvävas om kronförsvaret blev hårdnackat. När kronan föll så rakade börsen i höjden.

Punkt 3 visar toppen i VIX-index under de så kallade Asiekrisen. Riskpremien steg till samma nivå som under Kuwaitkriget. Punkten 4 visar att oron för Rysslandskrisen gjorde att VIX steg högre. Ryssland ställde in betalningarna vilket ledde till accelererad oro för den globala tillväxten.

Punkt 5 visar VIX-toppen i samband med terrorattacken på World Trade Center. Al Qaida visste mycket väl att skada det ekonomiska systemet var det hårdaste vapen man kunde ta till mot västvärlden. Det efterföljande kriget i Afghanistan syns knappt i VIX-index.  Punkt 6 visar dock en topp som sammanfaller med förberedelserna för kriget mot Irak.

Till skillnad från Afghanistan ligger Irak mitt i Mellanösterns oljeproducerande bälte. Återigen såg vi en stigande oro för hur oljeförsörjningen skulle påverkas och därmed den globala ekonomin. Men när den militära attacken inleddes i mars 2003 föll riskpremien kraftigt. Därefter tog en lång tid av börsuppgång vid som inte bröts förrän 2008 års finanskris.

Punkt 7 visar VIX-index när osäkerheten var som värst när banken Lehman Brothers gick omkull hösten 2008. Kreditsystemet hade mer eller mindre upphört att fungera när ingen vågade låna ut pengar. VIX-index steg till 80 som högst. Världens börser föll dramatiskt.

Först efter omfattande stödåtgärder i form av centralbanksstyrda likviditetsexcesser återvände förtroendet i marknaden, dock inte mer än att punkterna 8 och 9 visar nya toppar i riskpremien när krisen spred sig och förnyades i Europa under 2010 och 2011.

Som framgår av VIX-index tenderar ett medelstort krig att vara ett mildare skräckscenario för finansmarknaden än om de finansiella systemen är hotade.

Verkliga skräckscenarion är det som marknaden inte förstår sig på och inte kan överblicka. Den stora börskraschen under hösten 1987 kom som en blixt från klar himmel.  Vi har inte börsdata från 1980-talet, men statistik från Chicagobörsen visar att VIX-index då toppade på 150 - dubbelt så mycket som vid Lehmankraschen.

Därmed återkommer vi till Nordkorea. Sedan 60 år råder det vapenstillestånd mellan Nord- och Sydkorea. Nordkorea har kärnvapen, men de antas vara av tämligen ineffektiva jämfört med som andra större kärnvapennationer förfogar över.

Nordkorea har en historia av att bråka och göra oväntade och aggressiva utspel. Nu hävdar de att casus belli, legitim orsak till krig, är FN:s förstärkta sanktioner efter landets senaste missiltest. Mot sig har de en hel värld, inklusive den forna vapenbrodern Kina som blir allt mer irriterad på den bångstyrige grannen som genom sitt destabiliserande agerande hotar partiets plan för att bygga landets välstånd.

Man kan inte utesluta att den verbala situationen på den koreanska halvön utmynnar i en väpnad konflikt av något slag. Inte ens att det viftas med kärnvapen. Men en nation som med terrorliknande och semireligiös kommunism hållit tillbaka den ekonomiska utvecklingen under snart 60 år står sig slätt mot en alltmer provocerad och framför allt enad omvärld.

Om riskpremien börjar stiga därför att en väpnad konflikt synes omöjlig att undvika kan vi nog kallt räkna med inledande stor oro men att allting snart återgår till den normala - sett med finansmarknadens ögon. Det må låta cyniskt, men det är rationellt ur finansmarknadens synvinkel.