Fed-chefen Jerome Powells mandat går ut i vår och Trumpvänliga individer har redan kommit in på centralbanken. Lyckas Trump ta kontroll över Fed så är vi på ett sluttande plan och kasten kan bli stora. Mycket står på spel och Feds oberoende är centralt, skriver Annika Winsth i en krönika.
Idag, 07:45
USA:s statsskuld blir alltmer besvärande, i Maastricht termer motsvarar den 123% av BNP. Inte ens stora länder som USA och Frankrike kan ha hur stora skulder som helst utan att finansiärerna blir vaksamma. Där är både USA och Frankrike nu, och i USA syns det bland annat i en svagare dollar.
Trump har länge varit angelägen om att få ned skulden då räntekostnaderna blir allt mer betungande och bakbinder administrationen i vad den kan göra. Trump tycks också vara beredd att ta till både det ena och det andra för att nå det målet, där alltifrån tullar till påtryckningar på Federal Reserve (Fed) tycks ligga i korten.
Tullar är ett sätt att öka inkomsterna, men det kommer inte på långt när räcka. De riskerar dessutom att hämma tillväxten och på så sätt slå tillbaka i en sämre ekonomi.
Ett annat sätt är att prata ned skulden, det vill säga att inte betala tillbaka till långivarna. Trump har ifrågasatt om skulden är så stor som den är på pappret. Han har även antytt att om obligationerna ändå bara rullas, det vill säga vid förfall förlängs med nya kontrakt, så kan de lika gärna vara på längre löptider och varför inte på riktigt långa löptider. Det ändrar villkoren och sätter låntagarna i en sämre sits.
Teoriboken säger att det borde få långivare att dra öronen åt sig och antigen vilja få högre ersättning, det vill säga ränta, eller få dem att flytta kapitalet ut ur amerikanska statspapper. Det sistnämnda leder till att det krävs än högre ränta för att hitta långivare, vilket är det Trump vill komma bort ifrån.
Ett annat knep är de påtryckningar Trump riktade mot Zelenskyj, där han inte bara ville ha betalt för framtida stöd och hjälp med försvar utan även retroaktivt.
Med tanke på att USA under decennier understött Europa går det inte att utesluta att även vi kan bli utsatta för den sortens påtryckningar. Det vill säga, vill vi ha hjälp så får vi ta en del av notan, det vill säga USA:s skuld.
Det är inte orimligt att Europa betalar för sig, men det vill man i så fall göra som allierade och inte under press. Och allierade är vi inte, åtminstone inte på det sätt vi trott oss vara, det oavsett om vi talar ekonomi eller försvar.
Allra mest oroväckande är Trumps påtryckningarna på Fed. Hittills har Fed och inte minst centralbankschef Powell agerat mycket professionellt och utifrån centralbankens oberoende.
Powells mandat går dock ut våren 2026 och nya mer Trumpvänliga individer har redan kommit in. Trumps nyligen utsedda man Stephen Miran, som sitter på dubbla stolar då han fortfarande är rådgivare i Vita huset, röstade till exempel som enda ledamot för en dubbelsänkning vid det senaste penningpolitiska mötet.
Jag har tidigare gång på gång hävdat att marknaden kommer agera vakthund om Trumps utspel blir alltför besvärande eller Fed rättar in sig i hans led.
Om Fed inte längre uppfattas som oberoende, utan till exempel sänker räntan trots att inflationen är hög och konjunkturen inte behöver stöttas, lär marknaden driva upp räntor med längre löptider vilket i sin tur gör det dyrt att rulla skuld.
Men jag måste säga att jag är förvånad över hur mycket marknaden sväljer. Uppenbart får Trump gå längre än jag trott.
Lyckas Trump dessutom ta kontroll över Fed så är vi på ett sluttande plan och dramatiken samt kasten kan bli stora.
Ett sätt för administrationen att lösa utmaningen med höga räntor är nämligen att trycka pengar. Ett kontrollerat Fed kan mycket väl börja stimulera ekonomin via QE och på så sätt sätta marknaden ur spel.
Det får allt annat lika räntor med längre löptider att falla, då det finns mer kapital att tillgå och priset, det vill säga räntan faller. Det gör att räntekostnaderna sänks på kort sikt, men skuldproblematiken bara rullas framför oss.
Risken är att notan växer sig allt större och att konsekvenserna blir smärtsamma när bubblan väl briserar. Mycket står på spel, där Feds oberoende är centralt. Det omvända, med ett misstroende mot USA och flykt därifrån lär få påtagliga konsekvenser långt utanför USA:s gränser. Låt oss hoppas att Fed kan och orkar stå emot.
Annika Winsth är chefekonom på Nordea
Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.
Fed-chefen Jerome Powells mandat går ut i vår och Trumpvänliga individer har redan kommit in på centralbanken. Lyckas Trump ta kontroll över Fed så är vi på ett sluttande plan och kasten kan bli stora. Mycket står på spel och Feds oberoende är centralt, skriver Annika Winsth i en krönika.
Idag, 07:45
USA:s statsskuld blir alltmer besvärande, i Maastricht termer motsvarar den 123% av BNP. Inte ens stora länder som USA och Frankrike kan ha hur stora skulder som helst utan att finansiärerna blir vaksamma. Där är både USA och Frankrike nu, och i USA syns det bland annat i en svagare dollar.
Trump har länge varit angelägen om att få ned skulden då räntekostnaderna blir allt mer betungande och bakbinder administrationen i vad den kan göra. Trump tycks också vara beredd att ta till både det ena och det andra för att nå det målet, där alltifrån tullar till påtryckningar på Federal Reserve (Fed) tycks ligga i korten.
Tullar är ett sätt att öka inkomsterna, men det kommer inte på långt när räcka. De riskerar dessutom att hämma tillväxten och på så sätt slå tillbaka i en sämre ekonomi.
Ett annat sätt är att prata ned skulden, det vill säga att inte betala tillbaka till långivarna. Trump har ifrågasatt om skulden är så stor som den är på pappret. Han har även antytt att om obligationerna ändå bara rullas, det vill säga vid förfall förlängs med nya kontrakt, så kan de lika gärna vara på längre löptider och varför inte på riktigt långa löptider. Det ändrar villkoren och sätter låntagarna i en sämre sits.
Teoriboken säger att det borde få långivare att dra öronen åt sig och antigen vilja få högre ersättning, det vill säga ränta, eller få dem att flytta kapitalet ut ur amerikanska statspapper. Det sistnämnda leder till att det krävs än högre ränta för att hitta långivare, vilket är det Trump vill komma bort ifrån.
Ett annat knep är de påtryckningar Trump riktade mot Zelenskyj, där han inte bara ville ha betalt för framtida stöd och hjälp med försvar utan även retroaktivt.
Med tanke på att USA under decennier understött Europa går det inte att utesluta att även vi kan bli utsatta för den sortens påtryckningar. Det vill säga, vill vi ha hjälp så får vi ta en del av notan, det vill säga USA:s skuld.
Det är inte orimligt att Europa betalar för sig, men det vill man i så fall göra som allierade och inte under press. Och allierade är vi inte, åtminstone inte på det sätt vi trott oss vara, det oavsett om vi talar ekonomi eller försvar.
Allra mest oroväckande är Trumps påtryckningarna på Fed. Hittills har Fed och inte minst centralbankschef Powell agerat mycket professionellt och utifrån centralbankens oberoende.
Powells mandat går dock ut våren 2026 och nya mer Trumpvänliga individer har redan kommit in. Trumps nyligen utsedda man Stephen Miran, som sitter på dubbla stolar då han fortfarande är rådgivare i Vita huset, röstade till exempel som enda ledamot för en dubbelsänkning vid det senaste penningpolitiska mötet.
Jag har tidigare gång på gång hävdat att marknaden kommer agera vakthund om Trumps utspel blir alltför besvärande eller Fed rättar in sig i hans led.
Om Fed inte längre uppfattas som oberoende, utan till exempel sänker räntan trots att inflationen är hög och konjunkturen inte behöver stöttas, lär marknaden driva upp räntor med längre löptider vilket i sin tur gör det dyrt att rulla skuld.
Men jag måste säga att jag är förvånad över hur mycket marknaden sväljer. Uppenbart får Trump gå längre än jag trott.
Lyckas Trump dessutom ta kontroll över Fed så är vi på ett sluttande plan och dramatiken samt kasten kan bli stora.
Ett sätt för administrationen att lösa utmaningen med höga räntor är nämligen att trycka pengar. Ett kontrollerat Fed kan mycket väl börja stimulera ekonomin via QE och på så sätt sätta marknaden ur spel.
Det får allt annat lika räntor med längre löptider att falla, då det finns mer kapital att tillgå och priset, det vill säga räntan faller. Det gör att räntekostnaderna sänks på kort sikt, men skuldproblematiken bara rullas framför oss.
Risken är att notan växer sig allt större och att konsekvenserna blir smärtsamma när bubblan väl briserar. Mycket står på spel, där Feds oberoende är centralt. Det omvända, med ett misstroende mot USA och flykt därifrån lär få påtagliga konsekvenser långt utanför USA:s gränser. Låt oss hoppas att Fed kan och orkar stå emot.
Annika Winsth är chefekonom på Nordea
Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.
Rapportsäsongen
Tullar
_(17161279802).jpg&w=3840&q=75)
Fondförvaltare
Sparande
Rapportsäsongen
Tullar
Fondförvaltare
Sparande
1 DAG %
Senast
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
2 710,23
.jpg&w=3840&q=75)
-950x950.webp&w=3840&q=75)
