Börsraset i småbolagen göder hoppet om uppköp. Men låga kurser räcker inte för att utlösa bud. Det är huvudägarna som sitter på nyckeln här. Att spekulera i bud är ingen bra strategi, skriver Olle Qvarnström i en krönika.
Idag, 07:00
Sista tiden har vi fått en rejäl småbolagsslakt på börsen vilket knappast undgått någon av oss som försöker navigera på smålistorna.
Småbolagsfonderna har enorma utflöden och frågan är hur länge det egentligen ska få fortgå. Vad ska egentligen vända trenden upp igen?
En person i min närhet lyfte tanken om att en ny uppköpsvåg skulle kunna bromsa fallet och återväcka lite förtroende.
Det är en intressant tanke, men den leder mig in på någonting annat.
Om jag hade fått en krona varje gång jag hör någon beskriva ett bolag som en uppköpskandidat hade jag varit…rik…nu.
Den här budspekulationshetsen visar ofta en brist på förståelse för hur affärer egentligen går till. Bara för att ett bolag är lågt värderat så betyder det inte att det kan komma uppköpsbud när som helst. De flesta köpare vill äga hela bolaget, inte bara en aktiemajoritet.
När vi tittar på aktiepriset så är det de senaste affärerna i aktien vi ser. Det betyder att värdet på hela bolaget, så som vi ser det i aktiegrafen, kan baseras på att två personer gör en affär med varandra på några hundralappar.
Men huvudägarnas uppfattning om värdet kan vara något helt annat än den senaste avslutskursen.
Eftersom köpare i stort sett alltid vill köpa hela bolaget betyder det att storägare besitter en enorm makt att omedelbart blockera ett uppköp.
Det gör hela processen betydligt mer sluten än vad många verkar tro.
Om ett bolag är ”herrelöst” och saknar större ägare så är det egentligen fritt fram för en friare att lämna fram ett offentligt uppköpserbjudande till bolagets styrelse som sedan kommuniceras till aktieägarna att ta ställning till.
Men om det i stället finns en eller flera stora huvudägare så finns det en väldigt stor risk att vi mindre ägare aldrig någonsin får veta vad som händer bakom kulisserna.
Det är svårt för bolag att ge riktigt stora budpremier utan att själva se korkade ut. Ofta ser vi budpremier på 30 till 50%. Det ser helt enkelt skäligt ut och det är där i krokarna det finns förutsättningar för affär.
Bud på 200% över börskurs är ovanliga, inte för att de är omöjliga utan för att de är karriärmässigt farliga. Att sticka ut så kraftigt från marknadens värdering innebär en betydande ryktesrisk.
Om uppköpet inte blir magiskt i efterhand är det köparens huvud som rullar. Om vi då tänker att de flesta bud landar på 30 till 50% i premie behöver vi fundera på hur huvudägaren ser på just den nivån.
Potentiella uppköp börjar nästan alltid med informella diskussioner mellan köparen och storägaren där köparen känner sig fram.
Finns det inget intresse från storägaren finns det i praktiken ingen affär. Att lägga ett offentligt bud som storägaren direkt säger nej till skapar bara stök. När ett officiellt bud väl presenteras är det oftast förankrat i ägarledet.
Den här typen av dialoger pågår hela tiden bakom stängda dörrar. För allt vi vet kan det ligga informella sonderingar i en stor andel av börsens bolag. Kanske finns det egentligen budintresse på hälften av alla börsnoterade bolag men någon storägare är ointresserad?
Vi får aldrig veta hur många affärer som aldrig blev affärer.
För att ett bud ska bli verklighet måste det finnas en bra affär för köparen samtidigt som säljarna vill sälja. Att de incitamenten sammanfaller är ovanligt. Det är därför vi inte ser fler uppköp än vi gör.
Det är sällan lönt att spekulera i uppköp som strategi om det inte är tydligt uttalat från huvudägare att man är öppen för en affär.
Generellt är jag allergisk mot budspekulation. Alla bolag är i teorin uppköpskandidater, men det är storägarna som avgör om något händer. Inte du.
Jag lägger hellre min tid på att förstå verksamheten än att hoppas på ett bud.
Olle Qvarnström är heltidsinvesterare, styrelseproffs och känd från bloggen Snåljåpen
Börsraset i småbolagen göder hoppet om uppköp. Men låga kurser räcker inte för att utlösa bud. Det är huvudägarna som sitter på nyckeln här. Att spekulera i bud är ingen bra strategi, skriver Olle Qvarnström i en krönika.
Idag, 07:00
Sista tiden har vi fått en rejäl småbolagsslakt på börsen vilket knappast undgått någon av oss som försöker navigera på smålistorna.
Småbolagsfonderna har enorma utflöden och frågan är hur länge det egentligen ska få fortgå. Vad ska egentligen vända trenden upp igen?
En person i min närhet lyfte tanken om att en ny uppköpsvåg skulle kunna bromsa fallet och återväcka lite förtroende.
Det är en intressant tanke, men den leder mig in på någonting annat.
Om jag hade fått en krona varje gång jag hör någon beskriva ett bolag som en uppköpskandidat hade jag varit…rik…nu.
Den här budspekulationshetsen visar ofta en brist på förståelse för hur affärer egentligen går till. Bara för att ett bolag är lågt värderat så betyder det inte att det kan komma uppköpsbud när som helst. De flesta köpare vill äga hela bolaget, inte bara en aktiemajoritet.
När vi tittar på aktiepriset så är det de senaste affärerna i aktien vi ser. Det betyder att värdet på hela bolaget, så som vi ser det i aktiegrafen, kan baseras på att två personer gör en affär med varandra på några hundralappar.
Men huvudägarnas uppfattning om värdet kan vara något helt annat än den senaste avslutskursen.
Eftersom köpare i stort sett alltid vill köpa hela bolaget betyder det att storägare besitter en enorm makt att omedelbart blockera ett uppköp.
Det gör hela processen betydligt mer sluten än vad många verkar tro.
Om ett bolag är ”herrelöst” och saknar större ägare så är det egentligen fritt fram för en friare att lämna fram ett offentligt uppköpserbjudande till bolagets styrelse som sedan kommuniceras till aktieägarna att ta ställning till.
Men om det i stället finns en eller flera stora huvudägare så finns det en väldigt stor risk att vi mindre ägare aldrig någonsin får veta vad som händer bakom kulisserna.
Det är svårt för bolag att ge riktigt stora budpremier utan att själva se korkade ut. Ofta ser vi budpremier på 30 till 50%. Det ser helt enkelt skäligt ut och det är där i krokarna det finns förutsättningar för affär.
Bud på 200% över börskurs är ovanliga, inte för att de är omöjliga utan för att de är karriärmässigt farliga. Att sticka ut så kraftigt från marknadens värdering innebär en betydande ryktesrisk.
Om uppköpet inte blir magiskt i efterhand är det köparens huvud som rullar. Om vi då tänker att de flesta bud landar på 30 till 50% i premie behöver vi fundera på hur huvudägaren ser på just den nivån.
Potentiella uppköp börjar nästan alltid med informella diskussioner mellan köparen och storägaren där köparen känner sig fram.
Finns det inget intresse från storägaren finns det i praktiken ingen affär. Att lägga ett offentligt bud som storägaren direkt säger nej till skapar bara stök. När ett officiellt bud väl presenteras är det oftast förankrat i ägarledet.
Den här typen av dialoger pågår hela tiden bakom stängda dörrar. För allt vi vet kan det ligga informella sonderingar i en stor andel av börsens bolag. Kanske finns det egentligen budintresse på hälften av alla börsnoterade bolag men någon storägare är ointresserad?
Vi får aldrig veta hur många affärer som aldrig blev affärer.
För att ett bud ska bli verklighet måste det finnas en bra affär för köparen samtidigt som säljarna vill sälja. Att de incitamenten sammanfaller är ovanligt. Det är därför vi inte ser fler uppköp än vi gör.
Det är sällan lönt att spekulera i uppköp som strategi om det inte är tydligt uttalat från huvudägare att man är öppen för en affär.
Generellt är jag allergisk mot budspekulation. Alla bolag är i teorin uppköpskandidater, men det är storägarna som avgör om något händer. Inte du.
Jag lägger hellre min tid på att förstå verksamheten än att hoppas på ett bud.
Olle Qvarnström är heltidsinvesterare, styrelseproffs och känd från bloggen Snåljåpen
Iran
Blankningar
Analys
Internationellt
Nvidia
Iran
Blankningar
Analys
Internationellt
Nvidia
1 DAG %
Senast
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
3 222,75
