I kölvattnet av sub-prime-krisen viker den amerikanska konjunkturen, liksom valutan. Många amerikaner får gå från hus och hem. Konsumtionen dras ned, importen blir dyrare och drar upp inflationen. Det blir inte bättre av höga energipriser. Ljuspunkten är exportbolagen som gynnas av den svaga dollarn. För europeisk del gäller det omvända, euron stärks, vilket ger sämre konkurrenskraft på exportmarknaden.

Börserna reagerar negativt. Från i mitten av juli till vändningen i mitten av augusti föll börserna i USA och Europa med cirka 10 procent. Sedan vände det upp när investerarna fattade tilltro till att sub-prime- och kreditkrisen var över.

I oktober återvände oron,nu med tilltagande styrka. Effekterna av sub-prime-krisen är inte bara ett problem för amerikanska bolåneföretag och investmentbanker. Dels påverkar den hela den amerikanska ekonomin mer än vad man först ville inse, dels är det fler europeiska investmentbanker och finansinstitut som sitter på svarte petter i sina balansräkningar. Hur stora effekterna blir kommer vi inte få veta förrän en bit in på nästa år.

Återigen straffade investerarna börsen och sänkte kurserna i USA och Europa. Hittills i november har de fallit med nästan 9 procent.

Under höstens turbulens har vi fått höra att det främst är västvärldens börser som har drabbats. Tillväxtmarknaderna däremot ska ha klarat sig bra, säger företrädare för tillväxtmarknadsfonderna. De hänvisar till det kryptiska ordet decoupling, vilket förenklat innebär att tillväxtmarknaderna står bra på egna ben och klarar sig utan USA.

Den inhemska marknaden i bland annat BRIC-länderna, Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, och andra länder i Asien växer så mycket att länderna klarar sig bra utan exporten till USA. Decoupling-temat har varit en allmänt godkänt argument de senaste året, och bidragit till att allt mer kapital har sökt sig till tillväxtmarknaderna.

Men en genomgång av hur olika marknadsindex har utvecklats visar en annan bild. Under den första vågen, från mitten av juli till mitten av augusti, föll MSCI Tillväxtmarknadsindex med nästan 14 procent. Alltså mer än både USA- och Europaindex, mätt i lokal valuta. Bland de stora BRIC-länderna drabbades Brasilien värst och föll med 17 procent, Kina backade 16 procent, Ryssland 14 procent och Indien 12 procent.

En anledning till varför decouplingförespråkarna fick vatten på sin kvarn var för att börsfallet dröjde cirka en vecka i Brasilien, Indien och Ryssland. Men när det sedan kom så kom det med besked.

Under den andra vågen, den som inleddes vid månadsskiftet oktober/november, har Europa- och USA-index backat med 9 procent. Samtidigt har MSCI:s globala tillväxtmarknadsindex fallit med över 10 procent och BRIC-index med drygt 11 procent. Hittills är det Kina som har agerat sänke med en nedgång på över 22 procent. Brasilien har bara fallit med 6 procent, Indien med drygt 5,5 procent och Ryssland med cirka 3 procent.

Kan vi vänta oss en likadan fördröjning denna gång, eller var det ett undantag som bekräftar tesen om decoupling?

Ju större spridningseffekterna av den amerikanska krisen blir, desto svårare blir det att försvara decouplingtesen. I en global värld hänger det mesta ihop, anser jag. Min oro har inte blivit mindre efter det att jag läste att BRIC-fadern, Jim O´Neil, han som lade fram den berömda BRIC-rapporten 2003, börjat tvivla på tesen.

Enligt den initierade bloggen, Finansblogg.com, menar han nu att decoupling håller på att dö som tema och är nära att ha spelat ut sin roll. För första gången sedan 2003 har Jim O´Neil också lägre tillväxtestimat för BRIC-länderna än vad gängse uppfattning är.